Hur ska vi försörja oss när allt mer automatiseras? frågar sig Gert Rosenlind. Försörjningsproblem är ohälsosamma, skriver han, och därför vore basinkomst ett bra verktyg.
DEBATT. Med hänvisning till min debattartikel i Syre rörande effekterna av produktionens ständigt pågående automatisering har jag för länge sidan insett att en basinkomst blir nödvändig.
Som anställd i ett stort industriföretag såg jag omkring år 1985 ett praktexempel på resultatet av en robotisering där 5–6 robotar utan större problem tillverkade lika mycket som drygt 20 friställda hade förmått. Det var en produktivitetsökning som verkligen var värdefull – men mest för ägaren!
Automatiseringar medför att personal, arbetare och tjänstemän friställs, det är ju i själva verket syftet och avsikten med automatiseringen. Samhällsinkomsterna minskar, och inte minst för kommunernas/regionernas ekonomier blir det problem. Som kommunrevisor vid den tiden såg jag då detta på nära håll.
Som friställd har man åtminstone tre (3) möjligheter:
• att finna en ny avlönad anställning
• vidareutbildning inom yrket eller den aktuella branschen
• personlig utveckling exempelvis via studier.
Oavsett val nödgas den friställde finna försörjning för sig själv och eventuella anhöriga. Inkomster från avlönad verksamhet är en möjlighet, en annan är socialbidrag och en tredje kunde då vara basinkomst.
Problem med försörjningen är inte hälsosam och det leder till att konsumtionen av vård och omsorg ökar. Basinkomst skulle enligt min mening vara ett bra verktyg.
