Vräk hela familjer om ett barn begått ett brott, oavsett hur laglydiga syskon och föräldrar är. Splittra asylsökande från sina familjer. Hårdare straff mot barn. Spärra in asylsökande i särskilda center/läger, i väntan på avslag och avvisning. Visitera fler i särskilda zoner, eller som bara ser ut på ett visst sätt. Återkalla fler, särskilt hbtqi-personers, uppehållstillstånd. Utvisa människor, inte för att de begått brott utan för att de betett sig på ett sätt som regeringen inte gillar. Utmåla människor som lever här sedan länge som ett problem och storsatsa på ”återvandring”. Höj utsläppen. Slakta biståndet, och använd det som är kvar till att öka utvisningarna ännu mer.

Och det här, det är bara ett utdrag av vad Sverigedemokraternas regering kom fram till när de haft en helg ihop på ett slott. Sedan dess har Tidöavtalet kompletterats med en sådan skur av splittrande politik att det är svårt för en simpel lärare att hålla koll på allt. Men de har gett sig på public service och folkbildningen och yttrandefriheten, och nu är det tydligen dags att lämna internationella avtal så vi kan börja minera gränsen och fylla våra stridsplan med klusterbomber.

Hitintills har alla förhandlingar i Tidölaget fungerat på samma sätt. SD får igenom sin politik om det handlar om människor från andra länder, människor i andra länder, människor som säger emot regeringen eller bara rent allmänt hårdare tag. Moderaterna får igenom sin politik om det handlar om sänkta skatter och nedmonterad välfärd. SD:s förluster har varit sådant som försämrad A-kassa och dyrare tandvård, trots att de alltid lovat det motsatta. Och det är helt enligt mallen: SD kan lova bra politik för vanligt folk, men den överbetalda partiledningen bryr sig inte om vanligt folk, de bryr sig bara om att Sverige ska vara hårdare mot alla som de tycker inte är vanligt folk.

Så kommer då förslaget om en ny angiverilag. Den som regeringen utrett, efter att först Tobias Billström sagt att det får en att tänka på DDR och Gunnar Strömmer att det ”strider mot hela vår rättsstat”. Och plötsligt får SD inte som de vill. Liberalpartister firar en stor seger, till och med de mest oppositionella berömmer sin partiledning. Socialdemokraterna, som hela tiden varit uppenbart obekväma med att säga emot regeringen, säger att deras kritik blivit lyssnad på.

Gott så. Det var en enorm folklig mobilisering mot förslaget om angiverilag. Stora demonstrationer, fack och MR-organisationer i upprop tillsammans. Det gjorde skillnad.

Men jag kan inte skaka av mig känslan av att det jag ser är en välregisserad föreställning. Det är ett gammalt knep i boken att först föreslå något mycket värre än det du tänker genomföra, för att sedan se motståndet fira en seger när du ändå genomför något som hade varit otänkbart om det var det du presenterat från första början.

Det Liberalerna nu firar är ju att en angiverilag införs. Visst, motståndet har sett till att det finns fler undantag. Men hur länge? Vad händer nästa gång SD säger till sina mindre samarbetspartier att de vill ha mer? Vad händer om de stänger in sig en helg till på ett slott? Kommer vi ens märka att den då redan införda angiverilagen breddas till några yrkesgrupper till, om det görs samtidigt som en rad andra brutala reformer? Vänjer vi oss?

Faktum är att redan i Tidöavtalet lovade man överväga undantag. Vi var bara på förhand så övertygade om att SD skulle få igenom allt det ville, för det är ju så de senaste åren fungerat.

I utredningen som applåderas finns dessutom flera andra förslag som har som syfte att göra livet ännu tuffare för de som redan lever under de tuffaste villkoren man kan leva under i Sverige. Det är såklart en medveten politik alltihopa. Först stryps möjligheterna att få uppehållstillstånd så mycket att till och med människor som flyr talibanerna får avslag, och när sedan människor stannar kvar här för att det helt enkelt är omöjligt att återvända, så utmålas de som farliga och hotfulla och då kan politik mobiliseras mot det hotet. Tänk om det är tvärtom, tänk om hotet är att alltför hård politik inte fungerar i en värld där människor alltför ofta tvingas fly? Att skuggsamhället är konsekvensen av politik, inte resultatet en illasinnad plan av människor som inte vill annat än att leva sina liv utan förtryck och förföljelse?

Några dagar efter pressträffen om angiverilagen, blev det tydligt vad SD fått igenom som extra bonus på sin snart införda angiverilag. Regeringen lovar göra vad den kan för att hindra utfärdande av medborgarskap fram till dess att lagar införts som då permanent ska hindra människor som inte SD tycker är värdiga medborgare från att bli det. ”Hotar svenska intressen” är den svepande formuleringen.

Löftet är egentligen oerhört. Regeringen ska försöka styra en myndighet att inte tillämpa gällande svensk lag i myndighetsutövande mot enskild. Grundlagen blir till sand framför våra ögon. Men protesterna uteblir. Och löftet är undertecknat Johan Pehrson, Liberalerna.