Europarådets Istanbulkonvention lades fram 2011 och har hyllats som ett genombrott i kampen mot könsbaserat våld, med sina definitioner av vad som ska räknas som brott och måste bestraffas.

Men långt ifrån alla har sett nyttan med gemensamma regler.

Länder som Ryssland och Azerbajdzjan har aldrig skrivit på och Turkiet – där konventionen undertecknades – har ångrat sig och hoppat av.

"Väldigt historiskt"

Inte ens inom EU är alla medlemsländer överens. Sex länder har fortfarande inte slutligt godkänt konventionen: Ungern, Bulgarien, Tjeckien, Slovakien, Lettland och Litauen.

Ändå väntas nu EU som en helhet ratificera konventionen, via en omröstning i EU-parlamentet på onsdag och sedan formellt av ministerrådet i början av juni.

– Det här är väldigt historiskt. Vi kommer att harmonisera åtgärderna för att bekämpa våld mot kvinnor inom EU på ett helt annat sätt än i dag, säger svenska ledamoten Arba Kokalari (M) på en digital pressträff.

Kräver inte enighet

Ratificeringen kan ske sedan EU:s domstol hösten 2021 konstaterat att det inte behövs någon fullständig enighet bland medlemsländerna för att säga ja.

Fast samtidigt blir det heller inte någon fullständig ratificering. Det enda som EU kan slå fast är sådant som rör samarbetet på det straffrättsliga området, asyl, EU:s institutioner och offentliga förvaltning och endast de områden där det är EU som bestämmer.

– Det är en väldigt begränsad del av Istanbulkonventionen och jag tycker det är väldigt urvattnat. Signalpolitiskt är det väldigt viktigt att vi med stor majoritet röstar för det här, men det måste också följas upp med konkreta lagförslag, säger Evin Incir (S) till TT i Strasbourg.

Rysk propaganda?

Motståndarna, inte minst inom ytterhögern, anser att konventionen lägger sig i när det gäller familjepolitik och hbtq-frågor. Arba Kokalari, som varit en av de huvudansvariga för parlamentets hantering av frågan, anklagar Ryssland för att sprida falsk propaganda.

– Man har använt desinformationskampanjer i bland annat Bulgarien och Ungern och de här länderna med myter om vad Istanbulkonventionen är, säger Kokalari.

Samtidigt är det fortsatt oklart om vad EU:s ratificering egentligen innebär när det gäller att få länderna att följa det som stipuleras.

– Det kan ju gå så långt att man behöver ta det till domstol för att bena ut vad det här beslutet faktiskt handlar om, säger Incir.