DEBATT. När jag stod med handen på dörren till slakteribyggnaden hade jag bara en vag idé kring vad jag skulle se när jag öppnade dörren. Jag hade haft mardrömmar om det. Det var tisdagen den 30 juli och jag befann mig på ett av Sveriges dödligaste ställen. En överfull djurtransport — det var det första jag såg när mina kamrater och jag i djurrättsgruppen Alla vill leva hade hoppat över stängslet. I den stora lastbilen stod låda på låda på låda med ihoptryckta hönor. Jag tänkte ett ögonblick på hur det skulle kännas att vara instängd i en av lådorna. Jag var tvungen att trycka tanken ur huvudet för att inte få svindel och tappa fokus. Jag hade ändå en uppgift. Medan mina djurrättskollegor skulle rädda fyra hönor var mitt uppdrag att gå in i slakteribyggnaden för att dokumentera så mycket jag kunde av dödandet.

När jag öppnade slakteridörren såg jag arbetare i vita arbetskläder trä upp huvud- och fjäderlösa hönor på ett slags metallband som rörde sig framåt. Längre in i byggnaden fanns en slags maskin som gröpte ur hönornas innanmäte. Upp kom tarmar, maginnehåll och ägg, massor av ägg. Metallbehållaren under maskinen blev gulfärgad av äggens gula som maskinen grävde ur de livlösa kropparna. Jag hade velat dokumentera hur hönorna får sina huvuden nerdoppade i ett strömförande vattenbad för att bedövas och sedan när deras halsar skärs upp, men jag lyckades inte komma till den avdelningen.

Exakt fem minuter! Det var så länge ett löskokt ägg skulle ligga i kokande vatten enligt min pappa när jag växte upp. Jag minns honom njuta av ägget på lördagsmorgonen tillsammans med dagstidningen. Själv har jag minne av goda äggsmörgåsar med Kalles kaviar när jag kom hem från pingisträningen som tonåring. Men hur många av oss tänker på var äggen kommer ifrån? Och om vi gör det kanske vi på näthinnan ser några enstaka hönor med vacker fjäderdräkt spatsera på en soldränkt gräsmatta. På lobbyorganisationen Svenska äggs hemsida ser vi till exempel några vackra hönor gå omkring i gräset. 

I Sverige är det förhållandevis få av värphönorna som lever i burar, omkring 170 000 individer. Upp till 16 individer delar på en minimal bur som ger en yta motsvarande en A4-sida per höna. Dock lever de flesta i den svenska äggindustrin i ”frigående” system. Det låter ju bra! Men hur fritt är det egentligen att vara instängd dygnet runt i hela livet tillsammans med tusentals, eller till och med tiotusentals andra individer i samma rum? Hönor trivs bäst med att leva tillsammans med omkring 30 andra hönor. Att leva tätt med tusentals andra innebär en enorm stress för hönorna enligt experterna. Det psykiska lidandet visar sig i form av fjäderplockning och kannibalism. 

Om det vore möjligt skulle jag vilja ta med hela Sveriges befolkning på en rundtur på en vanlig äggfabrik och till ett hönsslakteri. Min gissning är att en stor majoritet av er skulle sluta att äta ägg efter besöken. De allra flesta av oss vill inte stödja industrier som leder till massivt lidande och onödigt dödande. I brist på möjligheten att ni själva kan göra ett studiebesök så ta gärna en titt på det material vi kommer att släppa inifrån slakteriet. Det borde vara en rättighet som konsument att se verkligheten som vår mat kommer ifrån. Och det borde vara en skyldighet att sätta sig in i vad ens köp stödjer för typ av verksamhet för att sedan avgöra om det är i linje med ens värderingar.