Hur förändras ditt förhållningssätt till klimatkrisen om du får chansen att leva dig in i en framtid där extremvädret eskalerat och inte bara påverkat naturen, utan också samhället och relationerna mellan människor? Simrishamns kommun och Falsterbo-Skanör i Vellinge kommun lanserade i fjol varsin klimatvandring där lyssnaren genom en app får ta del av olika slags historier som gör de lokala förändringarna i klimatet mer konkreta. Apparna blev nyligen föremål för djupare studium på Centrum för forskning om samhällsrisker, CSR, vid Karlstads universitet, där forskarna ville ta reda på hur berättelserna i appen påverkar människor.

– Vi har försökt förstå om de kan vara ett verktyg för att göra oss medvetna om hur klimatförändringar påverkar miljön där vi bor, om de kan öka förståelsen och riskmedvetenheten, vad kan vi själva göra för att hantera stormar eller översvämningar, säger Jenny Friedl, forskarassistent på CSR och beteendevetare i psykologi.

Studien har gjorts på uppdrag av SMHI och är en del av de särskilda medel som SMHI har för att bidra till klimatanpassningsarbete. Forskarna på CSR lät 14 personer testa apparna och intervjuade dem sedan om deras upplevelser. Vandringarna visade sig vara effektiva kommunikationsformer för att öka människors medvetenhet om klimatet. Forskarna märkte också skillnad mellan hur vandringarna på de bägge orterna upplevdes – de skiljer sig nämligen åt ganska avsevärt. Klimatvandring i Simrishamn är mer faktabaserad och utgår från en liveguidning som ordnades vid Österlens museum hösten 2021, i samband med att staden fyllde 900 år. Utgångspunkten är historiska händelser, som Backafloden 1872, en stormflod som orsakade översvämningar i södra Sverige, Danmark och Tyskland. Falsterbos variant, Farväl Falsterbo, är däremot en fiktiv berättelse om framtiden, med två tänkbara scenarier som upplevs av en familj i tre generationer.

Kan trigga försvarsmekanismer

Enligt Jenny Friedl har Falsterbovarianten fungerat bättre, även om det bara är ett antagande eftersom det är en kvalitativ studie, understryker hon.

– De knyter an till människorna, deras relationer och konflikter, det blir ganska greppbart. I Simrishamn simuleras verkligheten så realistiskt att vi går in i olika försvarsmekanismer, vi skjuter ifrån oss – en ort man tycker om och känner sig trygg på är hotad, det vill vi inte veta. Om vi istället skapar en berättelse om människors utmaningar att hantera det här, och skapar medkänsla, då är det mer effektivt.

Det är audioguide-företaget Hi-story som tillsammans med radiobolaget Umami produktion står bakom produktionen av vandringarnas innehåll. I fallet med Simrishamn har man redigerat museichef Lena Alebos redan existerande manus. För Falsterbo skapades innehållet från scratch, i samarbete med projektet Climaginaries, som gjort flera utställningar på temat, exempelvis Carbon ruins, där en framtida människa tittar tillbaka på fossileran och kan betrakta artefakter som bonuskort på flyget.

En av dem som jobbat med manuset är Fredrik Pålsson, innehållschef, manusförfattare och producent på Hi-story. Han berättar att utgångspunkten var att det skulle finnas två versioner av berättelsen, så att lyssnaren kan uppleva två olika möjligheter. Teamet arbetade utifrån IPCC:s rapporter fram två ungefärliga scenarier med olika grad av temperaturökning, och började utifrån det konstruera en historia.

– Vi ville att det skulle vara en stor katastrof, en stor storm som får stora konsekvenser. Backafloden 1872 är fortfarande något som man minns i trakterna och pratar om, och den omnämns ju också i den andra vandringen. Tänk om det hade hänt i dag?

Får följa livsöden

Författarna valde att förlägga den ödesdigra händelsen till år 2072, och inleder sedan berättelsen år 2100 där tonårstjejen Robin ska hålla en presentation inför sin högstadieklass om katastrofen. Inför detta ska hon intervjua sin morfar och hans syster om hur översvämningen drabbade dem.

Här får lyssnaren göra ett val, som leder antingen till en version som präglas av samarbete, eller en version med en mer konfliktfylld historia. I den förra håller Robin sitt föredrag på stranden, medan hon i det senare får använda sig av VR eftersom stranden blivit för farlig att vistas på. Vi får sedan lära känna hennes morfar Noa och hans syster Alice, som har olika förhållningssätt till naturen och samhället och står för olika perspektiv och erfarenheter.

– Noa är naturmänniska, han snorklar runt och inventerar ålgräs medan hans syster Alice utbildar sig till mäklare och går vidare till att bli kommunalråd. Båda älskar platsen och har ett hus där de är uppvuxna, men de vill olika saker, berättar Fredrik Pålsson.

I ”konfliktversionen” av historien bor Alice i Pålpalatset, som givetvis består av bostadsrätter. Men när katastrofen är ett faktum kommer hon inte in eftersom strömmen har slutat fungera.

– I den andra är det sorgliga att Alice har bott kvar i det gamla huset ända fram till katastrofen, men det spolas bort, och efter det blir hela området naturskyddsområde. Världen är bättre i den varianten men det har kostat någonting, Alice blir av med delar av sin identitet.

Tjänstemän nära chock

Trots att berättelserna inte direkt är peppiga så har folk som gått vandringen blivit glada och engagerade, erfar Fredrik Pålsson.

– Det öppnar upp för diskussion och dialog. Jag gick med ett gäng tjänstemän från kommun och länsstyrelse, som jobbar med de här frågorna, och de badar ju i framtidstankar hela dagarna, men det är ändå på en abstrakt nivå. Så just att tänka sig in i det. Hur skulle jag själv ha gjort? Jag ska inte säga att de blev chockade, men i alla fall ”oj, just det, så här kan det gå”.

Jenny Friedl menar att det har varit väldigt bra att kunna jämföra vandringarna i Falsterbo och Simrishamn, för att få större förståelse för hur man kan presentera utmaningar i en berättelse, och stödja kommunens anpassningsåtgärder. Nu ska SMHI utvärdera forskarnas rapport och avgöra hur de vill gå vidare. Oavsett vad som händer där finns intresse för appen från fler kommuner, och Fredrik Pålsson ser möjligheter att skapa än mer självreflektion genom vandringarna.

– I den här vandringen föreställer vi oss att vi är fiktiva karaktärer. Vad skulle hända om vi gjorde en vandring där de som deltar får föreställa sig att de är sig själva, men femtio år in i framtiden? Det hade varit spännande att utforska.