Vi ser rekordtidiga gräsbränder i Spanien och inga tecken på att klimatförändringarna är på väg att hejdas eller mildras. Förra sommaren var den varmaste i Europa någonsin. Det är redan en extrem värmebölja i Asien med rekordtemperaturer i Thailand. Indien och Centralasien upplever också extremhetta och sommaren närmar sig med stormsteg och oro.

Samtidigt som vi snabbt är på väg att riskera själva förutsättningarna för mänsklighetens existens om vi inte tar enorma steg för att hejda klimatförändringarna och skapa mer hållbara samhällen. Människor drunknar fortfarande i Medelhavet på sin fasansfulla farliga flykt till Europa.

Mitt i denna verklighet har EU precis tagit kliv framåt gällande två viktiga lagstiftningsprodukter – migrationspakten och klimatpaketet ”Fit for 55”. De är inte världens bästa, men samtidigt stora kliv framåt.

När det gäller den under många många år segt förhandlade migrationspakten kommer den innebära stärkt gränskontroll och en tidig sållning av asylsökande. Samtidigt innebär migrationspakten i alla fall ett gemensamt åtagande om mottagande från alla stater. En vilja att i alla fall ta något ansvar när världen är orättvis, människor lever i förtryck och utsatthet, allt fler svälter på grund av brist på resurser orsakade av västvärldens fossildopade ekonomier.

Fit for 55 kunde också varit bättre. Mer behövs och ännu är det få saker som går åt rätt håll, men detta är samtidigt ett stort genombrott.

I Bryssel röstade SD emot både migrationspakten och klimatpakten. När resten av EU till slut enas om ganska otillräckliga åtgärder för flyktingar och klimatet, då är alltså regeringens stödhjul emot. Och hotar med regeringskris. Samtidigt som de försvarar att deras riksdagsledamot precis deltagit på en konferens med förintelseförnekare, vaccinmotståndare och klimatförnekare och planerar att knacka dörr för att räkna folk och kasta ut papperslösa.

Hur blev Sverige ett tillhåll för sådana bakåtsträvare? Inte bara det. Hur länge ska vi acceptera att de har inflytande över regeringens politik? Eller inte bara inflytande, för SD kommer inte att nöja sig med att vara ”stödhjul”. De kommer att spela hårt tills de sitter vid ratten och styr. Och så länge SD styr, svänger eller bromsar regeringens arbete kommer Sverige inte att vara med och förhandla framtidens lösningar med Tyskland och Frankrike utan försöka fälla alla små steg framåt med Ungern.