Medan program som Chat GPT successivt letar sig in i vår vardag läser jag fler och fler nyhetsartiklar om konstnärer som förlorar sina jobb till generativ AI. Enligt en ny enkätundersökning av Svenska tecknare har en av tre ”visuella kreatörer” redan förlorat uppdrag eller arbetstillfällen. Det här är också något som musiker, skribenter och andra kreatörer fruktar, likaså översättare. Nu finns till och med ett trendigt uttryck för oron att AI ska göra en överflödig på arbetsplatsen – fobo, ”fear of being obsolete”.

Rättsprocesser och bojkottrörelser mot AI växer fram. I USA har en grupp konstnärer stämt generativ AI-företagen Midjourney och Stability för upphovsrättsintrång. I huvudsak hävdar de att företagen inte har bett om tillåtelse att träna sina AI-modeller på konstnärernas verk. AI-modellerna baserar de grundläggande delarna i sina utdata på verken de har tränats på.  Många konstnärer känner att det här är en form av stöld.

Som svar på dessa spirande rörelser ser vi en viss gradvis förändring. Vissa företag har börjat kompensera konstnärer som tillåter att deras verk används för att träna AI, till exempel.

Det löser dock inte egentligen problemet med arbetslöshet. Det sätter också konstnärer som motsätter sig AI i en konstig sits. Och trots bojkotter fortsätter AI att sprida sig snabbt. Medan jag tycker det är bra att konstnärer kämpar emot dubbelstandarden i att företag fritt tar från vissa, men tvingar andra att betala för att få använda deras AI-modeller, kan jag inte låta bli att känna mig pessimistisk inför chansen att begränsa AI när det finns så många kostnader (närmare bestämt, löner för människor) att spara in på för företag.

Men jag ser också en annan lösning, som skulle kunna lösa problemet med AI-genererad arbetslöshet och samtidigt ge världen mer konst och musik som blivit till utifrån verkliga mänskliga upplevelser.

Den lösningen är basinkomst – där alla betalas en villkorsfri medborgarlön. Människor skulle fortfarande vara fria att fortsätta arbeta, men lönen skulle läggas till basinkomsten. Detta skulle befria oss från behovet av att jobba för att tillgodose alla våra grundläggande behov.

Med basinkomst skulle vi inte behöva oroa oss så mycket för att hela samhällssektorer plötsligt blir utan arbete på grund av teknologi. Det skulle finnas ett skyddsnät, och konstnärer skulle inte behöva ta otillfredsställande jobb från första början . För hur många konstnärer drömmer egentligen om att illustrera företags årsredovisningar eller skapa reklamjinglar?

Vad gäller det skapande arbete som är berikande för konstnären – vare sig det är tavlor, album, romaner, spel, design, illustrationer eller film – tror jag vi snart kommer tröttna på den glansiga men tomma utdatan från datorer ändå. Det som gör framstående konst storartad är dess nyhet, unikhet och hur den kommunicerar verkliga mänskliga känslor. AI, som endast kan förutsäga vad den bör göra baserat på vad den har matats med, är inte kapabel att skapa något verkligt nytt eller innovativt (om man inte räknar händer med extra fingrar). 

Jag har provat den upphajpade AI-låtgeneratorn Suno, exempelvis, och dess försök att skriva en punklåt var ärligt talat pinsamt. I slutändan, inom de områden som kräver tänkande utanför ramen, tror jag inte att det kommer sluta behövas människor. 

Så låt AI göra det otacksamma företagsarbetet, och låt oss införa basinkomst. Så att konstnärer kan välja mellan att skapa sin egen konst eller ta sig an det jobb de vill – något som i slutändan kommer gynna oss alla.