I Region Västra Götaland har Vänsterpartiet gått med på att höja både biljettpriserna i kollektivtrafiken och patientavgifterna. Det borde de inte göra – när politiken drar åt höger borde V värna om dem som har det ekonomiskt sämre ställt, skriver Ottilia Thorsson.
DEBATT. Sveriges partier har under en längre tid alltmer börjat följa en liberal och inte minst mörkblå linje rent politiskt. Nyligen togs ett beslut från Vänsterpartiets håll om att höja priserna för biljetter i kollektivtrafiken med 2,6 procent regionalt under 2024.
Anledningen till beslutet är att statsbidraget helt enkelt inte räcker till samt på grund av de ökade pensionskostnaderna. Vänsterpartiets budget är inte just nu den starkaste, kort förklarat. Återigen blir det här en fråga om klass. Beslutet kommer att innebära att de människor i samhället som redan har det svårt ekonomiskt nu kommer att få det ännu mer problematiskt att röra sig i med kollektiva färdmedel.
2,6 procent kanske inte låter mycket för alla, ”två kronor är väl ingenting heller” tänker säkert vissa medelsvenssons, men för vissa kan detta komma som en ren chock för de människor som inte står på den stadigaste ekonomiska pelaren i samhället, en prishöjning som kan likna Mordors mörka skogar för den fattige. Att vara ett vänsterparti som ska företräda de allra mest ekonomiskt utsatta i samhället men samtidigt göra åtstramningar i budgeten känns för mig som ett misslyckande och ett svek gentemot Vänsterpartiets väljare.
Jag kan ha en viss förståelse för att ett parti måste rätta sig efter en generell budget, men betyder det nödvändigtvis att man måste lägga sig platt inför högern, som ständigt drar i vänstern för att komma åt deras klasspolitik?
Människor som går med i Vänsterpartiet går med av en anledning, och en av de anledningarna brukar vara att människor ska få så bra liv som möjligt utifrån de ekonomiska förutsättningarna, oavsett klasstillhörighet – såväl sjuka som fattiga, eller den ensamstående mamman på socialbidrag. Att helt plötsligt vända sig ifrån detta genom att ta en helt annan politisk vändning blir för mig obegripligt.
Att också i detta fall behöva välja mellan två viktiga sakfrågor, sänka biljetter i kollektivtrafiken eller höja pensionerna, känns som lite av ett misslyckande på det politiska planet, en nedprioritering av människors ekonomiska situation, för en liten nedprioritering får heller inte bli till en vana för dagens politiker.
I de rödgrönas årsbudget för 2024 kommer man samtidigt att lägga 15 miljoner kronor på växthus i Botaniska trädgården i Göteborg och dessutom öka patientavgifterna för att dessa med budgetens egna ord ofta är ”landets lägsta” och därför kräver en ”justering”?
Hur går detta ihop med höjningen av kollektivtrafikens priser? Och hur tänker Vänsterpartiet att detta kommer gå ihop för människor i långa loppet? Jag kan inte se hur denna nedprioritering inte har kunnat undvikas när de rödgröna har hela 73 miljoner kronor till sitt förfogande efter alla ökade intäkter som redovisas.
Jag tror framför allt att det handlar om att göra rätt prioriteringar för det rödgröna blocket i regionen och inte endast att skylla på en minimal budget. Att prioritera rätt från början borde vara en egen prioritering i sig för ett politiskt vänsterparti.
