Holocen kallas den geologiska epok som präglats av ett förhållandevis stabilt klimat och som vi officiellt befinner oss i. Men på grund av vår egen påverkan på klimat och ekosystem är det flera forskare som anser att vi nu befinner oss i antropocen – människans tidsålder. Frågan är om de geologer som kan ändra tidsåldern håller med.
– Hästarna har lämnat stallet, säger Kevin Noone, professor i kemisk meteorolog vid Stockholms universitet.
Mänsklighetens spår går att finna från de djupaste marina klyftorna till de högsta bergen och de mest avlägsna platserna på Antarktis och Arktis. Våra utsläpp av växthusgaser har destabiliserat klimatet och vårt brukande av jordens resurser har fått forskare att varna för en ny massutrotning av arter. Förra gången det skedde störtade en meteorit ner i havet utanför Mexiko. Solen förmörkades och miljön på planeten förändrades för all framtid. En geologisk epok gick i graven och en ny tog vid.
Nu – 66 miljoner år senare – är det många som anser att vår påverkan på planeten är så stor att det innebär en ny geologisk epok. På en konferens vid millennieskiftet myntade kemisten och sedermera Nobelpristagaren Paul Crutzen, ett namn på en ny geologisk epok; antropocen, människans tidsålder. En epok han menade hade påbörjats i samband med att den första ångmaskinen designades 1784, vilket banade väg för industrialiseringen.
Avgörandet närmar sig
I takt med att klimat- och miljökrisen accelererat har begreppet använts flitigt av allt från forskare till journalister och författare. Men någon ny geologisk epok räknas det ännu inte som. Något Paul Crutzen beklagade sig över i tidskriften Yale Environment redan 2011.
”Det är synd att vi fortfarande officiellt lever i en tidsålder som kallas holocen. Antropocen – människans dominans över biologiska, kemiska och geologiska processer på jorden – är redan en obestridlig realitet.”
Ett årtionde senare är ordet fortfarande bara ett förslag. Men ett avgörande närmar sig. För att begreppet ska kunna få ett formellt erkännande måste förslaget först klara en omröstning i Internationella stratigrafiska kommissionen (ICS), som kan beskrivas som något av en beskyddare av olika geologiska tidsindelningar. Att slå fast att en geologisk epok slutar och en ny tar vid är nämligen inte gjort i en handvändning. Geologen Jan Zalasiewicz, som 2009 tillsattes att leda den arbetsgrupp som skulle utreda frågan, säger i en intervju med nyhetsbyrån AFP att de i geologiska data såg en tydlig förändring i tidsepoken holocens stabilitet. Bevisen fann arbetsgruppen i iskärnor, sediment och korallskelett, i form av mikroplast, evighetskemikalier, ämnen från konstgödsel, bekämpningsmedel, partiklar från förbränningsmotorer och rester från vätebomber.
– Jag blev överfallen av antropocen och har sedan dess varit kidnappad utan hopp om frigivning, säger Jan Zalasiewicz i intervjun med AFP.
Men var det en ny geologisk epok? Frågan arbetsgruppen började utreda var inte bara om utan också när den nya geologiska epoken i så fall kunde ha påbörjats. Tiden i samband med industrialiseringen, som föreslagits av atmosfärskemisten Paul Crutzen, förkastades. Förvisso fanns det gott om spår från industrialiseringens begynnelse i delar av Nordeuropa. Men inte globalt. Däremot fann gruppen betydligt fler spår från efter andra världskriget, då den ekonomiska boom påbörjades som kommit att kallas den stora accelerationen.
– Det kvittar vad du tittar på, det kan vara befolkning, det kan vara hur mycket kväve vi använder, havsförsurning, plast, hur många Mcdonaldsrestauranger det finns, det är bara att välja din favorit av markörerna, säger Kevin Noone, professor i Kemisk meteorologi vid Stockholms universitet, som inte deltagit i arbetsgruppen men följt dess arbete genom åren.
Jakten efter en ”golden spike”
2016 röstade gruppen för att lägga fram antropocen som förslag på en ny geologisk period. Men en pusselbit fattades innan frågan kunde skjutas vidare till ICS: en plats där man kan peka på en ”golden spike”. Det vill säga något som kan markera hur världens förhållanden – såsom klimat och miljö – från den punkten i tiden förändrades, för alltid. Motsvarande plats för när dinosaurierna dog ut återfinns i El Kef i norra Tunisien där spår av iridium vittnar om den meteorit som träffades planeten för 66 miljoner år sedan och innebar en början på den paleocena tidsepoken.
– Det är en sällsynt metall, men när asteroiden träffar jorden, så spreds den över hela planeten, berättar Kevin Noone.
I en iskärna på Grönland återfinns vätemolekyler som markerar början på den varmare epoken holocen för runt 11 700 år sedan. Officiellt lever vi fortfarande i holocen. Men om antropocen är en ny geologisk epok, vad skulle vara dess ”golden spike”? Av tolv nominerade platser föll valet i somras på skogssjön Crawford lake i Kanada. Förhållandena i den dyiga botten var perfekta för att bevara spår av gångna tider. I de sedimentprover som analyserades kunde forskarna se en markant förändring från åren runt 1950. Spår från förbränningsmotorn, långlivade organiska föroreningar, bly och koppar ökade kraftigt. Ett markant skifte från tidigare spår av pollen från grödor som kom från nybyggare och urfolk, skriver arbetsgruppen i en bulletin som skickades ut strax efter deras beslut.
”Forskningsresultaten från Crawford Lake ger starka bevis för arbetsgruppens (AWG) hypotes att den oöverträffade ökningen av industriell och socioekonomisk aktivitet under den stora accelerationen runt mitten av nittonhundratalet har orsakat förändringar av jordsystemet i en skala som avslutade runt 11 700 år av i stort sett stabilt holocen och markerar början på en ny jordepok.”
Rester från vätebomber
Som golden spike landade man i att plutonium-isotoper skulle vara den bästa indikatorn. Resterna kommer från de omfattande tester av vätebomben som skedde på 1950-talet.
Med Crawford lake som föreslagen ”ground zero” och plutonium som golden spike är geologerna alltså ett steg närmare att slå fast att antropocen är en ny geologisk epok – där det är vi människor som driver förändringen. Men Jan Zalasiewicz, som inte längre är ordförande för gruppen, befarar i intervjun med AFP att så inte blir fallet. Inom Internationella stratigrafiska kommissionen (ICS) och International union of geological science (IUGS), som också måste ge ett godkännande, finns ett motstånd mot idén, bland annat från de mest inflytelserika stratigraferna.
– Mestadels av tekniska skäl, säger han i intervjun med AFP.
Om förslaget inte går igenom, räds han följderna.
– Det skulle ge intrycket att holocena förhållanden, som har gjort det möjligt för mänskligheten att frodas i tusentals år, fortfarande finns, vilket de uppenbarligen inte gör, säger han.
Men Kevin Noone vid Stockholms universitet tror, till skillnad från Zalasiewicz, att ICS och IUGS nu kommer att slå fast att vi lever i antropocen.
– Hästarna har lämnat stallet, antropocen har blivit accepterat inom vetenskapssamhället och jag tror att geologerna i det här specifika fallet håller på att komma ikapp.
Ingen väg tillbaka
Att en del är tveksamma tror han har att göra med att holocen endast varade i runt 11 700 år, vilket för en geolog är att jämföra med en blinkning. Men också för att begreppet antropocen hyser en del normerande aspekter.
– Vi har fundamentalt ändrat cyklerna för kol, väte, fosfor, ja du kan ta nästan vad som helst. Att vi är en kontrollerande kraft på planeten innebär kanske också konsekvenser för hur vi skulle vilja bete oss här på planeten, jag tror att det kan oroa en del geologer som skulle vilja ha en geologisk epok som var helt fri från normativa aspekter, säger Kevin Noone.
Någon väg tillbaka till den stabila holocen kan vi inte hoppas på, enligt Kevin Noone. Däremot kan vi lära oss av våra misstag, säger han.
– Vi har förändrat planetens tillstånd, men extremiteten i det nya tillståndet är fortfarande upp till oss. Om vi agerar snabbt och klokt kan det bli mindre smärtsamt.
Om stratigraferna i ICS ger grönt ljus till förslaget att antropocen ska räknas som en ny geologisk epok, väntas International union of geological science kunna anordna en omröstning under 2024. Artikeln är en omarbetat version av en publicering från den 14 juli.
