Vi var många som såg en stora fara med att ge skolpersonal befogenhet att utöva fysiskt våld när skollagen fick nya skrivningar om trygghet och studiero. Så här skrev jag i tidningen Syre i februari 2022:

”Risken är betydande att allt prat om hårda tag och att sätta bråkiga elever på plats (rent bokstavligen genom att göra det lättare att stänga av eller tvångsförflytta dem) kommer att innebära att man hoppar över det skenbart dyra med att sätta in insatser så fort en elev börjar komma på glid och att följa upp exempelvis hur det går för de elever som får avslag på särskilt stöd. Istället lägger man fokus på att ta tag i, dra ut, hålla ned och andra fysiska ingripanden som i de allra flesta fall eskalerar situationer istället för att lugna ner dem.”

Hösten 2023 har mitt sociala medierflöde svämmats över av inlägg från förtvivlade föräldrar vars barn kränkts på de mest utstuderade och långdragna sätt. Bilder har postats på ”kontrakt” som minderåriga, funktionsnedsatta barn ska skriva under och lova att de inte ska bete sig typiskt autistiskt, hyperaktivt eller impulsivt, som barn med ADHD-diagnos kan göra. Som om barnen är ansvariga för att kompensera för att skolan saknar resurser eller intresse av att förstå hur deras funktionsnedsättningar fungerar och hur undervisningen behöver läggas upp för att de ska kunna tillgodogöra sig den.

Men Skolkonsulten Susanne Norman i Kalix gick ut i TV och intygade att man visst får hålla fast elever ”enligt skollagen”. Inte nog med att det vi fruktade inträffade, skollagen åberopas alltså som alibi. Man vill bara gråta åt eländet.

Hur kan man ens komma på tanken att implementera en metod som brukar livsfarligt våld på funktionsnedsatta elever? Hur kan en hel utbildningsnämnd sitta och tycka att det är rimligt att ha en skolmiljö där vuxna uppmanas att ”ta och vinna alla konflikter”?  Det är väl själva motsatsen till trygghet och studiero?

Man skapar en skola som uppmuntrar till utstötning, skambeläggande och mobbning av elever som inte klarar av att agera enligt den smala normalitetskorridor som numera slår ut elever på löpande band. Förutom att traumatisera den utsatta eleven utsätts barnen som tvingas bevittna hur klasskamrater dras, släpas och hålls fast, i vissa fall i flera timmar i sträck. Barn ska inte utsättas för eller tvingas bevittna våld. Herregud, det trodde jag vi var överens om sedan agan förbjöds i skolan 1958.

Vad är det för samhällsmedborgare vi egentligen skapar med hårdare tag, ständigt mätande genom prover och exkluderande inställning till olikheter? Vad blir det av vår framtid när bara en sorts personlighetstyp accepteras? Var finns plats för nyfikenhet, mod att pröva och utrymme att misslyckas utan att betygen rasar? Var finns glädjen, relationerna och möjligheten att i jämnhöjd möta personer med andra perspektiv och erfarenheter? Vi måste bryta den genomsegregerade skolan. Det är bråttom!