Det som började som ett möte i positiv anda blev till sist utdragna förhandlingar under de sista dagarna i Cali i Colombia. Mötet fick avslutas efter att flera av delegaterna behövde lämna för att hinna med sina flyg hem, rapporterar bland annat Miljö och utveckling. 

Det gjorde att mötet inte hade tillräckligt många delegater för att fatta beslut i några viktiga frågor. Det handlar bland annat om en ny investeringsfond för biodiviersitet, det vill säga hur man ska lösa finansieringen för att kunna nå de mål som sattes upp i Montreal 2022. Det blev heller inget beslut kring ett system för att kunna följa upp hur arbetet mot ramverkets mål fortskrider. 

Däremot togs några andra steg framåt. Bland annat fick man på plats en ny fond, den så kallade Cali-fonden, som ska se till att länder får ersättning när företag använder genetisk information från olika arter som finns i landet. Det hela kommer dock att ske på frivillig basis.

Man kunde också enas om ett nytt permanent organ under konventionen för biologisk mångfald, som ska värna och stärka urfolks och lokalsamhällens rättigheter och möjlighet till deltagande.

– Det är fantastiskt att länderna äntligen lyckades enas om ett nytt organ och även om ett nytt arbetsprogram som ser till att urfolkens rättigheter respekteras och att deras kunskap om att förvalta naturen tas på allvar och ses som en tillgång i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden, säger Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen, i ett pressmeddelande. 

Besvikelse och frustration

Samtidigt uttrycker hon blandade känslor över mötets utgång.

– Jag är besviken och frustrerad över att naturtoppmötet inte kunde fatta beslut kring de viktiga frågorna om finansiering och övervakning. Om vi ska rädda den biologiska mångfalden måste världen agera nu. Att världens länder inte kunde komma överens på mötet i Colombia är djupt oroande inför framtiden, säger hon. 

Att det nu dröjer två år till COP17 i Armenien innan något beslut kan fattas i frågorna är oroande, enligt Naturskyddsföreningen, som samtidigt konstaterar att världen hittills misslyckats med att leverera på de beslut som finns i det globala ramverket om finansiering. Ett viktigt mål är bland annat att världens rika länder från 2025 ska bidra specifikt till världens fattigare länder med 20 miljarder dollar per år för att stärka den biologiska mångfalden där. 

– Höginkomsttagarnas ohållbara konsumtion sätter stor press på ekosystemen i fattigare länder, vilket är både ohållbart och orättvist. Länder som har större ekonomiska resurser måste vara med och betala arbetet med att bevara biologisk mångfald även i länder med sämre ekonomiska förutsättningar för att vända naturkrisen och pengarna måste också nå fram direkt till urfolk och lokalsamhällen, säger Karin Lexén.