Många frågar sig hur Sverige ska fortsätta att arbeta för nedrustning av kärnvapen som Natomedlem, och det står klart att innevarande regering i alla fall inte tänker göra det genom att ansluta sig till FN:s konvention om kärnvapenförbud, Treaty on the prohibition of nuclear weapons (TPNW). Inte heller den tidigare regeringen visade någon större entusiasm, trots att Sverige var med och förhandlade fram förbudet 2017. Fram till att det trädde i kraft i januari 2021 har Sverige avstått från att rösta om en årlig resolution från FN:s generalförsamling som välkomnar antagandet av TPNW och uppmanar alla stater att underteckna, ratificera eller ansluta sig till den ”så snart som möjligt”. I oktober 2022 röstade Sverige för första gången emot. Då hade man deltagit som observatör vid det första mötet mellan stater som är parter i TPNW, som hölls i Wien i juni 2022, men inför det andra statspartsmötet inleds i dag vid FN:s högkvarter i New York har utrikesminister Tobias Billström meddelat att man inte ämnar närvara.

I ett svar till riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) skriver Billström att ”[r]egeringen anser att Konventionen om förbud mot kärnvapen har ett flertal brister och erbjuder inte en trovärdig eller effektiv väg mot vare sig kärnvapennedrustning, ickespridning eller ett främjande av fredlig användning av kärnteknik”. Vidare anser regeringen att ”TPNW, till följd av sin utformning, inte är förenlig med de åtaganden som följer av ett medlemskap i Nato”, och av dessa skäl kommer Sverige inte att delta som observatör vid statspartsmötet.

Inte förvånande att Sverige uteblir

I en pågående rapport undersöker Svenska freds och Svenska läkare mot kärnvapen hur ett svenskt Natomedlemskap påverkar Sveriges nedrustningspolitik. Den senaste delrapporten konstaterar ”[a]tt Sverige inte deltar på det andra statspartsmötet i New York är ett tydligt tecken på att Sveriges röst för kärnvapennedrustning försvagats.” Samtidigt är det inte förvånande, då konventionen går helt på tvärs mot Natos grundvalar.

– Konventionen innebär ett totalförbud för alla kärnvapenrelaterade aktiviteter, så det är väldigt tveksamt om man kan vara med och samtidigt åberopa Natos kärnvapenparaply. På så vis har regeringen en poäng, men vi hade hoppats att man istället går in och avsäger sig delaktighet i alla kärnvapenrelaterade aktiviteter, säger Josefin Lind, generalsekreterare för Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) och på plats i New York som observatör vid mötet.

Enligt nyligen nämnda riksdagsskrivelse kommer regeringen att ”fortsätta sitt arbete för kärnvapennedrustning inom ramen för Icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT) och genom aktivt deltagande i Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning”, men icke-spridningsavtalet har hittills visat sig som ganska tandlöst och riskerar att braka samman, säger Josefin Lind.

– Bara fem av nio kärnvapenstater är med och de fem stater som provsprängt tilläts ha kvar kärnvapen så det finns en stor frustration. Kärnvapenstaterna har inte förhandlat om nedrustning, det är upp till dem själva att bestämma takten, det finns ingen tidsplan.

”Spiken i kistan”

Det svenska arbetet för nedrustning i världen är inte heller något som imponerar på Josefin Lind.

– Vi förväntar oss egentligen att det helt kommer försvinna. Den här regeringen, liksom den förra, har sagt sig vilja vara en aktiv röst för nedrustning och att man ska fortsätta med det i Nato, men det finns inga exempel på något annat land som har gjort det. Vi har uppmuntrat dem att ta kontakt med andra länder, som Tyskland och Norge, där frågan har diskuterats, men det finns inga som helst sådana initiativ. Vi har sett det hända ända sedan ansökan, och att utebli från mötet är lite spiken i kistan.

Även Svenska freds ordförande Kerstin Bergeå är i New York för att bevittna mötet. Att Sverige nu accepterar Natos kärnvapendoktrin gör det svårare att verka för nedrustning, menar hon.

– Sverige ställer sig inte heller längre bakom det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning. Ett svenskt Natomedlemskap skulle riskera att ytterligare försvaga Sveriges röst för nedrustning.

Hon påminner om att Nato vid flera tillfällen har uttalat att Natostater inte kan vara part till TPNW samt att de aldrig kommer att erkänna att TPNW är sedvanerättsligt bindande.

– Svenska Freds kräver fortsatt att Sverige ansluter sig till TPNW och därmed officiellt blir del av arbetet för fullständig avveckling av kärnvapen. Så länge kärnvapenstaterna har kvar sina kärnvapen och försvarsallianser bygger sin säkerhetspolitik på kärnvapenavskräckning hotas mänskligheten av total förödelse, skriver Kerstin Bergeå till Syre.

Motståndet till trots är förbudskonventionen inte verkningslös, tror Josefin Lind.

– Man får se det som ett sätt att utöva påtryckning och stärka normen mot kärnvapen när man åkallar den här konventionen. Man kan sätta press och göra det mer obekvämt, och också faktiska saker som att stater inte kan finansiera tillverkning av kärnvapen; det är miljarder dollar som har avinvesterats sedan konventionen antogs. Vi hoppas ju att någon Nato-stat vågar gå med i konventionen som också vill ifrågasätta avskräckning. Och vi ser på hur kärnvapenstaterna och Nato agerar att de är rädda, de har försökt se till att förhandlingarna inte blir av och försökt få länder att inte delta, och USA har försökt få stater att avratificera sina avtal.

Viktig fond för offer

Under veckans möte ska statsparterna följa upp den handlingsplan som antogs förra året, och de arbetsgrupper som då upprättades ska också rapportera sitt arbete, inte minst avtalets artikel 6 och 7 som handlar om stöd till offer för till exempel provsprängningar och sanering av miljö som skadats av sådana, något man vill upprätta en fond för.

– Ur fonden ska stöd kunna sökas, det är en viktig fråga som ska tas upp. Staterna kommer också få svara på hur de följt upp avtalen och implementerat dem i lagstiftning. Och så blir det troligen en ny deklaration eller handlingsplan.

– Kärnvapen måste nedrustas och förbjudas, det är den norm mötet pressar på för. Vi måste stärka tabun mot kärnvapen, konkluderar Kerstin Bergeå.