Medan vissa motsätter sig digital övervakning ser andra den som ”ett nödvändigt ont”, enligt docenten Lars Samuelsson, aktuell med en ny antologi. – Det finns en ganska stor motvilja mot ett slags övervakningssamhälle där information samlas in, sparas och sprids, säger han.
I veckan aviserade regeringen ett nytt lagförslag som innebär att polisen i hemlighet kan få avlyssna eller övervaka personer – utan en konkret brottsmisstanke – för att komma åt gängbrottslighet.
– Vi ska inte skapa ett övervakningssamhälle, och det gör vi heller inte. Men man ska vara medveten om att varje sådan här åtgärd innebär ett integritetsintrång, säger justitieminister Gunnar Strömmer (M) vid pressträffen.
Förslaget får kritik från bland andra Adokatsamfundet.
– Det här öppnar upp för ett nytt rättssystem där den enskildes integritet är den minsta angelägenheten, och där statens möjlighet att övervaka medborgarna är det som sätts i främsta rummet, säger advokaten Sargon De Basso till TT.
Mer än hälften negativa till datainsamling
Lars Samuelsson är docent i filosofi vid Umeå universitet. Enligt hans studie är de flesta generellt negativa till ökad övervakning.
– Det finns en ganska stor motvilja mot ett slags övervakningssamhälle där information samlas, sparas och sprids, säger han.
Eftersom många i dag använder banktjänster, välfärdssystem och handlar på internet genereras ständigt ny data om vad vi gör. Den digitala övervakningen utförs inte bara av stater och företag utan vi följer också varandra genom till exempel sociala medier.
– Övervakning har letat sig in i allt fler rum och i de flesta vardagliga sammanhang och det gör något med oss. Det tvingar på oss en slags vaksamhet, och är ett faktum vi förhåller oss till.
Den 5 april publicerade Lars Samuelsson tillsammans med tre forskarkollegor en forskningsbaserad bok, Everyday life in the culture of surveillance, som handlar om att förstå den övervakningskultur som människor numera lever i.
− Det vi kan se är att vårt förhållningssätt till övervakning och datainsamling inte är entydigt. Å ena sidan visar flera kapitel att det är viktigt för många att information om dem inte samlas in och sprids. Å andra sidan pekar flera studier i boken på att folk generellt sett hanterar övervakningen tämligen pragmatiskt i sitt vardagliga liv.
”Personlig vinst gör det inte acceptabelt”
I kapitlet Accepting or rejecting online surveillance: The case of Swedish students skriver Lars Samuelsson om en studie av studenters benägenhet att acceptera övervakning online i förhållande till tre villkor; om det resulterar i personliga fördelar, om de fått samtycka och om samhället kan dra nytta av det.
– Jag såg två tydliga tendenser. Även om det gick att urskilja en grupp som tänkte konsekvensetiskt att ökar detta samhällsnyttan kan det vara okej att viss information insamlas och sprids, och en annan grupp som tyckte att det centrala var om insamlingen var frivillig från deras sida, så var den tydligaste skiljelinjen den mellan de vars motvilja mot övervakning var relativt opåverkad av de tre villkoren och de vars acceptans av övervakning ökade både vid ökad samhällsnytta och ökad grad av frivillighet, säger han.
”Med tanke på våra respondenters åsikter verkar det således som om det enda sättet för tjänsteleverantörer på internet att få bred acceptans för sina tjänster är att vara restriktiva med lagring och delning av personuppgifter”, står det i antologin.
– Mer än hälften tycker inte – fast man ger sitt samtycke till att samla in data – att företag ska få samla in och sprida deras data.
Läs gärna:
