Under en pressbriefing inför COP28 inledde Finlands klimat- och miljöminister Kai Mykkänen med att berätta om att det i helgen tagits ett beslut om den fond för skador och förluster som det beslutades om under förra årets klimattoppmöte i Sharm El-Sheikh i Egypten. Då var mycket fortfarande oklart kring hur fonden skulle fungera, men i helgen har en övergångskommitté kommit fram till ett förslag om hur den kan organiseras.

– Jag är glad att kunna bekräfta att övergångskommittén har kunnat enas om fondens uppbyggnad. De sista stegen kommer att diskuteras och tas under COP28, sade Mykkänen.

Vicente Paolo B. Yu, rådgivare och klimatförhandlare sedan många år, bland annat för G77-gruppen, förklarade vidare att värd för fonden kommer att vara Världsbanken, åtminstone under en övergångsperiod på fyra år.

– Många länder i G77 har reagerat väldigt starkt och menat att fonden måste vara separat från Världsbanken, fristående. I slutändan blev det en kompromiss, där Världsbanken är värd under en interimsperiod på fyra år, sa han.

Har man under den perioden inte kunnat genomföra arbetet på ett acceptabelt sätt kan fondens styrelse enligt förslaget besluta att lägga sekretariatet någon annanstans.

”Får inte låta oss luras”

Kai Mykkänen uttryckte också en försiktig optimism över att EU:s klimatpaket Fit for 55 går enligt planerna.

– Vi är inom möjlig räckvidd för att uppnå utsläppsmålen om 55 procent. Vi kan till och med komma lite längre, om saker och ting går enligt planerad policy, sade han.

Man kan fråga sig om det går tillräckligt snabbt, tillade han, men uttryckte hopp om att EU:s politik åtminstone gjort tydligt att det inte kommer att finnas något utrymme för ny kolkraft om vi vill ha ett fossilfritt elnät till år 2030.

Med under briefingen fanns även Laurence Tubiana, vd för European climate foundation och Frankrikes klimatambassadör och särskilda representant för COP21 då Parisavtalet kom på plats. Hon uttryckte en oro över det faktum att COP28 kommer att hållas i Förenade Arabemiraten, ett oljeexporterande land.

– På ett sätt är det bra att vi diskuterar på ett tydligt sätt om fossila bränslen. Men vi får inte låta oss luras igen av oljesektorn. De har haft 30 år och mer att göra en omställning. Istället har vi sett fördröjning och avledning. Vi får inte låta oss luras igen!

Hon tillade att hon inte ser massivt infångande och lagring av kol, CCS, som någon lösning:

– Vi kan inte fortsätta med business as usual. Vi måste tänka på att få till ett systemskifte.

Behövs sju gånger mer förnybart

Bland annat ser hon förhållandet mellan investeringar i fossila och i förnybara energislag som helt ohållbart. Internationella energirådet, IEA, kom i maj med siffror som visar att för varje investerad dollar i fossila bränslen så investeras det 1,7 dollar i förnybara energikällor.

– Det räcker inte. Vi borde se åtminstone sju gånger mer i förnybart!

I förra veckan presenterade FN:s miljöorgan Unep sin årliga rapport Adaptation gap report, som följer upp hur världen arbetar med anpassning till klimatförändringarna. Siffrorna visar en dyster verklighet där behoven av anpassningsåtgärder beräknas vara 10-18 gånger högre än de verkliga finansiella flödena, och 50 procent större än den senaste utvärderingen. Glappet mellan behov och faktisk finansiering uppskattas av Unep till 194-366 miljarder dollar varje år detta decennium.

– Anpassning är verkligen viktigt för utvecklingsländerna, sa en av huvudförfattarna till rapporten, Timo Leiter.

Han berättade att det är många parametrar som ska diskuteras under COP28, bland annat hur ett ramverk för globala mål ska se ut och hur framsteg ska mätas.

– Anpassning är kontextspecifik! Det finns inga universella referensmått. Man kan inte lätt summera resultat till en global nivå.

Sammanhanget är viktigt

Under COP28 kommer också det första tillfället att genomföra en så kallad Global stocktake, en slags inventering där man ser över hur klimatarbetet i världen går, var det finns brister och var det går bättre. En liknande inventering kommer att göras vart femte år och är ett tillfälle för länderna att lägga om kursen och accelerera arbetet – i bästa fall. Förhoppningarna från FN:s håll är att inventeringen, som redan arbetats på i flera år, och den efterföljande dialogen blir till en färdplan som visar på möjliga vägar framåt – för länder, sektorer, regioner och andra aktörer.

Uppenbart redan idag är att arbetet med att minska utsläppen inte går i tillräckligt hög takt.

Professor Youba Sokona, vice ordförande för IPCC:s sjätte utvärderingsrapport och huvudförfattare till flera av rapporterna sedan 1990, uttryckte en oro över situationen.

– Till en början innehöll de här rapporterna genomgångar av 10 000 vetenskapliga studier. Nu handlar det om 500 000. Men trots dessa och all kunskap vi har, så fortsätter utsläppen att öka. Det är inte för att vi inte vet. Vi går helt enkelt inte åt rätt håll.

Därför är den globala inventeringen viktig, menar han.

– Vi behöver en rättvis omställning, och sammanhanget är viktigt! I Europa finns det vissa behov, i Afrika andra. Vi behöver kontextualisera för att kunna hitta en adekvat väg framåt. Startpunkten är väldigt olika för olika länder.