Sommaren i Sverige är den tid på året då kor äntligen får gå på bete. Kor på bete är en ikonisk bild av den svenska sommaren, och används ofta i marknadsföringssyfte för att sälja animaliska produkter. ”Titta så fint våra svenska mjölkkor har det! Mjölk är fantastiskt!” är budskapet mjölklobbyn vill få ut till allmänheten. Att det bara gäller ett fåtal, och under en mycket begränsad tid under året, tycks mindre viktigt att berätta. Det lagstadgade beteskravet för kor är redan snävt. Och just nu, denna sommar, pågår vad som kallas en ”djurvälfärdsstudie” kring huruvida det skulle kunna gå att slopa detta beteskrav helt och hållet.

Bakom denna studie står föreningen Växa Sverige, landets största husdjursförening (enligt dem själva). I ett pressmeddelande från april i år står att syftet med studien är att ”få svar på många viktiga frågor som rör mjölkkors mående och villkor i lösdriftsmiljö. Det kommer bidra till ett bättre kunskapsunderlag inför beslut som rör svensk mjölkproduktion i framtiden”. Varifrån pengarna kommer eller vilka forskare som utför studien framgår inte av pressmeddelandet.

Studien har tidigare fått avslag av Uppsala djurförsöksetiska nämnd, men har nu alltså fått grönt ljus. ”Som ansvarig för studien är jag nöjd med att nämnden gjort en gedigen prövning av vår ansökan och kommit fram till samma slutsatser som vi om den rådande kunskapsbristen” säger Fredrik von Unge, Växas försöksledare. Men vad är det egentligen för ”rådande kunskapsbrist” han talar om? Vilka är dessa ”viktiga frågor”? Är det kanske frågan om hur man maximerar sin vinst baserat på grovt utnyttjande av en annans kropp? För vad annat kan det vara? Vill man göra en välvillig tolkning skulle studien i princip kunna visa att kor faktiskt behöver bete, till och med mer än de får i dag. Men baserat på Växas agenda – ”ökad konkurrenskraft i svenskt lantbruk” – är sannolikheten att detta är det faktiska syftet mycket låg.

Att en ko vill gå på bete kan alla som varit på ett kosläpp intyga. Efter månader av påtvingad inomhusvistelse kastar de sig ut i beteshagarna, lyckliga över att äntligen få frisk luft. Att ens tänka tanken på att ta ifrån korna även den möjligheten är raka motsatsen till djurvälfärd. Det går säkert att hålla liv i större delen av en besättning kor som aldrig får se dagsljus. Men att kalla det välfärd är absurt. De tamkor vi har i dag härstammar från den numera utdöda uroxen. De är naturligtvis inte exakt likadana, men att tro att en kos behov skulle kunna tillgodoses enbart genom inomhusvistelse när de är evolutionärt anpassade för att beta är helt galet.

Mjölk- och köttproduktion motiveras ofta (om än haltande) med att kor bidrar till öppna landskap och bevarande av biologisk mångfald. Det argumentet faller om korna ska stå inne året om. Finns då ens ett enda argument kvar för att försvara den här industrin? Det är etiskt oförsvarligt att utnyttja en annan varelses kropp för sin egen vinning, i synnerhet med tanke på det överflöd vi lever i i Sverige i dag.

Kor betalar redan det yttersta priset för mjölkproduktion. För att det ska kunna bli mjölk krävs en kalv. Men ska mjölken göda en människa måste kalven bort ur ekvationen så snart den bidragit till själva produktionen. Dessutom är animalieproduktion förkastligt ur miljösynpunkt, och ett slöseri med resurser. Det finns inga argument för att fortsätta producera animalieprodukter, i synnerhet inte om man väljer att ta ifrån djuren den lilla frihet de fortfarande har.

Vill man forska på kors välfärd borde pengarna istället läggas på att undersöka hur vi kan ha kor som bidrar till biologisk mångfald och öppna landskap utan att målet med deras liv är att vara ett produktionsdjur. Forskningspengar kan också läggas på hur man på ett mer effektivt sätt kan omvandla vall och betesmark till att passa för grödor som göder människor. Det finns gott om sätt att studera djurvälfärd. Denna studie är inte ett, och att kalla den det är vidrigt. Låt kor vara kor för sin egen skull, inte objekt för den mänskliga girigheten.