Basinkomst, även kallat medborgarlön, diskuteras knappt i Sverige. Men i resten av världen ser det annorlunda ut. Ända sedan 1968 har basinkomst testats på många håll. Och just nu planeras det största basinkomstprojektet någonsin i Europa.
– Det är väldigt intressant, säger Simon Birnbaum, docent i statsvetenskap.
Tänk dig att du får en summa pengar på kontot utan att behöva lyfta ett finger. Mat och hyra skulle vara säkrad, vilken trygghet. Och föreställ dig friheten att inte behöva jobba om du inte skulle ha lust. Så är tanken med basinkomst.
Men skulle en sådan peng vara realistisk? Det råder det delade meningar om. Något som däremot är säkert är att antalet experiment med basinkomst har ökat enormt i världen på senare tid. Bara i USA har runt 100 försök genomförts.
Idén om att dela ut en summa pengar utan krav på motprestation började florera i västvärlden under upplysningstiden på 1600-talet. Men redan då människor levde i jägar- och samlarsamhällan delade folk på maten. Basinkomsten kan ses som en utveckling av detta, anser förespråkare för basinkomst.
Ökade under pandemin
De senaste åren har basinkomst fått ett rejält uppsving. En bidragande orsak är coronapandemin. Då började många länder i världen att dela ut ekonomiskt stöd till befolkningen. Det var ett sätt att hjälpa alla dem som satt i karantän i sina hem, men också att ge en rejäl skjuts i ekonomin efter lång tid på lågvarv. Aldrig någonsin har så mycket ekonomiskt stöd delats ut på samma gång. Hela 1,36 miljarder människor fick åtminstone ett kontantstöd någon gång under perioden.
Pandemin bidrog till de många projekten med basinkomst i USA, som nu är det land i världen med flest antal försök. Men vissa är små, och handlar bara om några hundra personer.
Den största studien i världen med basinkomst genomförs i stället i Kenya. Där delar den ideella organisationen Give directly ut pengar till befolkningen på landsbygden. Runt 20 000 personer i 197 byar har redan fått ta del av pengarna. Dessutom finns ytterligare 100 byar som inte får basinkomst, men deltar i studien genom att fungera som kontrollgrupper.
Förutom att vara störst är försöket i Kenya också det längsta. Vissa personer får basinkomsten i 12 år. Det gör studien extra intressant, anser Simon Birnbaum, statsvetare vid Södertörns högskola. Orsaken är att effekterna av bas-inkomsten kan förändras om den ges under kort respektive lång tid – något som aldrig tidigare har studerats.
– Vissa omedelbara effekter kan vara övergående samtidigt som andra effekter av en permanent basinkomst inte framträder alls i ett två- eller treårigt försök, säger han.
De flesta experiment som har undersökt hälsan visar att folk mår bättre av basinkomst. Framför allt förbättras det psykiska måendet. Men det är oklart om deltagarna skulle må ännu bättre ifall de visste att basinkomsten inte bara var tillfällig, eller om effekten istället skulle avta ju mer vana folk blev av att få pengarna.
Även om försöket i Kenya är väldigt intressant går det inte att jämföra med hur en bas-inkomst skulle fungera i rikare länder, betonar Simon Birnbaum. Och just den kritiken har framförts även av bland annat ILO, FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor, som dock är positiva till idén om att ge alla människor en grundtrygghet så länge inte finansieringen sker på bekostnad av redan befintlig välfärd.
Katalonien störst i väst
I rikare delar av världen har bara kortare studier genomförts. För några år sedan testade Finland att dela ut basinkomst till långtidsarbetslösa. Och i Nederländerna gjordes olika försök med att förändra socialtjänstens försörjningsstöd till att bli mer likt en basinkomst.
Men allra störst i västvärlden är ett experiment i Katalonien, Spanien. Där har regionen tillsatt ett eget sekretariat som jobbar med studien. Från början var planen att folk skulle få basinkomsten i år, men när partierna förhandlade om årets budget nu i januari blev resultatet att finansieringen av studien inte kom med. Samtidigt säger ministern för den institution som styr politiken i Katalonien (Generalitat de Catalunya) att basinkomstprojektet fortsätter, och att en lagändring som har genomförts ändå möjliggör den framtida finansieringen, rapporterar La Vanguardia.
Ursprungsplanen är i varje fall att 10 000 personer ska delta i studien, varav 5 000 får basinkomst. Sedan undersöks skillnaderna mellan grupperna.
Studien är alltså stor, men är även av andra skäl intressant, anser Simon Birnbaum. Det handlar framför allt om vilka som får vara med i studien. Till skillnad från Nederländerna och i Finland är deltagarna inte bara låginkomsttagare. Utan i Katalonien ska även medel- och höginkomsttagare få basinkomsten. De enda som sållas bort från experimentet är de 10 procent av befolkningen som har högst inkomster.
– Det är första gången man gör en sådan studie i Europa som inte bara går till låginkomsttagare utan utförs på ett mer universellt sätt, säger Simon Birnbaum.
Kulturell påverkan studeras
Studien är unik i Europa på ytterligare ett sätt. Den ska undersöka hur basinkomsten påverkar befolkningen på samhällsnivå. Om majoriteten i ett geografiskt område får basinkomst är teorin att det kan påverka hur människor bemöter varandra, kulturen och ekonomin i stort. Därför ska basinkomsten i det katalanska experimentet fördelas till befolkningen i två kommuner. Sedan ska utvecklingen i kommunerna jämföras med tre andra kommuner där befolkningen inte har fått basinkomst.
– Att kunna testa effekter kopplade till hur människors samspelar i en gemenskap där alla har en grundtrygghet att tillgå är en central ambition bakom experimentet i Katalonien, säger Simon Birnbaum.
Negativ inkomstskatt
Sådana effekter gick att se i Manitoba, Kanada, på 1970-talet. Där testades negativ inkomstskatt, en form av basinkomst, som innebär att de som saknar inkomster får en summa pengar som sedan trappas av ju mer de tjänar för att avskaffas helt vid en viss nivå. Men eftersom samhället och ekonomin har förändrats mycket sedan dess är resultaten därifrån inte helt jämförbara, menar Birnbaum.
Det är annars en kritik som förts fram – bland annat av ILO, FN:s organ för arbetslivsfrågor – att de flesta studier om basinkomst säger lite om vilka effekter en ovillkorad generell basinkomst skulle få om den infördes i ett helt land. Detta eftersom studierna har gjorts främst på låginkomsttagare, basinkomsten har ofta varit på låga summor och deltagarna få.
Men att studera en universell basinkomst, som delades ut till alla, vore i princip omöjligt, konstateras i rapporten Basinkomstens nya våg, som Simon Birnbaum med flera har skrivit. I varje fall i höginkomstländer. Orsaken är att det skulle vara alldeles för dyrt att låta till exempelvis halva Sveriges befolkning få basinkomst, för att jämföra skillnaderna mot dem som inte fick basinkomst. Därför blir forskarna tvingade till att ägna sig åt studier som är utformade ungefär som i Katalonien.
Samtidigt finns det exempel i världen där stora befolkningar har fått en summa pengar helt ovillkorat och regelbundet. Det sker i Iran, Alaska och på Cherokeefolkets territorium i USA. Effekterna av utbetalningarna har studerats och likställs ofta med hur en basinkomst skulle påverka samhället. Men till skillnad från en riktig basinkomst varierar storleken på summan från år till år på dessa platser, och är dessutom för låg för att kunna leva på.
Permanent basinkomst
Det finns också en plats i världen där en riktig basinkomst faktiskt har införts – i Maricá, Brasilien. Den ges dock inte till hela befolkningen, men väl till både medel- och låginkomsttagare, och delas i övrigt ut helt utan kontroller eller krav på motprestation. Men liksom i Alaska finansieras basinkomsten i Maricá med pengar från naturresurserna i området, bland annat olja.
Hur en universell basinkomst skulle förändra samhället om den finansierades genom det befintliga skattesystemet är fortfarande oklart. Basinkomst skulle kunna vara ett sätt att stärka välfärdssystemet, men om den finansieras genom att ta resurser från den befintliga välfärden finns risk för att välfärden urholkas och ojämlikheterna ökar, varnar ILO, FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor.
Läs mer:
