Borde Ukraina lägga sig för Putin utan villkor för att få fred? De som säger det har inte förstått hur det var att leva under järnridån, skriver Erik Eriksson – för utan mänskliga rättigheter och demokrati finns det ingen fred.
DEBATT. Vi kan glädjas åt en skön försommar. Men det kan inte alla – ta till exempel Ukraina. Då säger somliga att ukrainarna borde ge med sig och förhandla till varje pris. Den inställningen beror ofta på att vi i väst aldrig har förstått hur det var att leva bakom järnridån.
Då kunde den tjeckiske författaren och presidenten Vaclav Havel säga: ”Ni i Västeuropa har fred, men vi i östblocket har ingen fred. Vi saknar mänskliga rättigheter, människovärde och demokrati. Utan dessa finns det ingen fred.”
Som gammal resenär i öst förstår jag dessa synpunkter och stöder Ukrainas kamp. De vill komma ur detta skammens grepp. De som ropar efter fred utan att ställa villkor borde i stället fråga: Varför har Putin inte gått in för att demokratisera och modernisera sitt eget land? I stället håller han Ryssland i oligarkernas skamgrepp och försöker utvidga detta skurkstatsvälde till grannländerna.
Jag inspireras av en intervju med den liberale brittiske historikern Timothy Garton Ash i tyska Der Spiegel. Han är en av få som också talar om västliga liberalers skuld till Putins och nutidens galenskap. Andra vill skylla på obskyra nationalistiska och fascistiska krafter som dykt upp, liksom ur tomma intet.
Ash trodde, liksom många andra, att det gamla öst var på väg mot normal demokrati och räknar upp sju (7) typer av hybris som skymde sikten efter Berlinmurens och Sovjets fall, med kulmen omkring 2005.
De sju övermodiga misstagen var: 1. USA:s översitteri och angrepp på Irak. 2. Tony Blairs arroganta projekt Cool Britannia. 3. Den naiva övertron på demokratisk utveckling i Polen, Ungern och integrering i EU. 4. Överskattning av euron som enande kraft. 5. Övertron på EU som förebild för alla andra länder. 6. Tron på frälsning via finanskapitalismen. Denna ledde i stället till kriser, recession och ojämlikhet. 7. Alltså denna nyliberalism, som glömde bort alla värden utom de ekonomiska.
Liberalismen bär stor skuld till dagens problem, enligt Garton Ash, och behöver en perestrojka, en total omdaning. Dess väg har gått från individualism via egoism till nationalism – och nyfascism?
Källa: Der Spiegel, nr 16/2023
