Mossa tål inte att bli nedtrampad hur många gånger som helst. Man brukar säga att den reser sig första gången men inte andra, och den tredje gången dör den. Det är olika med olika slags mossa och det beror på hur hårt den trampas ner. Men ungefär så.

När man trampar ner mossan pressas vattnet i den ut. När mossan suger upp vatten igen och reser sig är det ett exempel på resiliens. Förmågan att komma igen efter en skada eller påverkan. Som när du stoppar ett finger i degen och hålet snabbt fylls igen. Eller som när något skakar om ens liv och man så småningom hamnar på rätt köl igen.

För ungefär tio år sedan var det ett ovanligt ord på svenska. När det förekom i svenska texter stod det på engelska, resilience. Sammanhanget hjälpte till att förklara ordet – ett exempel på språkets resiliens – men det kändes lite avigt att behöva ta till utrikiska för en så enkel sak.

Vad skulle man säga på svenska? Motståndskraft, återhämtningsförmåga? Ja, men resiliens är ju båda. Återhämtningsförmåga som ger motståndskraft, eller bildligt talat elasticitet. Det kan också vara helt konkret elasticitet, till exempel i ett material. Eller i en deg som jäser.

Ordning i kaos

Med en växande insikt om hur ekosystemens och samhällenas olika delar bär varandra, hur mycket de hänger ihop, har begreppet sipprat in i svensk miljödebatt. Först på engelska, men de senaste åren på svenska. Och det svenska ordet har fått hjälp på traven av Hållbarhetstermlistan som kom till 2021.

En termlista är en ordlista över facktermer inom ett bestämt område. Termlistor blir förstås mest aktuella inom områden som utvecklas snabbt. Elektronik till exempel. Minns du när man sejvade och printade istället för att spara och skriva ut? Och när lådan till en stationär dator kallades hårddisk eller CPU (som betyder processor) och allt möjligt annat som den inte var?

Det var Tekniska nomenklaturcentralen som satte tekniker och språkvetare att tillsammans fila på svenska termer som skulle kunna bringa ordning i kaos. Jag minns hur somliga hånade de där listorna och sa att staten aldrig skulle kunna tvinga folk att använda så töntiga ord. Allt slog inte heller igenom, men i allmänhet kan vi numera tala svenska om digital teknik utan att någon höjer på ögonbrynen.

Staten, förresten? Ja, staten är inblandad i termlistorna, men det var inte så det började. Tekniska nomenklaturcentralen grundades som ideell förening 1941 på initiativ av Ingenjörsvetenskapsakademien. Det var alltså yrkesfolk som såg ett behov av att bättre kunna kommunicera med varandra. Så småningom fick de statliga anslag, som upphörde 2000. Då gick TNC i konkurs, men återuppstod som Terminologicentrum, fortfarande förkortat TNC.

Sedan 2018 finns TNC inte längre, utan Språkrådet på myndigheten Institutet för språk och folkminnen håller i termarbetet. Bland annat i Hållbarhetstermgruppen som sätter ihop Hållbarhetstermlistan. Gruppen ”arbetar för att tydliggöra termer och begrepp inom ämnesområdet hållbar utveckling” skriver de på hemsidan. Det är en del av myndighetens arbete med FN:s hållbarhetsmål enligt Agenda 2030.

På listan står alltså resiliens sedan november 2021. Egentligen är det inget nytt ord på svenska, det har till exempel använts av tandläkare om tandkött, som med åren kan förlora sin resiliens så att det bildas tandfickor. Men det har ju inte varit i var mans mun – ordet, alltså.

Mer och mer användbar

Listan blir mer och mer användbar ju mer den fylls på, och numera talar man till exempel oftare om klimatmanipulering istället för det vaga geo engineering. Nerväxt istället för degrowth, skogsjordbruk istället för agroforestry, tippningspunkt istället för tipping point. CCS-teknik, carbon capture and storage, finns med i Syre förklarar den 2 november, men nästa gång du läser om tekniken kallas den kanske avskiljning och lagring av koldioxid istället.

Att röra sig med engelska termer på svenska känns lite som att skriva med lovikkavantar på sig. Man kanske vet på ett ungefär vad geo engineering är, men ordet skulle kunna betyda en massa annat också. Klimatmanipulering säger precis vad det är fråga om, och vill man ha mer exakt info har termlistan en utförlig ordförklaring. Där kan man läsa att det i huvudsak handlar om två metoder för att påverka jordens klimatsystem – dels olika sätt att minska solinstrålningen till jordytan, dels borttagning av växthusgaser av atmosfären.

Det står också att det i dagsläget – texten är senast reviderad i maj 2022 – inte finns någon färdig metod för klimatmanipulering som anses tillförlitlig. Och att det saknas tillräcklig kunskap om effekterna.

Hållbarhetstermgruppen tillägger att manipulering ibland står för en otillbörlig påverkan, men att begreppet klimatmanipulering inte har någon sådan negativ innebörd.

Hållbarhetstermlistan förser oss alltså inte bara med tydliga svenska termer på miljöområdet, den ger också en bakgrund. Så man kan läsa den för att hitta ord eller för att få en förklaring till engelskt klimatlingo, men även för att lära sig mer om det som orden betecknar.