I Miljöpartiet pågår en debatt om ifall partiet bara ska rikta in sig på klimatet och andra miljöfrågor eller ha en bredare politik. Martin Marmgren skriver att det enda sättet att få ett större genomslag är att vinna förtroende i alla samhällsfrågor.
DEBATT. I samband med det kommande språkrörsvalet har frågeställningen om huruvida Miljöpartiet enbart ska fokusera på miljö/klimat eller vara ett parti som driver politik på alla områden lyfts igen. För mig är det självklart att vi är ett parti som strävar efter att ha politik som möter alla samhällets utmaningar.
Miljö- och klimatpolitiken är och ska vara vår absolut högsta prioritet, det vi lyfter varje gång vi kan sätta agendan för samtalet. Det är ödesfrågor av en vikt som överskuggar alla andra samhällsutmaningar. Om vi utarmar förutsättningarna för mänskligt liv på vår planet bleknar alla andra problem i jämförelse. Vi är också den enda politiska kraften i Sverige som förstår att det inte bara är just mänskligt liv som räknas, utan att allt levande har ett värde och att det är minst lika akut med den enorma massförstörelsen av liv och livsmiljöer som med klimatkrisen. Dessutom har vi ett unikt förtroende vad gäller miljö och klimat, vilket ger bättre möjligheter att få genomslag och påverka än på andra politikområden.
Ur det perspektivet är det förståeligt att tänka att vi bör lägga allt vårt fokus där, att alla utspel i andra ämnen är ett förlorat tillfälle att prata miljö och klimat.
Jag är dock övertygad om att vi kan få ännu bättre genomslag på miljö/klimatområdet genom att visa att vi är ett parti som ser och har lösningar för alla de problem människor ställs inför.
Dels är medial exponering inget nollsummespel med ett visst antal slottar tilldelade varje parti. När vi bemöter Tidöpartiernas dumheter genom artiklar, utspel eller intervjuer rörande kulturpolitik, rättspolitik eller rättighetsfrågor tar vi inte utrymme som vi kunde pratat miljö på. Vi tar ett utrymme vi inte hade haft om vi bara hade pratat miljö, och ökar synligheten och förtroendet för oss som parti.
Dessutom är just förtroende ett nyckelbegrepp här. Om vi ska lyfta i opinionen, och därmed också radikalt förbättra våra förutsättningar för att få igenom miljöpolitik, så behöver vi visa att vi är värda ett mer generellt förtroende. Att vi/våra företrädare finns där väljarna är, ser de problem de möter i sina liv, och uppfattas som trygga och kompetenta även vad gäller exempelvis sociala frågor eller sjukvård. Dit når vi aldrig om vi tror att varje gång vi pratar om något annat är en förlorad möjlighet att prata miljö.
Det finns också en stark koppling mellan ekologisk hållbarhet och social hållbarhet. Ett samhälle utan social hållbarhet, utan sammanhållning, trygghet och rimliga livsförutsättningar för alla kommer inte att klara den omställning som krävs för ekologisk hållbarhet. Om man oroas över att inte ha råd med fritidsaktiviteter för sitt barn, eller för att barnet ska skjuta eller skjutas, kommer man sannolikt inte orka bry sig om klimatfrågan. Vi behöver medverka till att öka den sociala hållbarheten i samhället, och det kräver också att vi aktivt driver den politiken.
Slutligen, och kanske viktigast, vi har tre solidariteter. Förvisso är det solidariteten med kommande generationer och med allt levande som gör oss unika, men det innebär inte att vi får glömma bort solidariteten med all världens människor. Vi har ett ansvar att möta den utsatthet som drabbar så väl den som lider i för långa vårdköer eller inte får stöd för sitt barn med särskilda behov i skolan som den som drabbas av det dödliga våldet. Allt annat vore ett brott mot vår ideologi.
Jag uppfattar att den här bredare vägen har stort stöd i hela partiet. Och jag hoppas att vi kan samlas kring att när vi lyfter frågor som vård och social hållbarhet så innebär inte det att vi på något sätt prioriterar ner miljö/klimat. I förlängningen är jag övertygad om att det snarare är tvärtom.
