I en global ekonomisk kris, i spåren av såväl pandemi som krig mitt i Europa, är det inte märkligt att se hur basinkomst snabbt hamnat högt på agendan när framtiden och samhällsbyggandet diskuteras. De flesta vinklar på det har nog de flesta hört någon gång, jag tänker inte dra dem alla. Jag vill fokusera på det feministiska med basinkomst.

När de ekonomiska klyftorna ökar med rekordfart får vi allt fler vars ekonomi inte täcker det nödvändigaste, samtidigt som fler har mer pengar än de kan göra av med under en livstid i lyx. De ekonomiska klyftorna är också könade. Bland dem med mest pengar är majoriteten män. Bland dem med sämst ekonomi är majoriteten kvinnor. Detta går dessutom ut över barn, då en oproportionerlig andel av de ensamstående föräldrarna är just kvinnor som ska få ekonomin att gå runt, inte bara för sig själva utan också för ett eller flera barn. Barn med behov av fritidsaktiviteter, kläder efter väder, bra mat och tid med sin förälder.

När priserna på mat skenar iväg är det de ensamstående mammorna som i första hand får prioritera ner sin egen hälsa och välmående för att pengarna ska räcka till för det nödvändigaste till barnen. Allt oftare räcker det inte ändå.

Det rapporteras nu om hur framför allt kvinnor i låglöneyrken som arbetar heltid ändå inte får ekonomin att räcka till och nu lever under fattigdomsgränsen. Sverige ska föreställa en välfärdsstat – och ändå räcker alltså inte ett heltidsarbete för att försörja sig själv? Det är helt enkelt inte rimligt. Konsekvenserna av detta är många. Våldsutsatta kan vara tvungna att stanna i den farliga relationen för att de inte har råd att lämna den. Folkhälsan kommer försämras. Fler unga kommer inte att klara av skolan eftersom hunger, oro för ekonomin och deras föräldrars mående skapar en stress som omöjliggör lärande.

Tar vi in allt detta borde det inte vara svårt att förstå varför en basinkomst för alla vuxna invånare i Sverige skulle vara en vinst för samhället. Den trygghet som kommer av att ha sina basbehov tillgodosedda har många positiva effekter både på individen men också samhället i stort. Minskade sjukskrivningar, bättre psykisk hälsa, tryggare barn och gladare befolkning. Tester gar gjorts i flera länder och resultaten har bara varit positiva. I Finland ledde basinkomst för långtidssjuka och arbetslösa till att högre sysselsättningsgrad och minskade sjukdomssymtom.

Det finns många skäl till att vi måste tänka om kring hur samhället fungerar, och kring synen på arbete och ekonomi. Att införa basinkomst är ett första steg i rätt riktning för att omforma samhället till ett samhälle för människorna som lever i det, istället för ett samhälle för företagens vinster. Vill vi fortsätta frigöra kvinnor (och män) ur kvinnofällor och patriarkala normer än ett av de viktigaste stegen att se till att ekonomin inte är ett hinder för att få leva ett liv i frihet.