I en sjö finns massor av fisk. Människor bosätter sig vid sjön och fisken blir central för deras överlevand. Det fiskas mer än vad som egentligen behövs bara för att man kan. Det finns ju så mycket fisk trots allt. Efter ett tag börjar fiskbeståndet försämras. Det blir mindre och mindre fisk i sjön. De boende runt sjön samlas till möte och kommer överrens om att sätta en kvot för fisket för varje by som sen fördelar det till varje familj. Då kommer fiskbeståndet bli bättre igen. Sagt och gjort får varje by och varje familj sin kvot av hur mycket fisk de får fiska.
Några familjer är inte nöjda, de vill få fiska mer. Först är det ingen som agerar men det gnälls och suras över hur lite man får fiska. Så en natt beger sig en av familjerna ut och fiskar i smyg. När grannarna får veta det bestämmer de sig för att göra samma sak. De är ju bara några få som tar lite extra fisk så det kommer inte märkas. Fler och fler börjar nu ta lite extra fisk och beståndet i sjön sjunker och sjunker. En dag finns ingen fisk kvar och alla pekar nu finger mot varandra om vem som bär skulden för att alla fiskade för mycket.
Ja det här är en liknelse till dagens miljöpolitik. Vi har toppmöte efter toppmöte där politiker är mycket överrens om att något måste göras för att stoppa klimatkrisen. Med allvarliga miner pratar man om artutrotning, bristen på pollinerare och miljökatastrofer som försätter allt fler människor på flykt. Sen reser poltikerna hem igen och säger till sina väljare att just de faktiskt gör så mycket, det är andra som måste göra mer. Sveriges regering låter med en axelryckning meddela att vi inte kommer nå klimatmålen för 2030. Skit samma liksom, ”Gör vi det inte, så gör vi det inte” som Elisabeth Svantesson (M) uttryckte det, samtidigt som vår liberala miljöminister Romina Pourmokhtari menar att det är framförallt Kina som behöver förbättra sig, inte Sverige.
Politikerna pekar redan finger mot varandra över vilket land som bär skulden för klimatkrisen. Vi fiskar vidare i en sjö där fisken snart är slut, och smyger ut om natten för att ta mer än vi redan har…
Det enorma stödet till Murhaf som mötte rasism när han försökte sälja majblommor.
Hatet mot Dragrace Sverige som följt genom hela den första, nu avslutade, säsongen.
