Sverige är Europaledande vad gäller att införa havsområden där fiske är förbjudet, enligt Sveriges lantbruksuniversitet. Siffran är ändå blygsam, med endast 1 procent av vårt hav, där fisk och bottenfauna är fredade. Men det är något som inom kort kan komma att förändras. Enligt EU:s strategi för biologisk mångfald ska trettio procent av våra havs- och landområden skyddas till 2030 och tio procent få ett strikt skydd till 2030, något som för havets del kan innebära att fisket där blir helt förbjudet – en unik ambitionshöjning.

Kraftig ökning efter fem år

Men det har inte funnits mycket data att gå på för att skyddet ska få ”optimal effekt”, vilket forskare på SLU nu börjat råda bot på. I en ny rapport har forskarna utvärderat hur fiskefria områden kan användas för att förbättra situationen för fisk och livsmiljöer i havet. Totalt handlar det om åtta områden som utvärderats, där de flesta varit stängda i mer än tio års tid.

– Resultaten visar att fisken vanligtvis snabbt ökar i både antal och storlek när områdena stängs för fiske. Efter fem år är bestånden i medeltal tre gånger större i de fiskefria områdena jämfört med liknande områden där fisket fått fortsätta, och effekterna fortsätter öka när områdena varit fredade längre, säger Ulf Bergström, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på Kustlaboratoriet, SLU, i ett uttalande.

Det är något som kan bidra ett långsiktigt stabilare fiske. Men också ge en rad andra ekosystemtjänster. För mer livskraftiga bestånd var inte den enda förändringen som forskarna noterade i miljön. Med fler rovfiskar minskade antalet småfisk och krabbor som annars – i sin tur – äter sig mätta på små kräftdjur och snäckor, vilka kan beskrivas som något av havets renhållningsarbetare, då de äter fintrådiga alger och bidrar till att minska övergödningen. En så kallad trofisk kaskad.

– Man får tillbaka viktiga funktioner i ekosystemet, säger Mattias Sköld, forskare vid SLU, till Syre.

”Räddade inte torsken”

Fiskefria området är alltså goda nyheter för miljön. Men det finns exempel i rapporten där ingen återhämtning skett av fiskebestånd – trots fiskefria områden. Det gäller bestånd som varit kraftigt överfiskade under lång tid. Ett av exemplen som SLU lyfter är Kattegatt, där torsken minskat till rekordlåga nivåer. Efter att ett fiskefritt område inrättats utanför Skälderviken i Skåne, ökade beståndet där men efter ett par år började det försämras igen. Anledningen till att den positiva trenden bröts var att fångsterna ökade utanför det fiskefria området – efter att lättnader införts i andra regelverk, som innebar att mer torsk fångades i det oselektiva bottentrålfisket efter havskräfta och fisk.

– Sorgligt, vi måste ha tålamod då det tar tid att återuppbygga kollapsade fiskbestånd, säger Mattias Sköld som menar att förvaltningen av torsken i Kattegatt misslyckats.

Men förgäves har ändå inte det fiskefria området utanför Skälderviken varit. Även om det inte blivit någon boost för torsken, har det gått desto bättre för andra mer lokala arter, så som plattfiskar och havskräfta.

– Så området gjorde nytta för vissa arter men är för litet för att rädda torsken, säger Mattias Sköld.

Resultaten hoppas han nu ska kunna användas för en mer ekosystembaserad havsförvaltning, där man inte bara ser till en art i taget, utan försöker se till funktioner i ekosystemet och hur arter samverkar.

Arter som ingått i undersökningarna är torsk, gädda, abborre, gös, sik, piggvar, skrubbskädda och hummer.

Rapporten kan läsas i sin helhet här.