I filmen Contact, baserad på boken med samma namn av astronomen Carl Sagan, möter astronauten Arroway (spelad av Jodie Foster) en teknologiskt avancerad utomjording som säger om mänskligheten: ”Ni är en intressant art, en intressant blandning. Ni är kapabla till så vackra drömmar och så hemska mardrömmar.”

I boken Vad framtiden förtjänar beskriver filosofen William MacAskill de vackra moraliska framsteg som vi som mänsklighet har gjort. Men han beskriver också de mardrömmar som mänskligheten står inför. Enligt honom befinner vi oss i ett vägskäl. Våra val de kommande åren och årtionden kan avgöra om vi kommer att ta kål på vår art eller utveckla framtiden till något enastående vackert.

AI och Kärnvapen

Men varför ska vi bry oss om de som inte ens är födda? När det gäller människor som bor långt borta ifrån oss resonerar vi knappast så, åtminstone inte öppet. En människas värde ska vara det samma oavsett om man bor i Argentina eller Sverige. På samma sätt borde vi tänka kring människor som är födda långt fram i tiden. Endast för att man är född vid en annan tidpunkt än vi som lever nu borde värdet inte vara mindre, argumenterar författaren. När vi pratar om förvaring av radioaktivt avfall från kärnkraftverk så säger vi knappast: ”Vem bryr sig om hur detta påverkar folk århundraden framåt?” Om vi som mänsklighet inte förgör oss själva inom kort så kan vi ha en ytterst lång framtid. Under 100 000-tals år framåt kan många miljarder människor födas. Våra val i dag kan avgöra om de kommer att födas och hur bra eller dåliga deras liv kommer att vara. 

Och riskerna som vi lever med i dag är omfattande. Artificiell intelligens (AI) har seglat upp som kanske det största hotet (och möjligheten!) för mänskligheten inom en snar framtid, något som man med fördel kan läsa mer om i böcker som Tänkande maskiner av Olle Häggström. MacAskill nämner tillverkade pandemier som den näst största risken. En annan stor fara som tyvärr fortfarande är högst aktuell, är risken för ett världskrig med kärnvapen.

Lär av kampen mot slaveriet

Men kan vi verkligen påverka en framtid som vi vet så lite om och hur ska vi veta vad som är bäst att göra idag? Genom att titta på historien, säger MacAskill och visar på exemplet slaveriet. Denna fruktansvärda praktik var något som ifrågasattes av väldigt få för några hundratals år sedan och tidigare. Men under 1700- och1800-talet skapades en stark rörelse som lyckades förbjuda slaveriet i många länder. Idag är det extremt få som moraliskt försvarar slaveri. Det är denna typ av positiva värdeförändringar som vi behöver fler av om vi ska säkra framtiden menar författaren. Själv har jag inte svårt att komma på vilka andra värdeförändringar som skulle vara gynnsamma för att behålla ett hållbart liv på vår planet. Bland dessa är att sluta se djur som mat, att krig ska ses som moraliskt förkastligt och att rättvisa och utplåning av fattigdom ska trumfa profit och girighet.

Något jag saknade mer av i boken är vikten av kamp för att genomföra förändringar. På samma sätt som avslutet av slaveriet krävde en hel rörelse av engagerade aktivister (se mer om detta i till exempel Spräng bojorna av Adam Hochschild) så behöver vi även idag starka organisationer och nätverk med många engagerade om vi till ska kunna tackla klimatkrisen, minimera risken för kärnvapenanvändning och få en större satsning på säkerhetsarbete för AI-utvecklingen. 

MacAskill är trots alla faror optimistisk när det gäller framtiden, men tillägger på slutet av boken att ”det finns ingen automatisk väg till framsteg. Det är upp till oss.” Denna bok gav mig bränsle till mitt engagemang, inte bara för de som lever här och nu, utan också för att bygga en god framtid för allt liv.