DEBATT. Vi undrar: hur ställer sig egentligen Vänsterpartiet i frågan om
Natomedlemskap och fredsarbete? Att bara hänvisa till att det står i
partiprogrammet att man är emot Nato skapar i sig ingen politisk
verkstad. Inte heller att rösta nej i riksdagen. Det låter fint, men
räcker helt enkelt inte.

När ett trettiotal organisationer i slutet av april genomförde en
demonstration med ett tusental deltagare i centrala Göteborg var en
organisation helt frånvarande; Vänsterpartiet.

Det breda nätverket bakom arrangemanget bildades i december förra
året och samlades under parollerna; Nej till Nato, Stoppa
krigsövningen Aurora 23 samt Inga kärnvapen på svensk mark. Inom den
breda vänstern är det inga kontroversiella paroller. Likväl valde V
på ett demonstrativt sätt att ställa sig utanför. Man visar att
utomparlamentariskt fredsarbete på gräsrotsnivå inte längre anses
väsentligt eller nödvändigt för V. Distriktsledningen för V
Göteborg har vid flera tillfällen blivit kontaktad, både via e-post
och personlig kontakt. Men de valde slutligen att inte ens respondera.
Ett minst sagt uppseendeväckande beteende.

Vi var freds- och solidaritetsorganisationer, ungdomsförbund och
partier som samlades i demonstrationen under en för den breda
vänstern och arbetarrörelsen klassiska och alltid så avgörande
sakfrågan, för freden.

Vi är bestörta när V:s försvarspolitiska talesperson, Hanna
Gunnarsson, på Twitter lyckönskar krigsövningen Aurora 23. Ett rent
makabert utspel! Vi är häpna över V:s beslut i riksdagen att rösta
för Natos krav på 2 procent av BNP till försvaret. Vad hände med det
gamla vänsterpartistiska kravet om ”Norden som en kärnvapenfri zon”
och att ”Norden måste dras ur de militära strategierna och
avmilitariseras”?

Har V helt tappat omdömet i sin iver att anses vara dugliga i både
riksdag och i Göteborgs kommunfullmäktige? Vi hoppas att medlemmarna i
V har ett bättre och sundare förnuft än dess nationella och lokala
ledning. Och att de med kraft ställer krav på sina ledningar att
släppa den borgerliga duglighetsmasken och göra gemensam sak med den
breda vänstern, för freden.

Nu står vi inför Nato-toppmötet i Vilnius den 11 juli där Sveriges
alliansfrihet, likt en slags erövrad kronjuvel, kan komma bli ett
museiföremål och medlemskapet bli klart under jubel och klang. Att
V:s partiordförande Nooshi Dadgostar förvisso på ett riktigt sätt
lyfter frågan om det förkastliga Turkiet, men helt utesluter den
självklara kritiken att det är USA som håller i taktpinnen i Nato,
det måste ifrågasättas. Vänsterpartiet: när blev USA:s
imperialistiska krigsmaskineri inte ett problem?

Endast i ett brett samarbete kan vi bygga folkligt motstånd mot
framtida krigsövningar, mot Nato och för att inga kärnvapen ska placeras
på nordisk, svensk eller göteborgsk mark. Hur ställer sig
Vänsterpartiet?

Kommunistiska Partiet Göteborg säger utan tvekan Nej till Nato!