Minskat bistånd får konsekvenser för barnsoldater och kvinnor

I oktober meddelade den nya regeringen att enprocentsmålet i biståndspolitiken skulle skrotas och för några veckor sedan, dagen innan jul, stod det klart vilka områden som skulle bli lidande.

Av regeringens regleringsbrev till Sida daterat den 23 december 2022 framgår det att kraftiga nedskärningar görs bland annat inom strategin hållbar fred, med hela 39,5 procent. Ett annat område som drabbas hårt är strategin för informations- och kommunikationsverksamhet, där civilsamhällets organisationer bland annat kunnat söka bistånd för att kommunicera utvecklingsfrågor i Sverige. Till följd av att budgeten inom strategin minskas med hela 87,5 procent har Sida meddelat att de behöver fasa ut allt samarbete med civilsamhällets organisationer.

”Sida bedömer att informations- och kommunikationssamarbetet med civilsamhällets organisationer behöver fasas ut och avslutas under 2023 med anledning av styrningen från regeringen”, skriver myndigheten i ett pressmeddelande.

”Får konsekvenser för barn i våldsamma konflikter”

Anders Frankenberg, enhetschef för Fred och mänsklig säkerhet på Sida, berättar att nedskärningarna inom strategin hållbar fred kommer att påverka alla samarbetspartners.

– Vi ser över och omförhandlar avtal, vi har inte landat exakt i fördelningen av nedskärningen, men det kommer vi att göra inom några veckor och kommunicera det med våra partners, säger Anders Frankenberg.

Att strategin hållbar fred är förlängd under hela 2023, och därmed även Sidas uppdrag inom ramen för strategin, samtidigt som budgeten skärs ned så kraftigt, gör det svårt att prioritera mellan olika samarbeten, förklarar han vidare.

– Det innebär att vi brottas lite med hur vi ska fördela den här nedskärningen. Då blir det att vi försöker skära ned på alla insatser och försöker fortsätta att prioritera de områden som enligt strategin är prioriterade.

Vilka insatser kan det komma att få konsekvenser för?

– Det kommer till exempel att få konsekvenser för vår minhantering, för vårt arbete med att stödja barn i våldsamma konflikter, där vi försöker motverka rekrytering barnsoldater och hjälpa de att komma tillbaka till ett civilt samhälle, säger Anders Frankenberg.

Även andra områden, som ”kvinna, fred och säkerhet” och ”unga, fred och säkerhet” kommer att drabbas då de organisationer som tidigare fått bistånd för sitt arbete nu blir utan en stor del av stödet.

– Det kommer såklart att påverka våra partners möjlighet att genomföra planerade aktiviteter. De kommer ju behöva se över sina aktiviteter och prioritera utifrån den nya budgeten.

I regeringens regleringsbrev står också att nya avtal eller förlängning av avtal i möjligaste mån ska undvikas, vilket gör det lite slumpartat vilka insatser som blir helt utan stöd, berättar Anders Frankenberg.

– Ett av dem är till exempel vårt stora minhanteringsstöd, som går ut i slutet av juni, och kan inte förlängas eller förnyas med den budget vi har nu.

Men trots utmaningarna i och med den nya budgeten kommer myndigheten att leva upp till sitt uppdrag inom hållbar fred, tillsammans med sina samarbetspartner, med allt från internationella fredsorganisationer till olika FN-organ, förklarar Anders Frankenberg. Att viktiga insatser kommer att bli lidande, går dock inte att bortse ifrån.

– Det är klart att det kommer att få konsekvenser, det påverkar svenska internationella åtaganden som handlar om fredsbyggande, minhantering, sexuellt våld i konfliktmiljöer, alltså flera områden som är väldigt viktiga.

I regleringsbrevet står att närområdet ska prioriteras. Innebär det att det är samarbeten och bistånd som rör övriga områden, som främst kommer att drabbas?

– Regeringens besked är väldigt tydligt att man har en prioritering på Ukraina och närområdet. Men det är klart att det är viktigt att inse att kriget i Ukraina också påverkar övriga världen och de riskfaktorer som finns där. De globala megatrender som vi har, med livsmedelskris, klimatförändringar, pandemier och energikris, säger Anders Frankenberg, och fortsätter;

– För vår del är vår strategi global och den har givetvis fortsatt fokus på globala organisationer som jobbar i omvärlden, inklusive närområdet.

”Sverige inte profil i fredsfrågor”

Enligt Kristna Fredsrörelsen, som bland annat arbetar med konfliktförebyggande och fredsbyggande i flera länder, kommer det minskade stödet inom hållbar fred att få stora konsekvenser – även om organisationen hittills inte direkt har fått bistånd inom just den strategin. Det minskar deras möjlighet att samarbeta inom strategin framöver, men innebär också att regeringen inte är intresserad av långsiktigt fredsbyggande utomlands, menar Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare för organisationen.

– Det påverkar oss på så sätt att regeringen blir så tydlig i att den inte prioriterar fred, eftersom fred är långsiktigt och komplext. Det kommer att få den påverkan att Sverige, som har haft en uppskattad och positiv roll i att stödja fredsfrämjande insatser, kommer bli allt mer irrelevant.

– Det visar på att Sverige inte längre är en profil i fredsfrågor, vi har inte längre ett större engagemang i fredsprocesser i dag, utan nu är det istället vapenexport och humanitär hjälp, säger Lotta Sjöström Becker.

Ekonomiskt drabbas Kristna Freds själva direkt av att stödet till civilsamhällets organisationer inom information- och kommunikation försvinner. Hittills har organisationen jobbat mycket med kunskaps- och informationsutbyte, exempelvis med myndigheter på olika nivåer och andra makthavare, men också i civilsamhället. Något som nu drabbas hårt. Organisationen har avslutat alla projekt som finansierades med informationsstödet, berättar Lotta Sjöström Becker. De kommer också att tvingas lägga ned sitt projekt för folkbildning för fred.

– Vi kommer inte kunna skriva om och berätta om vad vi gör i andra länder eller kunna ha vårt internationella jobb som en del av vår folkbildning. Vi får bara mindre än tio procent av hela årets totala budget. Det enda vi kommer att kunna göra i år med den budgeten är att slutrapportera och revidera siffror. Inget annat som vi har gjort tidigare kommer vi kunna göra och det gäller alla organisationer som haft ”infokom-bistånd”.

Hon reagerar också särskilt på att regeringen inte förde en dialog med de som skulle komma att påverkas, angående de planerade neddragningarna.

– När man har en dialog så finns en chans att man ändå komma överens om en omställningsperiod med en ny regering med en annan politik, men det har inte funnits där. När man drar bort en finansiering så snabbt finns det ingen chans att planera om verksamheten.

Samtidigt är hon inte förvånad över att beskedet kom inom loppet av några veckor. Hela den nya biståndspolitiken saknar en grundlig analys baserad på kompetens och expertis, menar Lotta Sjöström Becker, som beskriver neddragningarna som signalpolitik.

– Alla beslut som de nu har tagit i det här regleringsbrevet är inte baserad på kunskap, kompetens och expertis. Det är en sak att som moderat inte prioritera bistånd, men då måste man ju ändå vara intresserad av vad det får för konsekvenser när man drar ned biståndet på det här sättet och utan att ens informera de som jobbar med det här och kan frågorna.

”Tappar förankring”

Även Afrikagrupperna drabbas av det minskade biståndet. Organisationens tidigare finansiering av aktiviteter inom strategin för information- och kommunikation på 3,4 miljoner, har plötsligt dragits ned till 277 000 kronor. Totalt minskar organisationens statliga finansiering med hela 8 miljoner kronor.

– Det blir givetvis klart kännbart. I synnerhet för informationsaktiviteterna – det är ju en ren slakt, det får man väl ändå säga utan att ta i, säger Louise Lindfors, generalsekreterare på Afrikagrupperna.

Hur kommer det att påverka ert arbete?

– Vi är ju en ganska liten organisation, vilket innebär att vi redan från början hade organiserat arbetet väldigt integrerat i förhållande till strategin. Det vill säga att de mål och aktiviteter som finansierats av infokom-stödet, som nu stryps helt, också finns i vår strategi, som är kopplade till andra aktiviteter som vi gör.

Det rör bland annat utvecklingssamarbetet men också mobilisering och kunskapshöjning i Sverige, förklarar Louise Lindfors. För att rädda de aktiviteter som drabbas har organisationen dels försökt gå in med egna medel, som är begränsade, dels har man försökt ställa om och göra saker på andra sätt. Men även om neddragningarna drabbar den egna organisationen, beskriver hon likt Lotta Sjöström Becker även en oro för de långsiktiga konsekvenserna som nedskärningarna riskerar att få för hela civilsamhället och folkbildningen.

– Den stora förlusten för oss som organisation och framtiden på lång sikt, är att det svenska civilsamhället inte har ett stöd som möjliggör mobilisering och kunskapsspridning i Sverige. Då tappar vi ju hela förankringen i hela folkrörelsebiten och kommer successivt att klippas av. Hela det svenska biståndets kraft och kompetens är kopplad till förankring i de svenska folkrörelserna och att människorna är engagerade och kommer och läser på om exempelvis globala syd.

Budskapet från regeringen var att de skulle stärka civilsamhällets del av biståndet, menar Louise Lindfors. Men när regleringsbrevet kom framgick att man gjort motsatsen. Även om det förlorade biståndet för stora organisationer inte utgör en så stor del av deras verksamhet, kan det få stora konsekvenser.

– Om inte vi som organisationer kan jobba med kunskapshöjning i Sverige, om vi inte har någon som helst finansiering för att nå ut, blir inte vi en lika relevant aktör längre. Mycket av vårt strategiska arbete handlar ju om att lyssna in på gräsrotsnivå, på vad medborgarna säger och hur kan man jobba tillsammans.