Risken är nästan dubbelt så stor för den med en funktionsnedsättning som för den utan.

I kartläggningen konstaterar myndigheten att den ökade risken för att utsättas för våld gäller oavsett ålder.

– Det finns en ganska stor överrisk för att bli utsatt för alla typer av våld som vi har data på, säger Maria Melin, projektledare vid myndigheten.

Maria Melin säger att hon förvånas över den stora skillnaden.

Personer med en intellektuell funktionsnedsättning är särskilt utsatta. Man ser även att det finns en tydlig ökad risk för kvinnor med funktionsnedsättning samt bland barn och unga.

Stereotypa föreställningar

Det finns egentligen inga skillnader kring var man utsätts för våld, vare sig man har en funktionsnedsättning eller inte. Det kan vara både i skolan eller i hemmet. Myndigheten ser däremot att utsatthet i miljöer som är mer specifika för personer med en funktionsnedsättning går under radarn.

– Vi utgår mycket från begreppet våld i nära relation och vad är då en nära relation? Enligt rättsmyndigheterna är det en partner eller en annan familjemedlem, säger Maria Melin och fortsätter:

– Men för en person med en funktionsnedsättning kan en nära relation vara en medboende på ett boende, en personlig assistent eller en färdtjänstchaufför som man träffar varje dag.

"Ingen homogen grupp"

Är man även beroende av den här personen så uppstår snabbt ett förhållande som är lätt att missbruka, säger Melin vidare. Händelser som uppstår i de här miljöerna tenderar dessutom inte alltid att definieras som våld.

– Det finns stereotypa föreställningar om vem som kan utsätta någon för våld – och vem som kan utsättas – som gör att mycket av våldet mot den här målgruppen osynliggörs.

Kartläggningen, som är ett regeringsuppdrag, visar att det förebyggande arbetet behöver bli bättre. Såväl myndigheter som kommuner och regioner vittnar om brist på kunskap. Åtgärder och insatser är dessutom oftast generellt utformade och täcker sällan de många olika behov som finns.

– Personer med funktionsnedsättningar är ju ingen homogen grupp på något sätt. Det är olika personer med behov av olika saker.

Nå ut med kunskap

Maria Melin säger också att stöd- och skyddsinsatser fortfarande i mångt och mycket inte är tillgängliga för alla och förvånas över att man inte kommit längre i de här frågorna.

– Det finns fortfarande skyddade boenden där man inte kan komma in med en rullstol. Och det finns stöd- och hjälplinjer som inte kan ta samtal om man kommunicerar på teckenspråk.

Mycket har gjorts men mer arbete behövs för att nå fram till alla. Enligt Melin finns en hel del kunskap – men det krävs också att den kunskapen sprids och når rätt aktörer.

– Många gånger tror jag inte att det är ”rocket science”, men det behöver göras och man behöver se det ur den här gruppens perspektiv, säger Maria Melin.