Alla människor är lika inför lagen. Ja, om du inte råkar vara president, eller expresident, i USA förstås.
Högsta domstolens beslut om att Donald Trump är ”delvis immun mot åtal” är absurt på många plan. Den liberala HD-domaren Sonia Sotomayor beskriver det bra när hon sammanfattar det med att ”Presidenten är nu en kung som står över lagen”. Visserligen säger man i beslutet att även en president kan fällas för handlingar som har utförts ”utanför ämbetet”. Om det ingick i Trumps ämbete att hetsa om valfusk och sporra sina supportrar till att storma Kapitolium ska nu en lägre instans avgöra.
En central fråga blir alltså var gränsen går mellan vad en president gör privat och i yrkesrollen. Om han kör för snabbt och mot rött ljus för att hinna till ett viktigt möte (presidenter kör väl knappast själva, men jag tror ni fattar poängen) är det då som privatperson eller president? Det är förmodligen omöjligt att dra en definitiv gräns för var privatpersonen och presidenten Trump börjar och slutar. Men om även om det hade varit möjligt så hade HD:s beslut ändå varit helt orimligt.
Som Sotomayor konstaterar skulle det här i praktiken kunna innebära att en president inte kommer kunna åtalas för att hen genomför en militärkupp, eftersom det ju är i egenskap av president som militärkuppen har iscensatts.
I praktiken innebär det här också att Trump förmodligen aldrig kommer att dömas för stormningen av Kapitolium, åtminstone inte före valet i november, vilket är centralt. Men det är också viktigt att komma ihåg att det här handlar om mer än bara Trump. Det är ett beslut som öppnar upp för maktmissbruk, oavsett om presidenten heter Joe Biden, Donald Trump eller någonting helt annat.
