Att al-Assads brutala regim fallit är en chans till att skapa ett mer fredligt samhälle i Syrien. Men vad som kommer härnäst är svårt att sia om, och vägen dit kommer vara kantad av många utmaningar, säger Therese Pettersson, forskare vid Uppsala universitets konfliktdataprogram.
– Jag är svagt hoppfull att det ska komma något bra ur det här, säger Therese Pettersson, forskningskoordinator vid Uppsala Conflict data program (UCDP) vid Uppsala universitet, om Assadregimens fall i Syrien.
Hon säger att det snabba maktövertagandet kom överraskande, även för Syrienkännare.
– Det gick så fort mot en fullständig kollaps. I och med det är det otroligt svårt att säga något om vad som kan hända nu. Man har inte hunnit utarbeta några scenarier, skulle man kunna säga. Jag tror inte att rebellerna heller förväntat sig att det skulle gå så snabbt.
Men givet att situationen i Syrien är komplicerad, med en rad olika väpnade grupper med olika viljor, så kommer det att bli en utmaning att få till ett nytt styre.
Enighet blir avgörande
– HTS som har lett offensiven har de senaste åren genomgått en stor förändring. Man har tränat sina soldater, har fått till en tydligare disciplin och moral och också en gemensam vision. Det har varit nyckeln till framgången, för fraktionaliseringen har gjort det svårt att samarbeta.
– Det blir spännande att se vad som händer nu. Det är ett väldigt brutalt styre som fallit, så det som kommer efter behöver inte vara negativt. Men vad blir det, och kommer man att lyckas styra eller kommer det falla sönder? Kommer de olika grupperna bråka sinsemellan eller kommer man klara av att enas, nu när man inte har ett gemensamt mål med att störta en regim längre?
Rebellgruppen HTS (Hayat Tahrir al-Sham) har sina rötter i al-Qaida, och därför kan man förvänta sig någon form av islamistiskt styre.
– De har en tydlig islamistisk agenda, men de har tonat ner detta och försökt att distansera sig från sin bakgrund. Men det återstår att se vilken typ av samhälle de kommer att bygga. Blir det ett strikt sharia-samhälle eller inte, och vad betyder det för alla andra grupper? Hur demokratiskt och inkluderande det kommer bli är jättesvårt att säga något om.
Mer eller mindre våld?
Landets inbördeskrig startade redan år 2011, och våldet har funnits där sedan dess, mer eller mindre intensivt i olika perioder. Att maktövertagandet skulle innebära ett slut på våldet är inte säkert. Mycket beror på om de olika grupperna kan hålla sams, menar Pettersson.
– Ett väldigt auktoritärt styre som kan hålla kontrollen kan ju leda till mindre våld i landet. Det innebär kanske avsaknad av strider, men kan betyda dåliga saker när det kommer till mänskliga rättigheter och civilbefolkningen.
Assads styre kunde till exempel hålla våldet i landet på en relativt låg nivå efter att ha säkrat stöd från bland annat Ryssland och Iran. Samtidigt stod Assadregimen för många år av hårt förtryck, där politiska fångar fängslats, dödats och torterats.
– Jag förstår verkligen att många ser det som en glädjens dag och firar, även i Sverige.
Ett schackbräde för andra konflikter
Det som kan komplicera utvecklingen framöver är att Syrien varit något av ett schackbräde för många andra konflikter och aktörer i världen. Att Iran, Ryssland, Israel och Hizbollah alla haft sitt fokus åt andra håll är också en viktig förklaring till varför offensiven gick så fort.
– Det här är ett stort nederlag för Iran. Det blir intressant nu att se hur detta påverkar andra konflikter i regionen, säger Therese Pettersson.
Bland de rebellgrupper som har inflytande i landet idag finns bland annat SNA (Syrian national army), som består av flera mindre fraktioner där det ibland råder stridigheter, som uppbackas av Turkiet. I nordöstra Syrien har istället kurdiska styrkor haft den regionala makten sedan IS sparkades ut.
– Jag har svårt att tänka mig att de vill ge upp det inflytandet. Och Turkiet i sin tur stöder rebellerna, men de vill inte ha en stark kurdisk kontroll. Så de externa aktörerna och vad de gör är viktiga här.
En annan osäkerhet är att Trump valts till president i USA.
– Han är också oberäknelig. Nu är ÙSA inte den största aktören här, men det är ändå viktigt hur de ställer sig.
Sedan övertagandet har både USA och Israel bombat mot militära mål i Syrien. Detta av rädsla för att rebellerna skulle komma över framför allt kemiska vapen.
FN:s och omvärldens roll
Att FN skulle ingripa i någon större omfattning framöver är inte troligt, då Ryssland är en av de permanenta medlemmarna med vetorätt.
– Ryssland har haft ett intresse av att Assadregimen sitter kvar. Nu när den fallit så har Assad fått asyl i Ryssland. Jag har svårt att se ett FN där Ryssland godkänner någon form av insats. Det är en låsning vi har i FN idag.
Däremot kan det internationella samfundet stötta på andra sätt, menar Pettersson.
– En viktig aspekt är om de olika grupperna förstår betydelsen av att vara en del av det internationella samfundet och att styret då behöver uppfylla vissa krav och bli erkända av omvärlden. Det ser lite olika ut i olika länder hur mycket man bryr sig om det där. Man hoppades på detta med talibanerna i Afghanistan, men det har vi inte sett något av. Snarare har de skruvat åt förtrycket och är fortfarande uteslutna. Det funkar ändå för dem. Samma sak gäller Israel. Man har hoppats att omvärldens påtryckningar ska spela roll. Men där har man också ”kört sitt race” och inte lyssnat på opinionen.
– Men omvärlden har absolut en viktig roll. Många är beroende av handel och att ha tillväxt. FN kan också komma med mildare former av krav om demokratiska reformer.
