Den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga är milt sagt oroväckande. I dagarna startades ett allmänt upprop av kampanjen Psykisk hälsa på schemat, med målet att skicka in en namninsamling till skolminister Lotta Edholm. Kampanjens mål är att Skolverket ska utreda vad undervisning i psykisk hälsa bör innehålla, hur det ska gå till och när den kan införas – samt se till att det händer. 

Uppropet är mer än välkommet. En bredare utbildning inom psykisk hälsa skulle med största sannolikhet ge många unga fler verktyg att hantera stress, starka känslor och motgångar både på egen hand och tillsammans med andra. Och det finns en efterfrågan från unga själva: “Min allmänna uppfattning är att vi pratar alldeles för sällan om psykisk ohälsa i skolan. Undervisningen är i princip obefintlig. Många lider i tystnad, i rädsla om att dömas. Ju mer vi pratar om psykisk ohälsa i skolan, ju mindre blir det tabu och ju mer empati får vi för varann, lärare som elever” säger en ung person i min närhet. 

Men även om uppropet och kampanjens mål är både bra och efterfrågade är det relevant att fråga sig om mer undervisning i psykisk hälsa räcker som lösning på den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga. Det är nämligen inte alls otänkbart att roten till problemet sitter i hur skolan ser ut och fungerar i dag, med bland annat betygshets och kassa villkor för lärare. I Folkhälsomyndighetens rapport Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige? står skola och lärande med som en av faktorerna som visat sig vara bidragande till ökningen. Och då är det inte alls självklart att det bästa sättet att stoppa ökningen är att strömlinjeforma något in i ett system som i sig bidrar till att skapa problemet. 

Med det sagt är skolan trots allt den plats där kunskap ska förmedlas och samhällets barn och unga få de verktyg de behöver för att kunna bygga ett gott liv och bli välmående, självständiga och samhällsengagerade individer med möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det är alltså en bra plats för en bredare undervisning kring hälsa i alla dess former, där kunskap och konkreta verktyg för att må bra verkligen ska ha en roll – och dessutom en plats där det är av yttersta vikt att de tillämpas. Men den samhälleliga psykiska ohälsan, såväl hos barn som hos vuxna, kan inte ses något som enbart kan utbildas bort. Så länge vi lever i ett samhälle där skolan har ett stort fokus på mätbara kunskaper och betyg, och där lärare inte ges vare sig tid eller möjlighet att faktiskt se till sina elevers hälsa och behov kommer vi inte åt roten till problemet. Så länge det är viktigare att hålla budgeten än att skapa en hälsosam lärmiljö kommer den psykiska ohälsan hos såväl elever som lärare i skolan inte minska. 

Ungas psykiska ohälsa ska dock inte ses som något isolerat till skolan, även om just skolan spelar stor roll eftersom det är där barn och unga spenderar större delen av sin vakna tid. I rapporten från Folkhälsomyndigheten står bland annat familjerelationer och socioekonomiska förhållanden också med som potentiella orsaker till ökningen. Avslutningsvis skriver FHM att förändringar på arbetsmarknaden, som inneburit ett ökat krav på högre utbildning, sannolikt är en stor bidragande orsak. De skriver att “Det är troligt att även de yngre är medvetna om dessa förändringar och att det medfört en ökad press på dem att fullfölja gymnasiet med bra betyg för att kunna fortsätta på en eftergymnasial utbildning.” När vi pratar om att motverka psykisk ohälsa behöver vi alltså i grund och botten prata om hur hela samhället ser ut, och hur vi kan skapa ett hälsofrämjande samhälle på bred front. 

Stora samhälleliga förändringar kommer dock ta tid. Att utöka och tydliggöra undervisningen kring psykisk hälsa i skolan går däremot att göra relativt snabbt, och kampanjer likt Psykisk hälsa på schemat är viktiga för att se till att debatten rör på sig i rätt riktning. Just nu verkar det mest vara politisk vilja som saknas, men ju mer befolkningen uppmärksammar något, desto större sannolikhet att det också uppmärksammas från politiskt håll. Våra folkvalda är ju trots allt det – folkvalda. Med lite vind i seglen kan kampanjer som denna i förlängningen leda till en djupare förändring på samhällsnivå, där vi kan skapa en skola som främjar hälsa snarare än motsatsen, och där betygs- och arbetshets minskats, till exempel via slopade skolbetyg och införande av basinkomst.