För drygt en vecka sedan kom beskedet – enligt Högsta Förvaltningsdomstolen har Jokkmokk Iron Mines fortsatt ensamrätt att bryta järnmalm i Gállok/Kallak. Det socialdemokratiska regeringsbeslutet från mars 2022, som blivit kritiserat av både berörda samer, lokalbor, FN och miljö- och människorättsorganisationer, står fast.

Ett steg närmare en järnmalmsgruva i Gállok, alltså. Ännu ett bevis på hur institutionerna i den ”fria och demokratiska” nationen Sverige upprätthåller och förstärker den koloniala relationen gentemot dess urfolk, samerna.

På X välkomnar näringsminister Ebba Busch (KD) beslutet där hon skriver att ”[…] regeringens prövning 2022 innebar att riksintresset för värdefulla ämnen eller material tillvaratas samtidigt som hänsyn tas till berörda samebyars möjligheter att bedriva renskötsel”. Som taget från bosättarkolonialistens instruktionsbok: förklara att man tar hänsyn till urfolkens behov och rättigheter (i detta fall samiska renskötare, medan övriga samer osynliggörs), samtidigt som man i praktiken prioriterar exploatering av deras territorium och resurser, vilket fortsätter att underminera deras kulturella, ekologiska och existentiella grundvalar. 

Både den dåvarande S-regeringen, och den nuvarande Tidöregeringen, menar att det går att förena samisk kultur med gruvverksamhet. Men samebyarna, Sametinget och andra samiska organisationer såsom ungdomsorganisationen Sáminuorra menar att det är omöjligt. Det gör också forskning. 

En gruva innebär avfall, buller, damm, vägbyggen och ökad aktivitet i området som har konsekvenser för såväl renar såsom växter, bär, fiskar och andra djur som är en oumbärlig del av den samiska kulturen. Det hade också fått konsekvenser för miljön långt efter att gruvan läggs ner. Ett sår i naturen som kommer ta generationer att läka. Renskötare kommer i allt större utsträckning att bli tvungna att förlita sig på foder och lastbilstransporter, istället för att tillåta renarna att röra sig fritt enligt sina naturliga betesmönster och beta i den omgivande naturen. Undan för undan trängs den samiska kulturen bort.

Att prioritera etablering av gruvor framför respekten för urfolksrätten är i linje med den kapitalistiska logik som underbygger många svenska institutioner och partier – det är en nödvändighet för ekonomins välmående. Vissa vinner, andra förlorar. Vissa förtrycker, andra förtrycks. Vissa kolonialiserar, andra kolonialiseras.

Men att låtsas som att man fortfarande respekterar urfolksrätten och att gruvdrift kan förenas med samisk traditionell kulturutövning, är inget annat än halvhjärtade lögner. Det minsta svenska institutioner och politiker kan göra är att tala ur skägget och säga hur det verkligen ligger till – för dem är samiska rättigheter inte mer än ett tomt löfte på papper.