Just nu är EU inne i sluttampen av förhandlingar om hur lagstiftningen kring företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter i leverantörskedjorna ska utformas. Fem svenska organisationer har granskat EU-kommissionens, EU-parlamentets och ministerrådets ståndpunkter i frågan. De hoppas att rådet går EU-parlamentet till mötes, vilket skulle innebära ett starkare skydd för miljö, klimat och drabbade personer.
Just nu pågår en så kallad trilogförhandling i EU om vilka regler som ska gälla för företags ansvar för vad som sker i deras leverantörskedjor.
”Företag måste kunna hållas ansvariga för negativ påverkan på mänskliga rättigheter, miljö och klimat och drabbade måste kunna få tillgång till gottgörelse”, skriver fem svenska organisationer som har tittat närmare på var de tre lagstiftande EU-organen står i frågan och publicerat en gemensam position.
Inte i linje med internationella riktlinjer
Det är Swedwatch, Naturskyddsföreningen, ForumCiv, Fairtrade Sverige och Oxfam Sverige som står bakom positionen, och de menar att varken kommissionens, ministerrådets eller parlamentets ställningstagande ligger helt i linje med de internationella riktlinjer som finns. Men det folkvalda parlamentets förslag kommer närmast, ”och därför uppmanar vi svenska beslutsfattare att verka för att rådet går parlamentet till mötes i de delar som handlar om att säkerställa att direktivet är i linje med internationella standarder”, skriver organisationerna.
På torsdag håller EU ett så kallat ”högnivå-trilogmöte”, där de tre EU-institutionerna ska försöka enas om formuleringar för en lagstiftning på området, kallat Corporate Sustainability Due Diligence Directive, CSDDD. Men det finns en del som skiljer dem åt, visar organisationernas granskning.
EU-kommissionens förslag är den ståndpunkt som gör sämst i från sig när den jämförs med internationella riktlinjer såsom FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (UNGP) och OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Kommissionen framför en begränsad definition av människorättsöverträdelser och kränkningar samt en avskalad lista över FN-konventioner, menar organisationerna.
Konsultation och klimathänsyn
Såväl kommissionens som rådets ståndpunkt innebär också att konsultation med intressenter inte blir obligatoriskt, utan bara ska göras när det är relevant. Parlamentet har istället lagt till en ny artikel som kräver meningsfull dialog med intressenter, med skydd mot repressalier. Såväl rådet som parlamentet inkluderar människorätts- och miljöförsvarare som intressenter.
Även hänsynen till miljö och klimat är begränsad i rådets och kommisionens förslag, menar organisationerna. Bland annat uppger man att negativ miljöpåverkan ska definieras utifrån överträdelse av olika internationella konventioner. Men Parisavtalet och EU:s klimatlag finns inte med, något som däremot parlamentet lag till i sitt förslag.
Dessutom, menar organisationerna, ”finns det ännu ingen internationell konvention om plastföroreningar eller markförstöring och jordhälsa, och befintliga internationella regelverk är fragmenterade och har inte varit tillräckliga för att förhindra allvarlig miljöförstöring och negativ påverkan på klimatet”. De förespråkar istället att man definierar negativ miljöpåverkan utifrån miljöpåverkanskategorier, något som redan görs i OECD:s riktlinjer för multinationella företag.
Svårt starta rättsprocesser
Även frågan om ansvarsutkrävande och drabbades tillgång till rättvisa är viktig att få med i lafgstiftingen, menar organisationerna. Idag finns en rad hinder mot att starta civilrättsliga processer mot företag. Alltför korta tidsfrister för att initiera rättsprocesser för de drabbade, tunga bevisbördor och höga rättegångskostnader är sådana exempel.
Därför måste direktivet innehålla åtgärder såsom ”rimliga tidsfrister, omvänd bevisbörda, möjlighet att föra grupptalan och till kollektiv prövning, reglering av rättegångskostnader med syfte att utjämna skillnaden av resurser mellan parterna samt möjlighet för civilsamhällesorganisationer och fackliga organisationer att föra talan åt drabbade. Vidare måste moderbolag hållas ansvariga för dotterbolag och andra kopplade enheters agerande”, skriver organisationerna.
Slutligen måste också finanssektorn få skyldigheter att följa. Även här är det parlamentet som ställer mest långtgående krav, genom att specificera skyldigheter för investerare och kapitalförvaltare att till exempel använda sin rösträtt vid bolagsstämmor eller genom dialog med företag.
”Vi uppmanar svenska beslutsfattare att stötta parlamentets förslag och inte överlåta till varje medlemsland att själva besluta om skyldigheterna för finanssektorn eftersom det riskerar att fragmentera den inre marknaden och skapa en ojämn spelplan”, skriver organisationerna.
