Varför har de internationella protesterna mot förtrycket mot kvinnor och kurder i Iran tystnat, två år efter den iranska polisens mord på Jina Amini? undrar Shamm Shamayi Salih. Hon uppmanar världen att lyssna, agera och visa solidaritet med Kurdistan och dess folk.
DEBATT. Kurdistans kamp för självbestämmande och mänskliga rättigheter har länge varit en tragisk och förbisedd berättelse, präglad av brutalt förtryck från både Iran och Turkiet. Dessa stater har konsekvent tillämpat en repressiv politik som syftar till att krossa kurdisk identitet och kultur, vilket resulterar i en katastrofal mänsklig kostnad. I skuggan av detta förtryck har det tragiska mordet på Jina Amini blivit en symbol för den djupgående orättvisa och det strukturella våld som kurdiska kvinnor och hela det kurdiska folket står inför.
Jina Amini var en ung kurdisk kvinna vars liv släcktes under omständigheter som chockerade världen. Hennes död borde ha varit en väckarklocka för den internationella gemenskapen. Hennes öde är en påminnelse om den grymma verklighet som så många kurdiska kvinnor tvingas uthärda. Det är en skam och en oroande paradox att den globala opinionen inte har mobiliserats med den kraft och enighet som situationen så desperat kräver. Varför förblir tystnaden så påtaglig? Varför hörs inte en starkare och mer kollektiv röst för att sätta stopp för dessa brott mot mänskligheten?
Under de senaste decennierna har kurdiska civila, oskyldiga människor blivit måltavlor för brutala statliga åtgärder. Iran och Turkiet har använt våld och undertryckande åtgärder i syfte att förinta varje strävan efter kurdisk autonomi och identitet. Det handlar inte bara om en kamp för politisk legitimitet; det handlar om liv, värdighet och rätten att existera. Varje kurdisk kvinna, likt Jina Amini, har rätt till sina grundläggande mänskliga rättigheter – rätten till liv, frihet och att leva utan skräck och förtryck.
Den internationella gemenskapens passivitet är både förvånande och oacceptabel. Varje gång demokratin försöker slå rot bland kurderna, slås den ner med en brutal hand. Detta mönster av att omedelbart kväva demokratisk utveckling när den visar sig bland kurderna är en tydlig indikator på den djupa rädslan och det motstånd som dessa nationer har mot en kurdisk självständighet och kulturell integritet. Det är hög tid att vi som globala medborgare höjer våra röster för att stödja kurdernas strävan efter mänskliga rättigheter.
Kurdisk kultur och identitet är inte något som kan utplånas eller ignoreras. Den är rik, komplex och förtjänar erkännande och respekt. Vi står inför ett moraliskt imperativ att agera – att solidariskt stödja kurdiska folkets rätt att leva i fred och att få sina mänskliga rättigheter respekterade och skyddade. Världen måste mobilisera sig för att utöva påtryckningar på Iran och Turkiet, för att stoppa deras förtryckande metoder och skydda de oskyldiga civila som är offer för deras brutala politik.
Låt oss inte bara minnas Jina Amini som en tragisk siffra i en lång rad av förtryckta liv. Låt hennes död bli en katalysator för global förändring, en kraftfull påminnelse om att varje människa, oavsett nationalitet eller kön, har en oförytterlig rätt till ett liv fritt från våld och förtryck. Vi har en skyldighet att kräva rättvisa och att kämpa för en framtid där de kurdiska folken kan leva i fred, med sin mänskliga värdighet intakt. Det är dags att världen lyssnar, agerar och står i solidaritet med Kurdistan och dess folk.
