Så har då Sommar i P1 liksom satt sig. Och vi är onekligen i en tid där en världsbild ska definieras och hyllas som den rätta. Som om redan det psykologiska försvaret tagit kommandot över Sveriges radio. Hur ska man annars tolka det nästan panikartade valet av sommarpratare? Vi får lyssna på Sveriges Nato-förhandlare, Sveriges militära nestor, en tidigare elitsoldat, en Rysslandsambassadör och Carl Bildt. Och några till. Som kunnat slå fast hur bra Nato är för vår säkerhet och som slagit fast vad som är rätt sätt att analysera vad som är internationell säkerhet. Och hur vi ska tänka.

Det blir ganska patetiskt. Och public service bidrar inte så mycket till bildning på just den fronten. Inte till analys heller. Utan till något som liknar sovjetiserad propaganda. Och är det något jag ogillat så är det Sovjet, dess propagandaministerium och förakt för människors förmåga att tänka själva. Och vi i Sverige har – visserligen på lägre nivå men i samma härad – tagit efter. Det är synd. Och farligt. För till slut finns risken att förtroendet för public service minskar.

Visst hade det varit intressant om någon Sommarpratare som enbart haft forskning och analys som sitt levebröd att fått framföra vad som finns att säga. Men, visst, jag fattar att Sveriges offentliga samtal numera styrs – medvetet eller omedvetet – av den förenklade bild som intågandet i en krigskultur kräver.

Krigskultur? Är inte det överdrivet? Nej. Hur många gånger har ni hört en freds- och konfliktforskare i den offentliga debatten? Jämfört med alla dem som kommit från Krigsakademin och Försvarshögskolan och tankesmedjor vars syfte är att se världen med ett öga och blunda kraftigt med det andra. Jag tror att både de sistnämnda och freds- och konfliktforskare är överens om att Rysslands militära anfall på Ukraina är avskyvärt. Att det strider mot folkrätten. Hade de varit lika överens om Israels mördande i Gaza? Nej, förmodligen inte. Ett av alla problem är att det i den offentliga debatten mäts med olika måttstockar som är tillverkade av tankesmedjor och särintressen vars intresse det är att mata oss med sin världsbild.

Och det är väl där någonstans jag är bekymrad över Sverige radios ovilja att bidra till bildning i just denna frågan i ett av Sveriges mest avlyssnade program, Sommar i P1.

Nu är det inte så att de där som talat – Natoförhandlare, den militära kommentatorn, den tidigare elitsoldaten, Rysslandsambassadören eller Carl Bildt – har varit ointressanta att lyssnat på. De sitter inne med berättelser och minnen väl värda att ta del av. De har visst sin plats i Sommar. Problemet är att de som inte har som jobb att driva opinion varit uteslutna från Sommar. Att forskning förkastats. Att varje analys av hur fred kan byggas sopats bort. Att begreppet ”fred” snarast uppfattas som fientligt. Så fort det gick!