Det stora kvinnofängelset några mil utanför Örebro är en av blott två kvinnoanstalter med säkerhetsklass två i Sverige. Någon med högsta säkerhetsklass finns inte.

Här eller till anstalten i Ystad hamnar med all säkerhet de två unga kvinnorna, 18 och 20 år gamla, som båda i veckan dömdes till livstids fängelse för det uppmärksammade mordet på Tove i Vetlanda i höstas.

I dag sitter drygt 300 kvinnor i fängelse. Elva av dem på livstid. Står sig Vetlanda-domen i hovrätten blir kvinnorna de första under 21 år att dömas till livstids fängelse i Sverige.

Med så få intagna uppstår flera utmaningar för Kriminalvården när olika personer och brottstyper tvingas samsas innanför samma väggar, säger Maria Herlitz, kriminalvårdsinspektör på Hinseberg. Det problemet har inte manliga anstalter.

– Här har vi sex olika avdelningar som aldrig träffar varandra, och det krävs en enorm inre logistik för att kunna hantera det. Är man dömd till livstid kan man sitta med någon och avtjäna sitt straff med någon som sitter en månad, säger Maria Herlitz.

Få arbetsvägrare

För en kvinnlig intagen är schemat annars mycket likt mot hur det ser ut på en manlig anstalt. När dörren låses upp klockan 07 är det sysselsättningsplikt där arbete, eller studier om man så vill, och individuella behandlingsprogram ingår.

– På Hinseberg har vi en produktion som i huvudsak består av montering och förpackningsarbeten. Nyligen har vi startat upp vår verksamhet med att göra madrasser till anstalter och andra högriskmiljöer, säger Maria Herlitz.

Enligt henne är kvinnor generellt sett mer motiverade än män, som inte drar sig för att arbetsvägra.

– Kvinnorna vill oftare göra någonting av dagen, vara på arbetet och delta i behandling. Vi har inte samma vägran som man har på de manliga anstalterna.

Mer konflikter

Under de senaste åren har strafftiden för kvinnliga brottslingar successivt ökat. Även vad de sitter inne för har förändrats. Tidigare var majoriteten av de intagna dömda för olika typ av narkotikabrott, men i dag är det i stället våldsbrott som dominerar.

– Förut begicks majoriteten av våldsbrotten gentemot någon man har en nära relation med. Nu begår kvinnorna även våldsbrott mot okända personer, och så var det inte tidigare, säger Maria Herlitz.

Samtidigt ligger beläggningen på kvinnoanstalterna numera över hundra procent. För Kriminalvården har förändringarna lett till mer jobb och fler incidenter.

– Det är klart att det blir en tuffare miljö. Vi har även fler människor inne på anstalten, och då blir det mer konflikter, säger Maria Herlitz.

Konflikterna står oftare kvinnorna som avtjänar de kortare straffen för, förklarar hon. Bland livstidsdömda är skötsamheten i de flesta fall mycket god.

– Många som är dömda till livstid vill ofta ha lugn och ro. Man behöver hitta ett förhållningssätt och acceptera att jag är här och jag ska vara här länge.