I helgen startar nätverket Folk och Freds tre dagar långa konferens med temat fred på jorden – fred med jorden, i år även med internationella talare. Nyligen gick journalisten Lisa Bjurwald ut med skarp kritik mot konferensen, som hon menar är ”för Putin-propagandister, diktaturanhängare och nyttiga idioter”. Tord Björk, aktiv i Nätverket, slår ifrån sig kritiken.
– Det är en hets mot fredsröster och miljöaktivister i våra länder, som inte har funnits tidigare, säger han.
Ungefär samtidigt som Natos högsta ledning, försvaret och militärexperter befinner sig i Sälen under rikskonferensen Folk och Försvar, anordnar nätverket Folk och Fred för tredje året i rad en alternativ konferens, även den i Sälen. Annorlunda för i år är att det, vid sidan om klimat-och fredsaktivister från olika organisationer i norden, även finns flera internationella namn på talarlistan. Den ukrainska pacifisten Yurii Sheliazhenko, den ryska journalisten Aleksej Sachnin och den fillippinske miljöaktivisten Walden Bello, är några av dem som medverkar under årets konferens. Bland programpunkterna finns bland annat Ukraina, utlandsspionerilagen, hur ett starkare civilsamhälle kan byggas samt avspänning och fred.
Men enligt journalisten Lisa Bjurwald är årets deltagare inte fredsförespråkare. I ett uppmärksammat inlägg på Twitter, med en bild på årets talarlista, beskriver hon Folk och Fred som ”en svensk rikskonferens för Putin-propagandister, diktaturanhängare och nyttiga idioter”.
Hon fortsätter;
”Tycker viktigt att behandla extrema element inom vänstern på samma vis som dito på högerkanten. Detta är ju apologeter som sprider Putin-propaganda, försvarar Pol Pot, menar att Ukraina bör ”avnazifieras” osv. Visst finns grader i helvetet, men detta är långvariga aktivister.”
”Vill ha monopolsamtal”
När Syre kontaktar Folk och Fred angående påståendena hänvisas tidningen till Tord Björk, som har varit aktiv inom den svenska miljö- och fredsrörelsen i flera decennier och är medgrundare till Folk och Fred. Björk, som även sitter i rådet för Internationella fredsbyrån, IPB, reagerar på Bjurwalds inlägg och menar att hennes påståenden visar på intoleransen i samhället mot arenor där olika röster hörs.
– Man kan ju fråga Bjurwald på vilket sätt hon verkligen har undersökt sina påståenden. Är det så att man anser att det är totalfel att det överhuvudtaget ska förekomma samtal med folk som har olika åsikter? Vad hon vill ha är ett monopolsamtal. Dessutom är det totalt ogrundat om man ska stämpla någon – som tvingats fly Ryssland två gånger på grund av sitt Putinmotstånd – som Putinanhängare.
Menar du att deltagarna endast pekas ut för att de har alternativa perspektiv, och att anklagelserna om att det skulle röra sig om Putin-propagandister, inte stämmer?
– Jag är inte någon totalanalytiker av samtliga talare. Men vad menar man med Putin-propaganda? Det har sagts att man tillhör den värsta sorten om man inte tar avstånd från Rysslands folkrättsbrott. Jag tillhör de som konstant pekas ut som Kremls trojanska häst, fast jag konsekvent tar avstånd från Rysslands folkrättsbrott. Vart ska gränsen gå?
– Jag går inte i god för varenda människa som deltar, däremot går jag i god för att vi har en hållning där det finns folk som företräder att man skickar vapen till Ukraina, där det finns folk som vill ha upprustning av ett alliansfritt försvar, radikalpacifister eller de som ser på Natos framryckning som ett bekymmer. Och så finns det såna som jag, som hellre diskuterar den socialekologiska sidan av det här.
– Och en sådan arena finns inte någon annanstans, fortsätter Tord Björk, som tillägger att flera talare har bakgrund i IPB, omställningsrörelsen och Socialdemokraterna.
Att den här typen av anklagelser riktas mot människor, enligt honom titt som tätt, visar att svenska debattklimatet i dag präglas av en svart-vit bild där det inte finns något som helst utrymme för nyanser, förklarar han. Något som han tycker sig skiljer sig åt en del från 70- och 80-talets Sverige.
– Det får inte förekomma samtal längre, det är en monolog. Du ska brännmärkas för vad andra säger i andra sammanhang. Det är ett sammanbrott för det offentliga samtalet. När vi hade våra alternativa energikrav 1978, blev vi kallade för gröna khmerer. Nu är vi agenter åt diktaturer.
Det har också framkommit kritik mot dig för att du är grundare av Svensk-ryska vänskapsföreningen. Hur ser du på det?
– Jag anser att det är bra med kulturella föreningar och har ingenting emot kontakter med ryska människor. Att från det utläsa att jag skulle vara någon sorts rysk-propagandist, är mycket märkligt. Jag står inte för eller är inte verksam för att föra ut någon rysk syn i Sverige.
Syre har sökt Lisa Bjurwald för en kommentar.
