Det är en glad och stolt Sholeh Irani som svarar på Syres frågor via mejl.

– Narges Mohammadi och kvinnorna i Iran förtjänar verkligen priset. Hon representerar förstås många andra, kvinnor som Zeynab Jalalian som har suttit fängslad sedan 2007, Nasrin Sotoudeh, Sepideh Gholian… Listan är tyvärr för lång!

Både valet av person och tidpunkt är mycket bra, anser journalisten och kvinnorättsaktivisten Sholeh Irani:

– Mohammadi har kämpat för frihet, fred och rättvisa i många år, många av de åren som politisk fånge. Regimen i Iran har inte lyckats att tysta henne, inte ens i fängelset. Varje gång hon får permission för några dagar utanför fängelset är det första hon gör att höja rösten och tala med media – bland annat berätta om förhållandena i fängelset – utan att frukta regimen.

Högt pris

Men priset har varit högt. 2015 rapporterade Irani i Feministiskt perspektiv om orden Narges Mohammadi skrivit från fängelset:

”Nu utan dem har jag ingenting mer att förlora. Mitt yrke, mitt hem, mina aktiviteter för mänskliga rättigheter, att bo ihop med min make, allt rövades bort från mig. Allt detta kunde jag dock ta utan att bryta ihop. Men nu togs mina barn ifrån mig, de som är en del av mig. Jag gråter inte. Jag gråter blod inom mig och ropar på min gud, mitt folk och historiens alla mödrar, att bevittna min smärta orsakad av denna tyranni.”

Irani har även i Fempers nyheter rapporterat om Mohammadis mod och beslutsamhet, om hennes barn och make som tvingats på flykt.

– Det är vad vi i exilen gör, vi försöker stärka aktivisternas röst inne i Iran. Vi stödjer varandra för att solidaritet är vårt enda skydd mot diktaturer.

– Nyheten glädjer mig och många iranier, särskilt i dessa dagar då vi bombarderas av hemska nyheter från Iran, om morden på så många unga, på unga kvinnor varav alltfler vägrar lyda den obligatoriska hijablagen, säger Sholeh Irani, som menar att priset kan bidra till att stärka kvinnorörelsen och kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i Iran:

– Kvinnor i Iran och Afghanistan vet av historiska erfarenheter att ingen varaktig och demokratisk förändring sker utan deras aktiva och ledande roll i frihetskampen. I denna kamp har kvinnorättaktivisterna en central roll och stödet för dem är avgörande, ofta livsviktigt. Uppmärksamheten bidrar till deras utökade positionering i maktkampen.

Rätt tänkt

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna, noterar att Nobelkommittén vill ge budskapet att fredliga samhällen skapas av att alla medborgare kan delta och har lika rättigheter och hoppas att priset blir en inspiration för alla kvinnor i världen som lever under svåra förhållanden i sina samhällen.

– Det är helt rätt tänkt av Nobelkommittén. Det går en rak linje från kvinnors rättigheter till fred. Mer jämställda samhällen är mer fredliga samhällen, det finns det forskning på. Att kvinnor får sina rättigheter är alltså en absolut förutsättning för varaktig fred, säger Petra Tötterman Andorff.

– Därför är det fortfarande en gåta att kvinnorörelser och kvinnorättsförsvarare som kämpar för demokrati och rättigheter i sina länder får så otroligt lite stöd, både finansiellt och av det internationella samfundet, framhåller hon vidare.

Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF) hoppas att Sveriges regering lyssnar på Nobelkommitténs budskap och återinför det stöd man valt att ta bort, och som tidigare gått till freds- och kvinnorättsaktivister i Sverige och globalt.

— Det är särskilt välkommet att Nobelkommittén lyfter legitimiteten i fredliga protester, och visar på rätten och vikten av att protestera mot en förtryckande regering, mot våld och för rättvisa, säger Malin Nilsson, generalsekreterare för IKFF, i ett pressmeddelande, och påminner om att Mohammadi inte är ensam om att ha betalat ett högt pris för sin kamp:

— Idag tänker vi på Narges Mohammadi, men också på Jina Mahsa Amini och alla andra som förlorat livet för att de stått upp för sina rättigheter. Vi glömmer inte. Vi glömmer inte de som dött, och vi glömmer inte heller vilka det var som mördade dem.

Inte förgäves

Fataneh Farahani, professor i etnologi vid Stockholms universitet, konstaterar att priset kommer ge hopp till proteströrelsen i Iran.

– Det kommer ju att ge hopp till dem som sitter fängslade, ett budskap om att allt inte är förgäves. Något som visar folket i Iran att deras röst hörs någonstans utanför landets gränser, även om iranier har fattat vid det här laget att de måste lita till sig själva.

Svenska freds- och skiljedomsföreningen ser valet av pristagare i ljuset av ”global militär upprustning” och ”en våg av auktoritärt, repressivt ledarskap och demokratisk nedrustning världen över”. Och betonar därför vikten av att priset går till ”en individ som symboliserar fredlig ickevåldsrörelse och som kämpar på gräsrotsnivå för människors rättigheter”.

I samband med tillkännagivandet framhöll Berit Reiss-Andersen att Narges Mohammadi ”är symbolen för vad det innebär att vara en frihetskämpe i Iran”. Enligt Dan Smith, chef för det internationella fredsforskningsinstitutet Sipri, är valet av Mohammadi i linje med Nobelkommitténs val under de senaste åren.

– För tredje året i rad har man valt att fokusera på mänskliga rättigheter. Och Narges Mohammadi är en enastående och heroisk person som i sitt arbete står i framkanten för jämlikhet och mänskliga rättigheter, säger han till TT.

Värdig pristagare

TT har också intervjuat Mellanösternanalytikern Bitte Hammargren som uppmärksammar att Narges Mohammadi tillhör samma organisation som Shirin Ebadi, som tilldelades fredspriset 2003. Det handlar om Defenders of human rights center, som förser politiska fångar med försvarsadvokater. Ebadi var med och grundade centret där Mohammadi är talesperson och vice ordförande.

– Det var lite överraskande. Men jag tycker att hon är en väldigt värdig pristagare, samtidigt som jag liksom många andra fruktar att hon kommer att utsättas för repressalier för detta, säger Hammargren.

Narges Mohammadi är även medgrundare av Iranian national peace council, som består av författare, artister, advokater och aktivister som arbetar för mänskliga rättigheter i Iran, och hedersmedlem i Svenska Pen. 2011 tilldelades Narges Mohammadi den svenska regeringens Per Angerpris och hennes bok Vit tortyr, som bygger på vittnesmål från medfångar i Evin-fängelsets avdelning för politiska fångar, gavs ut på svenska 2021 av Baran förlag.