Socialstyrelsen följer årligen upp arbetet med omställningen till god och nära vård, som är en reform av sjukvården som infördes 2019. Omställningsarbetet syftar till att skapa ett hälso- och sjukvårdssystem som erbjuder en sammanhängande, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård med utgångspunkt i patientens individuella behov och
förutsättningar, skriver regeringen. 

En central tanke med reformen är att samarbetet och samverkan mellan
regioner och kommuner ska fungera på ett bättre sätt och leda till ett större fokus på individens behov.

Går långsamt

Åtminstone är det tanken. Hur långt regionerna har kommit med omställningen skiftar enligt Socialstyrelsen. Tidigare uppföljningar har visat att omställningsarbetet inte haft några tydliga effekter som hade önskats. Förklaringen som då har getts är att det hela fortfarande befinner sig i ett inledande skede. Myndigheten slår fast i årets rapport att arbetet går framåt men att omställningsarbetet nu behöver gå in i en ny fas.

– Vi ser att omställningen till god och nära vård går framåt i kommuner och regioner, men bygger hittills till stor del på pilotprojekt, lösare samverkansformer och mer begränsade försök, säger Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Hon tillägger:

– Samtidigt står vården inför stora utmaningar gällande kompetensförsörjning och tillgång på vårdplatser. För att komma framåt i omställningen behöver insatser genomföras brett i verksamheten och mindre i form av avgränsade projekt.

Hälften missar målet

En stor skillnad handlar om arbetet kring målet om att minst 55 procent av invånarna i regionen ska ha en fast namngiven läkarkontakt. Där svarar knappt hälften av regionerna att de nått detta. Variationerna är stora. I den sämsta regionen hade bara 7 procent av invånarna fast läkarkontakt medan i den bästa hade 96 procent det. 

– Fast läkarkontakt syftar till att öka kontinuiteten och relationsskapandet i vården så det handlar om ett viktigt mål. Skillnaderna kan bero på att man arbetar på olika sätt och har olika ambitionsnivå, men också att man inte mäter på samma sätt. Exempelvis kan vissa regioner ha ett system där man aktivt får välja läkare, medan man i andra regioner tilldelas en läkare, säger Iréne Nilsson Carlsson.

En annan sak som Socialstyrelsen har tittat på är hur mycket resurser som har skjutits till i primärvården fram till och med 2021. Där fann myndigheten inga större förändringar. Däremot visar uppföljningen att legitimerad personal har ökat i den regionala primärvården men samtidigt minskat i den kommunala primärvården, (hyrpersonal inte ingår i statistiken). Det råder också brist på allmänläkare och distriktssjuksköterskor, som utgör viktiga grupper inom primärvården, enligt Socialstyrelsen.