Sossarnas vänsterklubb och en del nyliberala taltrattar tjafsade nyss om ifall de som har det sämst i Sverige har fem spänn mindre nu än förr eller inte. Vänstern och högern slutar aldrig tjafsa om de som har det sämst. De som har det sämst är stridsäpplet, för de är högerns moraliska alibi.
Så länge högern fortsätter hävda att de som har det sämst har fem spänn mer nu än förut och vänstern inte med en miljon procents säkerhet kan bevisa motsatsen vinner högern. Vänstern måste spräcka alibit, men högern har ju övermakten i media så det händer aldrig och så länge det inte händer sitter systemet säkert i sadeln.
Det är svårt att komma förbi de som har det sämst. Det är väl det roliga med att ha det sämst. Enda hållbara skälet till att vi ska fortsätta ha ett system utformat så att vissa är sjukt rika och andra har det sämst är om det är en järnhård förutsättning för att de som har det sämst ska få det bättre. Som det ser ut nu i Sverige betyder det att de som har det sämst måste leva sina enda liv under konstant stress och press och dö tio år tidigare än de som är rika. Så kommer det att se ut många generationer framåt. Som det ser ut nu i en massa länder ute i världen betyder det att de som har det sämst måste leva i ett konstant helvete och dö tjugo år tidigare än de som är rika. Så kommer det att se ut i många generationer framåt.
Vi lever under ett system där de som har det sämst måste ha det sämst. De måste leva hårda och korta liv för det är deras roll, det är meningen att det ska vara så, det är så systemet upprätthålls. Vi lever alltså under ett system som offrar människor. Om de inte hinner dö först tillåter systemet de som har det sämst att få det gradvis bättre, men det går ohyggligt långsamt och det måste hela tiden finnas några som ska ha det sämst, några som offrar sig för systemet … med andra ord för sig själva, alltså? Det blir lite konstigt. Låter det som ett bra system? Ja, de nyliberala taltrattarna säger att om alla andra system är sämre så måste det vi har vara skitbra.
Men anta att det ändå finns förutsättningar för att omforma systemet på ett bättre sätt, ett mycket bättre sätt, så att de som har det sämst får det så mycket bättre att de blandas upp med alla andra någonstans i mitten och liksom blir svåra att hitta. Inga som har det sämst, helt enkelt, inga hårdare och kortare liv. Den nya järnhårda förutsättningen för systemets upprätthållande skulle till exempel kunna vara att de rika både hos oss och i resten av världen bara får vara rika och inte sjukt … äsch, hur de rika har det är inte relevant, det är inte det som ska avgöra, det är ju sossarnas vänsterklubb och de nyliberala taltrattarna överens om!
Men vad det också innebär i så fall är att varje dag vi inte ägnar åt att omforma systemet är en dag av övergrepp mot de som har det sämst. Ett lågintensivt globalt folkmord varje dag utan ände. Hur många har det sämst just nu i världen? Och tänk om förutsättningarna för att forma ett bättre system har funnits länge, kanske ungefär lika länge som … kapitalisterna har ägt världen. I snart tvåhundra år.
Hur många har haft det sämst under den tiden? Kapa tio eller tjugo år av liv från alla människor som har haft det sämst under de senaste tvåhundra åren. Eller fyrtio eller femtio år, för när engelsmännen körde sin variant av systemet i Indien i tvåhundra år blev människorna där bara trettiotvå år gamla. Hur stor har mängden liv hittills blivit som de som har det sämst har fått offra? Hur mycket kommer mängden att öka med de som har det sämst från nu och framåt i tiden? Kan någon beräkna magnituden på det?
