Wendy Francis

… som driver Good girls riot och är projektledare och utbildare inom inkludering, ledarskap och maktmedveten kommunikation på Amphi.

Vad gör du den 8 mars?

– Dels kommer jag jobba. Jag har inte privilegiet att vara ledig denna högtidsdag. Sen får vi se vad jag gör under eftermiddagen och kvällen. Jag och ett mindre sällskap intersektionella feminister har en sluten bokklubb. Kanske träffas vi. Det brukar bli en dag med samtal, skratt och kanske lite sorg. 

Vad betyder dagen för dig?

– För mig är de feministiska frågorna alltid närvarande, oavsett om det är den 19 juni, 4 december eller 8 mars. Men det brukar bli lite större och djupare samtal för att det är en påminnelse. 

– Jag har svårt identifiera vad jag skulle fira denna dag, när statistiken ser ut som den gör. Våldsstatistik, förlossningsvård, lägre betalt för samma prestation. Att fira är inte jättekul. Det är snarare en dag att påminna om varför kampen är viktig. Kanske mest för alla de ”utanför”, det är de som behöver dagen mer än vi som definierar oss som tjejer. Som en påminnelse om hur deras privilegier kan påverka samhället.

Vilken tycker du är den viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige idag?

– Jag har ett intersektionellt perspektiv. Frågorna går ju in i varandra. Men klassfrågan viktig. Och koloniseringsfrågan. Vem producerar våra kläder och skor? Ofta bruna och svarta kvinnor i det globala syd. De arbetar för att skapa status åt oss i globala nord, samtidigt som vi pratar om feminism och frigörelse.

– Sen är förlossningsvården viktig, även om det inte är alla som identifierar sig som kvinnor som föder barn. Men det är svårt att välja den viktigaste frågan. De går in i varandra. Klimatfrågan, den är också en kolonial och feministisk fråga. Vi behöver prata om klimatförändningar, och vilka som direkt drabbas av det. Många som drabbas hårdast är ju kvinnor. Det pratas det för lite om. 

Hur mår feminismen idag?

– Det beror ju på vem du frågar. Generellt saknar jag många samtal. Det finns ett kommunikationsbrus som gör att vi har svårt att lyssna på varandra. Feminismen påverkas negativt av det. Det är svårt att ha viktiga samtal. Det handlar mycket om näringsliv, siffror, vad folk tjänar, vilka som har höga positioner. Samt också mycket om hur radikal kan feminismen bli? Som att antingen handlar det om att tjäna pengar och dricka rödvin, eller stå långt bort från samhället. Jag saknar många samtal som kan nyansera och ge en fördjupad bild. Normavvikande personer får sällan komma till tals. Men alla behöver få finnas, ta plats och ges plats också. Vi har en individinriktad bild idag, och har lite grann glömt den kollektiva kraften.

Sarah Delshad, skribent, föreläsare och författare till boken ”Muslimsk feminist? Javisst!”

Vad gör du den 8 mars?

– Jag åker till Gällivare och föreläser, ska bli väldigt kul!

Vad betyder dagen för dig?

– Den betyder väldigt mycket för mig och jag kommer att uppmärksamma alla kvinnor i mitt liv lite extra, kvinnor som stöttar och hejar på mig. Jag hade inte klarat livet utan deras närvaro. 

Hur mår feminismen idag?

– Väldigt stor fråga, som jag funderar dagligen på. Min känsla är att den mår bra och frodas på flera fronter och att systerskapet genomsyrar feminismen idag. Jag känner en enorm ödmjukhet och tacksamhet för feministerna som banat vägen och fortsätter att bana vägen.

Vilken tycker du är den viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige idag?

– Den viktigaste fråga för mig personligen är psykisk ohälsa bland kvinnor. Jag vill att politiker prioriterar denna fråga mer och att stigmat kring ämnet försvinner. Att kvinnor mår bra är grunden för allt – även den feministiska kampen.

Káren-Ann Hurri, som håller workshops i jämställdhet ur ett samiskt perspektiv: 

Vad gör du den 8 mars?

– Jag ska faktiskt delta i panelsamtal under lanseringen av forskningen kring ”Våld mot samiska kvinnor” i Umeå under samiska veckan som också pågår då. Jag representerar där den samiska kvinnoföreningen Niejda. 

Vad betyder dagen för dig?

– Jag har spenderat dagen på många olika sätt senaste åren, ibland i renskötselarbete, en gång i New York, men det är såklart extra kul om man blir bjuden på något som uppmärksammar kvinnodagen. Jag uppskattar all kämpaglöd, inspiration och bra, tänkvärda uttalanden som sprids på sociala medier. En dag full med visdom, eftertanke och systerskap. 

Hur mår feminismen idag?

– Jag upplever att majoriteten blir mer och mer medveten. Samtidigt som fler och fler övertramp görs i feminismens namn, likt den gröna omställningens. Vi glömmer oftare bort en helhetsbild av hur kvinnor i mindre privilegierade länder kan drabbas av våra handlingar. Vi glömmer att se till kedjereaktionen av vad som händer när vi ”claimar” våra kroppar genom att sprida sexualiserat innehåll. Eller hur bolag vars hyllade kvinnliga vd:ar förstör naturen och tillgångar lokalt hos många folk, speciellt urfolk runt om i världen. 

Vilken tycker du är den viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige idag?

– Hur vi ska kommunicera i jämställdhetsfrågor mellan generationerna. Vi måste förstå utsattheten som små flickor lever i som en konsekvens av industier och subkulturer vår generation byggt upp. Vi måste bejaka och lära oss, och respektera kunskap de äldre bär med sig och även lägga tid på att hela deras trauman istället för att negligera deras upplevelser som något ”förr” och tro att vi är de som vet hur ett idealiskt jämställt samhälle ser ut. 

– Jag personligen engagerar mig inte i svenska kvinno-/jämställdhetsorganisationer för att det finns en kategorisering och olika politiska viljor, istället för att vara inkluderande arenor där alla vi – även alla minoriteter i Sverige – får inflytande i frågor ur olika kulturella och generationella perspektiv.

Signe Kranz, ordförande för Transammans

Vad gör du den 8 mars?

– Jag kommer läsa, skriva och prata om feminism och jämställdhet. Varje år kommer massa bra texter från smarta personer om såväl feministisk idédebatt som jämställdhetspolitik och all skada som sexism och patriarkatet gör i vardagen. Dessutom kommer jag vara med i en panel på Streetgäris 8 mars-fest för att trendspana tillsammans med supercoola Warda Abdalla, Nattalie Ström Bunpuckdee och Lina Mohageb.

Vad betyder dagen för dig?

– 8 mars borde alla ta fem minuter och lära sig lite kvinnohistoria i Sverige och världen. Vi måste komma ihåg uppoffringarna som suffragetterna och andra föregångare gjorde och se vårt eget ansvar för framtida generationer. Alla ska kunna leva jämställt som sig själva, utan press eller rädsla för förtryck eller diskriminering.

Hur mår feminismen idag?

– Konservativa antifeminister tar varje chans de får att inskränka aborträttigheter, jämställdhet och intersektionaliteten, men jag håller mig optimistisk! Att sexistiska influencers, högerextrema politiker och konservativa kämpar väsnas så mycket visar att de vet att de förlorat flera år. Feminister och antirasister har inte råd att slappna av och vi har inte sett de sista bakslagen, men för varje stor motgång sker massa framsteg i det lilla. 

Vilken tycker du är den viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige idag?

– För Transammans är en av de viktigaste frågorna att alla ska kunna leva som de själva vill utan att känna press från omvärlden. Oavsett om man är cis, trans eller funderar på sin könsidentitet ska man inte behöva rätta sig efter någon annans förväntningar om hur man ska beskriva sig, bete sig eller se ut. Alla påverkas av könsroller och -normer. I värsta fall kan de leda till diskriminering eller våld och vi kan alla göra mer för att bryta ner dem.

Malin Nilsson, generalsekreterare på Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, IKFF

Vad gör du den 8 mars?

– Jag besöker vår lokalkrets i Växjö under den årliga Elin Wägnerveckan och talar om betydelsen av feministiskt fredsarbete.

Vad betyder dagen för dig?

– Det är en dag för att reflektera över var vi står idag, var vi stod igår och var vi vill stå imorgon. Att lyfta vikten av att organisera sig och att förstå att de rättigheter och möjligheter vi har idag har kvinnor kämpat för, det skedde inte automatiskt och de måste aktivt försvaras.

Hur mår feminismen idag?

– Det finns många feministiska rörelser som gör ett otroligt viktigt arbete idag. Men politiskt är det en rejäl uppförsbacke och det pågår en backlash både i Sverige och globalt. Motståndet är betydligt hårdare nu än för 10 år sedan. Just nu pågår också en nedmontering av civilsamhället i Sverige, vilket gör det svårare att organisera sig för sina rättigheter.

Vilken tycker du är den viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige idag?

– Militariseringen som nu pågår. Den påverkar allt. Den innebär att resurser omfördelas från välfärden, som kvinnor i högre utsträckning både arbetar inom och är beroende av, till upprustning. Att frågor om kvinnors rättigheter och säkerhet får stå tillbaka för att vi nu har ett ”hot mot nationen” och krig i vår närhet. Det spiller över på många andra frågor som visitationszoner och hur kriminalitet ska hanteras med ”hårdare tag” och leder till ökad nationalism. Militarisering är aldrig positivt för kvinnors rättigheter eller säkerhet då det i förlängningen även innebär att våld ses som ett mer legitimt sätt att hantera problem och konflikter, att fler (inte minst män) utbildas i våldsutövning och att våld blir mer normaliserat.

Ranjani Srinivasan, ordförande för intersektionella organisationen Streetgäris

Vad gör du den 8 mars? 

– Jag kommer att vara på Streetgäris 8 mars-fest på Fryshuset! Insläpp kl 17:30!

Vad betyder dagen för dig? 

– En hyllning till kvinnor som har kämpat. Opinionsbildning, utbildning om samtida feministiska samtal samt hot mot feminismen. 

Hur mår feminismen idag? 

– Så där. Feminism har lyckats att integrera en intersektionell approach men det räcker inte. Vi har ett hårdare politisk klimat nu och det är många som utesluts från feministiska samtal. Det har blivit ett slags backlash efter framgångarna. Vi behöver se starkare gemenskap och solidaritet. Vi behöver förstå, och utbilda inom postkolonial feminism och dekoloniala rörelser så att dessa viktiga röster tas med under paraplyet ”Feminism”. Vi måste bemöta den ökande transfobin och islamafobin vi ser inom den feministiska rörelsen.  

Vilken tycker du är den viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige idag? 

– Våld. Våld mot kvinnor, våld mot svarta och bruna kroppar, våld från militarisering, våld på grund av fattigdom. Kapitalism och imperialism föder våld och kvinnor drabbas värst. (En förenklad analys… men mäns våld mot kvinnor är inte bara i hemmet). 

Gudrun Schyman, feminist, debattör, tidigare partiledare etc.

Vad gör du den 8 mars?

– Inviger utställningen WOMANHOOD, en konstutställning om kvinnlig kraft för förändring på Kulturhotellet i Helsingborg.

Vad betyder dagen för dig?

– Jag har personligen väldigt svårt för idén om att säga Grattis! Eller något annat käckt och kommersialiserat. Jag tycker vi ska minnas balkongapplåderna som inte resulterade i mer resurser till vården. Jag tycker vi ska prata om att vi faktiskt har lååångt kvar till jämställdhet, att det går bakåt just nu i takt med att högerextremism och militarism går framåt.

Hur mår feminismen idag?

– Se ovan och nedan.

Vilken tycker du är den viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige idag?

– Jag tycker det är svårt att säga en (1) fråga eftersom alla hänger ihop: arbetsmiljön med arbetstiden med lönerna med pensionerna, med vården och omsorgen med våldet osv. Den patriarkala maktordningen tar sig uttryck överallt. Från den intima och privata sfären ut i samhället och ut på de internationella arenorna. Det hänger ihop. Ska jag bryta loss något så ser jag arbetstidsförkortning (6 tim/dag eller 30 tim/vecka) och individualiserad föräldraförsäkring som två reformer som kan förändra normen för vardagen.

– Men självklart ska vi också blicka framåt, förstå att det går att förändra men att det kanske tar längre tid än vi trodde. Det största motståndet möter vi hos de som tror att det redan är ”klart” eller till och med talar om att det gått för långt…

– Jag  brukar citera dramatikern och feministen Alfhild Agrell, född 1849, död 1923, som i ett brev till en vän skrev rader som passar särskilt bra på 8 mars:

”Man måste sätta sitt intresse, sitt liv, sitt blod i den tid som är, för att verka för den tid som kommer, och säkert är att utan entusiaster, utan sådana som tror för mycket, som begär allt, som hoppas på allt, som ser stjärnor där andra bara ser fläckar, kommer man ingen vart!”