Våren är här, den bästa årstiden enligt många. Men när värmen och ljuset kommer väcks inte bara folks livsbejakande sidor, utan även de mer perversa sidorna blir offentliga. I parker, på stan, uteplatser, på balkonger, i sociala medier, ja nästan överallt kan vi se hur folk njuter av att lägga andra djur på grillen och äta frusen komjölk.

I dag, söndag, sker också årets första så kallade kosläpp. Arrangemang dit familjer släpar sina barn för att fostra dem in i en kultur där vi låtsas att djuren har det bra och att det är helt problemfritt att äta dem och deras mjölk. Samtidigt så beslöts häromdagen att 1 500 kor ska hållas inspärrade i 1,5 år utan att komma ut ens på sommaren. Det ska de göra som del i en test som syftar till att ändra lagen så att kor inte ska behöva släppas ut alls. På kampanjgårdarna där kosläppen sker kommer de förstås att fortsätta släppa ut korna från fabrikerna även om mjölklobbyn lyckas driva igenom ändringen, men på övriga gårdar vill mjölkindustrin slippa det extra jobb som det innebär.

Vi som inte är på plats på de utvalda gårdarna som nu under 1,5 månad avlöser varandra med kosläpp kan se de skuttande korna i propagandafilmer på nätet. Men kanske är det dags att fundera över varför korna blir så glada när de släpps ut och vad de släpps ut från. Hur livet är för dem den övriga tiden på året, det liv som de blir så lyckliga över att slippa ifrån.

Varför bjuds vi på sensommaren inte in till koinspärrningarna? Varför får vi inte se när korna tas till sin vardagliga miljö? Varför bjuds vi inte in av kött- och mjölklobbyn för att se hur det ser ut bakom fabriksdörrarna?