Yttrandefriheten diskuteras allt oftare, både i traditionella och sociala medier. Var går gränserna för vad som är tillåtet att göra? Är det ett exempel på yttrandefrihet att elda upp Koranen eller andra religiösa skrifter? Syre går igenom vad som sägs i lagtexterna och hur det har kommit att tillämpas.
1. Grundlagarna
Sverige har fyra grundlagar och av dessa är det tre som på olika sätt tar upp yttrandefriheten. Den mest grundläggande är Regeringsformen (RF) där det fastslås rätten att ”i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”.
Därtill har vi Tryckfrihetsförordningen (TF som i sin äldsta form är från 1766, men som blev en grundlag 1949) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL från 1992) som tillsammans reglerar vad som får sägas och skrivas i såväl tryckta medier som i film, radio och tv. Syftet med dessa grundlagar är att säkra ett fritt meningsutbyte, fri och allsidig upplysning och fritt konstnärligt skapande. Det innebär alltså att man ska ha möjlighet att uttrycka sina tankar, känslor och åsikter utan att riskera att bli censurerad.
2. Begränsningar
Redan i Regeringsformen framkommer det att yttrandefriheten inte är absolut utan kan begränsas. I §23 står till exempel att: ”Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott.”
Även TF och YGL innehåller ett antal begränsningar. Enligt TF får man inte hota någon på ett sätt som framkallar allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet. Man får heller inte på osakliga grunder förtala någon, det vill säga peka ut någon som brottslig eller klandervärd. Att förolämpa är inte heller tillåtet om syftet är att kränka någons självkänsla eller värdighet. Andra saker som är förbjudna är exempelvis hets mot folkgrupp, uppvigling, olaga våldsskildringar, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak, uppror, brott mot medborgerlig frihet (till exempel att genom hot försöka påverka åsiktsbildningen), krigsanstiftan, spioneri och högförräderi.
YGL innehåller i princip samma begränsningar som TF, men där tillkommer också att man inte genom rörliga bilder närgånget eller utdraget får skildra grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids (dock finns det undantag om spridningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig).
3. Internationella konventioner
Förutom våra inhemska lagar så har Sverige också undertecknat en rad internationella konventioner såsom Europakonventionen och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Enligt den senare ska allt främjande av rasistiskt eller religiöst grundat hat som innebär uppvigling till diskriminering, fiendskap eller våld vara förbjudet i lag. FN har också krävt att Sverige gör mer för att skydda minoritetsgrupper och motverka hatpropaganda.
4. Hets mot folkgrupp
Enligt TF innebär hets mot folkgrupp att man sprider ”meddelanden som hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck”. Ett ”meddelande” måste dock inte vara muntligt eller skriftligt. Högsta domstolen har till exempel slagit fast att bärande av nazistiska symboler ska ses som hets mot folkgrupp. Däremot är det tillåtet med religionskritik.
5. Koranbränningarna då?
Polisen nekade i våras två koranbränningar med hänvisning till att det skulle kunna leda till ett ökat terrorhot mot Sverige. Kammarrätten har dock senare slagit fast att det inte fanns något lagligt stöd att neka dem. Högsta domstolen har inte tagit ställning till om brännande av religiösa skrifter skulle kunna anses vara hets mot folkgrupp. Vid några tillfällen då Rasmus Paludan genomförde sina koranbränningar valde dock polisen att anvisa honom till andra platser och inte låta honom bränna upp koranen på kontroversiella platser, som till exempel framför en moské. Enligt juristen och professorn i rättsvetenskap Jonas Nergelius är detta något som polisen skulle kunna göra i högre utsträckning även med nuvarande lagstiftning. Detta är också något som polisen gjort har vid andra typer av kontroversiella yttringar, exempelvis nazistiska demonstrationer.
Fram till 1970 hade vi också en lag om trosfrid i Sverige, den är numera avskaffad men i Finland lever den kvar vilket är ett av skälen till att polisen där har större befogenheter att förbjuda bränningar av Koranen.
