För närmare 10 000 år sedan var den Europeiska bisonoxen, visent, vanlig i hela Europa. Men för cirka 6 500 år sedan utrotades bjässarna från det landområde som idag är Sverige. En möjlig förklaring är människans jakt och visentens tendens att vilja försvara sig.

– Det är en bra strategi att stanna kvar och försvara sig mot en varg eller en björn. Men kommer det en människa med ett spjut så är det en dålig strategi, säger Carl-Gustaf Thulin, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Ute på kontinenten klarade den sig längre, men på 1920-talet sköts den sista visenten i Karpaterna. Bara tjugo år senare började den återintroduceras i Polen, och fler länder har följt efter. Kanske kommer den också till Sverige – under onsdagen meddelade stiftelsen Skogssällskapet att de nu inleder en förstudie för att utreda effekterna av att återinföra visenter i det svenska skogslandskapet. 

– Skogssällskapet vill uppmuntra till en varierad skogsskötsel och förvaltning av den svenska skogen, och stora gräsätare som visenter skulle kunna bidra till ökad biologisk mångfald. Nu vill vi undersöka om visenterna kan samexistera med natur, allmänhet och markägare, säger Harald Nylinder, affärsområdeschef för Skogssällskapets egna skogar och initiativtagare till projektet, i ett uttalande. 

Symbol för undanträngda arter

Den som ska leda förstudien är Carl-Gustaf Thulin.

– I grunden handlar det om hur vi ska förhålla oss till djur som en gång funnits här och som vi har trängt undan. Visenten är en symbol för det, säger han.

I ett inledande skede ska han titta på Skogssällskapets egen fastighet, Svanå i Västmanland, en fastighet med stora sammanhängande skogar på 1 100 hektar. Området ligger nära bisonoxens ursprungliga utbredningsområde i Mellansverige samtidigt som det är relativt långt till högtrafikerade vägar. 

Förhoppningen är nu att visenten skulle kunna fylla den roll för ekosystemet som den boskap som gick i skogarna en gång gjorde. 

– Det finns mycket mångfald som är knutet till det betade landskapet, förklarar Carl-Gustaf Thulin. 

Olycksrisk ska utredas

Men det är inte säkert att skog har varit något förstahandsval för bisonoxen, utan en tillflyktsplats när de öppna gräsmarkerna blev för farliga.

– Att de sista visenterna försvann från en skog kan vara för att det var just där de hade bevarats, men det betyder att de kanske trivs alldeles utmärkt i andra landskap också. 

Förutom hur väl habitatet skulle passa kommer också en rad andra frågor att utredas. Till exempel om de skulle kunna bära på sjukdomar som kan smitta människa eller djur, men också hur sannolikt det är att de skulle kunna bli en bidragande orsak till trafikolyckor.

– Det jag initialt känner till är att det verkar vara förhållandevis ovanligt med trafikolyckor. Men det är något vi ska titta på.

Hur kommer det sig att det inte gjorts tidigare? 

– Försiktighetsprincipen är ju något som präglar väldigt mycket av det vi gör här i Sverige. Och i det här fallet har vi varit försiktiga. Men sen är det nog så som jag har hört en del myndighetsrepresentanter uttrycka, att frågan aldrig ställts på sin spets, då det inte varit någon som har ställt frågan.

Men det kan komma att bli aktuellt efter förstudien?

– Det kan mycket väl bli fallet, ja, det är spännande.

Förstudien påbörjas under våren och beräknas bli färdig under 2023. Beroende på förstudiens resultat kan nästa steg bli en ansökan till Naturvårdsverket om att återintroducera frilevande visenter.

Läs mer:

De viktigaste arterna för att undvika kollaps