Människan är inte ensam om att påverkas av klimatförändringarna. I en ny artikel skriven av forskare från University of Washington dras slutsatsen att klimatförändringarna, som förändrar förhållanden på såväl land som i vatten, driver på konflikter mellan människor och vilda djur på olika sätt, vilket är skadligt för båda parter.

Forskarna konstaterar att när klimatet blir torrare/blötare/varmare/kallare förändras inte bara människans tillgång till resurser. Detsamma gäller hela planetens invånare, från bakterier till blåvalar, vilket ofta inte tas i beaktande i den utsträckning som det borde. När tillgången till resurser förändras – alltsomoftast till det negativa, även om motsatt riktning också kan ske i takt med att klimatet skiftar – förändras också bland annat ekosystem, konkurrens, sjukdomsspridning och dygnsrytm hos planetens alla livsformer. 

Det är lätt att fastna i ett människofokus när vi pratar klimatförändringar, både som offer och förövare. Men genom att glömma, medvetet eller omedvetet, att vi inte är ensamma här, försätter vi oss också i en situation som är direkt skadlig för alla inblandade. Det blir en ond spiral: människan skapar förändringar i klimatet, vilket leder till en förändring i tillgången till resurser för såväl människan själv som övriga arter på planeten.

Alla gör vad de kan för att överleva oavsett art, så de vilda djuren som inte längre kan leva som de gjort tidigare försöker hitta nya sätt att överleva, exempelvis genom att äta upp artificiellt vattnade odlingar eller inhägnad boskap – eller människor, för all del. Det leder i sin tur till att de resurser människan krampaktigt försöker hålla vid liv i en klimatförändrad värld blir ännu svårare att hålla vid liv. Dessutom leder det också enligt artikeln till allt fler ”retaliatory killings”, ungefär hämnddrivet dödande, av de vilda djur som försökt livnära sig på det människan ser som sitt. 

De – människor och andra arter – som drabbas värst av de ökade konflikterna är som så ofta de som redan är värst drabbade av klimatförändringarna. De som redan lever på marginalen, och som kanske fått en stor del av det de lever av förstört av torka eller översvämningar, är också de som blir hårdast drabbade av ökad konkurrens om det som håller dem vid liv.

Frågan om hur vi räddar planeten är komplex och har många lager: orättvisor och konflikter mellan arter såväl som inom vår egen art behöver adresseras och tas i beaktande när vi bygger nya, hållbara system. 
Lösningen behöver dock inte vara lika komplex som frågan. I själva verket är den enkel: släpp idéer om (vit) mänsklig exceptionalitet och privat ägande av det vilda, och låt nyfikenhet och respekt för allt levande styra beslut och samhällsbyggande. Låt oss bygga en värld där alla planetens varelser kan existera tillsammans. Människan har en fantastisk förmåga att planera, tänka framåt och organisera, och en stor förmåga till empati. Med dessa förmågor som ledstjärnor kan vi arbeta för en värld där vild natur och vilda djur får möjlighet att tillgodose sina behov, och vi våra. Vi behöver närma oss både det vilda och oss själva med en nyfikenhet och ett ickedömande.

Avtalet för att skydda biologisk mångfald som togs fram i Montreal i vintras var ett steg i rätt riktning. Nu bör vi fortsätta i den riktningen, med ökat skydd av vildmarker och fortsatt forskning – och implementering av densamma – på hur relationer mellan arterna påverkas av klimatförändringarna.