DEBATT. Från allra första början av maktövertagandet, det vill säga mer än 43 år sedan, har Irans mullahregim förtryckt folket genom att beröva dem deras frihet. Tusentals unga kvinnor och män har fängslats, torterats och avrättats för frihetsbrottet under dessa år.

Upproret som inträffade för åtta månader sedan, det vill säga hösten 2022, förändrade den politiska scenen i Iran. Detta uppror var ingen slump, utan resultatet av mer än 40 års kamp mot den iranska regimen.

Detta uppror lever vidare än i dag genom kontinuerliga protester, och flertalet sakkunniga är ense om att regimens bortgång är oundviklig. Regimen kan inte längre tysta det rådande missnöjet som grundar sig i ett medeltida system, präglat av förtryck, fattigdom, och diskriminering, vilket resulterat i att de använt sig av ännu mer förtryck i hopp om att kunna hålla sig kvar vid makten. 

Iran i dag är däremot inte likt Iran för ett år sedan. Folkets revolutionära ilska är som en eld under askan, en eld som förr eller senare kommer att leda till störtandet av regimen.

När man ser på upproret och de dagliga protesterna från det iranska folket råder det ingen tvekan om regimens störtande och avgång, och många politiska aktivister och motståndare till regimen försöker förlita sig på folkets makt. De bör inte tveka ett ögonblick att försöka störta regimen och uppnå rättvisa och frihet för folket, men tyvärr försöker monarkister i denna känsliga historiska situation, i synnerhet Reza Pahlavi, son till den avsatte diktatorn Shah, utplåna lågan av detta uppror och inte tillåta folket att nå ett demokratiskt samhälle.

Reza Pahlavi, som bland annat uttalat sig om att folket inte ska protestera på gatorna, samt att han erkänt att han fört dialog med den islamiska revolutionsgardet. Vårt folk har levt under kunglig diktatur en gång, vilket var en gång för mycket. 

Reza Pahlavi presenterar sig själv som prins och arvtagare till sin fars tron. 1979 störtades hans far under ett folkligt uppror och han tvingades fly från Iran. 

Under hans fars och farfars tid fanns det inget parti, ingen press och inga fria val. Savak:s infernaliska apparat torterade motståndare. Shahen kritiserades alltid av västerländsk press för systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, och många gånger tillfrågades shahen av journalister i detta avseende, men han svarade inte på journalisternas frågor och stoppade intervjuerna.

Inte nog med att Reza Pahlavi aldrig fördömt sin fars handlingar och beteende, cheferna och cheferna för shahens tyranniska Savak,
som Parviz Sabeti, har varit hans rådgivare.

Reza Pahlavis anhängare attackerade och slog sina motståndare i olika länder under det åtta månader långa upproret.

Reza Pahlavi har under de senaste 43 åren inte haft någon politisk aktivitet och har varit tyst, men nu när mullornas tid närmat sig sitt slut, har han blivit opportunistiskt aktiv och försöker avleda upproret.

Han stöder upprätthållandet av IRGC, som är det främsta organet för förtryck under de senaste åren och förtrycker människor på gatorna varje dag, och IRGC hotar regionen och västländerna.

Det är sant att Khomeinis regim spillt mer blod än shahens regim, men folket i Iran avvisar all form av diktatur, vare sig det är en kung eller en mullah, och de vill ha ett fritt Iran med grundläggande mänskliga rättigheter.

Därför har Reza Pahlavi ingen plats i det framtida demokratiska Iran. Hans handlingar är skadliga för segern i det iranska folkets uppror.

Trots dessa försök att missleda folket har en stark låga tänts bland folket, som inte accepterar något mindre än ett fullt demokratiskt och sekulärt styre.

Texten har tidigare publicerats i Altinget.