Fotboll. Säsongen börjar. Upplevelse att som liten knatte besöka Råsunda och se derby. Farsan var med så länge hans hjärta tålde det – läkaren varnade till slut, derby mot AIK var en dödsfälla.

Sista gången farsan var med gick jag i åttan, bakom oss satt en figur och skrek, svor och var allmänt vidrig. När jag vände mig om såg jag att det var min religionslärare. Han var AIK:are. Hans blick vädjade om att jag inte skulle berätta vad jag hört.

Jag gick ut med högsta betyg i religionskunskap. Ingen utpressning, jag var värd det, det var ett favoritämne, tyckte det var bisarrt men intressant.

Det kittlar fortfarande i kroppen när fotbollssäsongen drar igång. Det bubblar av eufori när det är dags för avspark i den första träningsmatchen för säsongen. Jo, jag glor på sådana också. Numera på skärm, bor långt från det urbana område där blåränderna spelar.

Läser Offside, lyssnar på podden där Erik Niva gör fotbollen till något fullt av själ, konst, vetenskap. Allt fler lag är kosmopolitiska. Olika bakgrunder, olika hudfärg, olika religioner eller inga religioner alls. Tror det är lärande. Inte minst för rasister.

Att lag lämnar planen när rasistiska påhopp förekommer från läktarna är vackert. Lika vackert som det var vedervärdigt när Djurgårdens mörkhyade målvakt fick bananer kastade på sig i derbyn mot Gnaget och de från Söder. Sen dess har även de lärt sig.

Fotboll. Den smått bisarra glädjen efter ett mål. Men framför allt spelet. Det gröna fältets schack. Strategin, tanken bakom varje passning, varje spelförflyttning, varje rörelse.

Jag har alltid gillat att sitta högt på arenan för att få överblick, alltid gillat när kameran zoomar ut på hela planen, studerar dem som inte har bollen, hur kollektivet rör sig, öppnar upp, stänger till. När det är som bäst är det vackert, intelligent, konstnärligt. Som politik när den är som bäst.

Mycket sjukt finns också. Löjliga köpesummor. Lag som ägs av figurer som lika gärna kunde äga flygbolag eller urangruvor. Regimer som köper in sig i klubbar, äger klubbar. I Sverige har vi inte hamnat där, i vart fall inte än. Det finns de som vill att penningstinna ska kunna majoritetsäga klubbar. Svennis vill det. Han begriper mycket av fotboll, men inte klubbarnas själ.

Marknadsideologer bör hållas borta från fotbollen. Det är därför jag hoppas att Fredrik Reinfeldt inte blir vald till ordförande i Fotbollförbundet nu i mars. Så djurgårdare han än är.

Jag har svårt att sitta stilla när slutet närmar sig på en match, när ett enda misstag kan innebära förlust eller tappade poäng för blåränderna. Jag går fram och tillbaka, hjärtat slår fort, ibland kan jag inte ens titta. Det är löjligt, rent intellektuellt sätt, det finns så mycket som är viktigare. Förstås. Men det hjälper inte. Och det är väl så det är att vara människa. Tack och lov.