Tänk så många gånger man stått på det där sättet och lyssnat på Per Gahrton och förundrats över detta politiska djur och hans aldrig sinande kraft att förklara och påverka samhället.

Vi är många miljöpartister som har honom att tacka för inspiration och för lyxen att ha en av sina ”founding fathers” så närvarande och omtänksam om oss som tagit arbetet vidare.

När Sveriges Radio för massa år sedan bad mig ta med ett föremål till ett museum om svensk politik så kånkade jag med mig Pers gamla köksbord – där, enligt legenden, alternativrörelsen samlades för att lägga grunden till den gröna rörelsens parlamentariska gren i Sverige. Ära den som äras bör.

Tack för allt, Per!

Anders Wallner, partisekreterare för Miljöpartiet 2011-2016

Nåddes just av beskedet att Per Gahrton lämnat jordelivet. Svårt att ta in. Vad han har betytt för miljörörelsen, för den svenska politiken och inte minst för det parti han grundade och den europeiska rörelse han formade och aldrig lämnade går inte att sammanfatta. Jag kommer aldrig glömma några fantastiska dagar i Bryssel då han lärde mig och några vänner hur man skulle bygga barrikader på ”franskt vis” á la 1968. Jag vet inte heller hur många böcker av honom jag har i bokhyllan som jag tänkt att jag ska hinna prata med honom om.

Vila i frid, Per.

Gabriel Liljenström, författare och folkhögskolelärare. Politisk sakkunnig åt Isabella Löwin 2014-2017

Käre Per. Få har haft sådan betydelse för den gröna rörelsen som du. Din penna glödde, ditt engagemang sjöd in i det sista. Tack, från hela mitt hjärta. Vila i frid, och varma tankar till dina närmaste.

Amanda Lind, kultur- demokrati. och idrottsminister 2019-2021

Per Gahrton var bildad, intelligent kunde många språk & fotografiskt minne, ständigt nyfiken. Egenskaper som många politiker behöver mer av. Mindre känt är att han också kunde ha en humor som var i klass med kända komiker. Jag tyckte mycket om Per, må hans anhöriga finna styrka.

Carl Schlyter, EU-parlamentariker för Miljöpartiet 2004-2014, grundare av partiet Vändpunkt.

Per Gahrton har gått ur tiden. Du lämnar ett stort och vackert arv efter dig. I en tid av mörker påminner du oss om att det gick att driva förändring baserat på medmänsklighet och respekt för naturen. Per, du kommer fattas oss. Tack.

Märta Stenevi, språkrör för Miljöpartiet

Per Gahrton var en av min ungdoms fyrbåkar. Ständigt kontroversiell, ständigt inspirerande, ständigt irriterande. 

Han betydde mycket för den socialliberala idé-utvecklingen. ”Revolution på svenska” var min bibel de första åren i politiken. ”Folkpartist – är du inte klok” var en annan av Pers liberalt inspirerande alster. Exemplaren i min bokhylla är vältummade. 

Det jag tog med mig var livshållningen att se på samhället underifrån. Då avslöjas förtryckets mekanismer. Det gör det inte när man betraktar samhället ovanifrån, ur eliternas och makthavarnas vinkel.

Det är en sant socialliberal hållning, som är min ledstjärna än idag. 

Per gick vidare i livet och politiken, och var med och startade Miljöpartiet med mycket av det tankegods han fåt med sig, och utnyttjade friheten i ett nystartat parti att skapa helt nytt. Där skildes våra vägar. Inte minst i EU-frågan hade jag nöjet att dundra in i debatter med Per Gahrton från rakt motsatt håll. Det var alltid roligt och alltid irriterande. 

Det är en stor sorg att Per gått bort så tidigt. Min djupaste respekt för hans livsgärning.

Maria Leissner, partiledare för Folkpartiet (nuvarande Liberalerna) 1995-1997

Jag såg Per Gahrton ha roligt på en fest en gång. Alla miljöpartister vet hur ovanligt det var. Pers problem var att alla ville prata med honom, och så fort han var på en fest skulle någon salongsberusad typ fram och diskutera ideologi. Per gillade att prata ideologi, men ibland hade han nog velat chilla på en fest som alla andra utan att tvingas höra Sune från Miljöpartiet i knäckebröhult lägga ut texten över sitt tredje glas vin. Det kostar på att vara legend.

Men en gång såg jag honom ha kul. Det var på en fest i en stor våning på Södermalm, och på något sätt var alla de närvarande för väluppfostrade för att tvinga av Per åsikter. I en av salongerna satt ett gäng Gröna Ungdomar, och Per slog sig ner på golvet bland oss och lyssnade. Det var min bror som höll låda. Brorsan läste nationalekonomi vid tillfället och drog några riktigt bra skrönor om politik kontra ekonomi, och det var hejdlöst roligt.

Åtminstone för oss nördar, och Per var en nörd. Plötsligt satt han bara där och skrattade som en i gänget, och efter en stund började han flika in rätt bra frågor till brorsan som svarade både kunnigt och underhållande. Jag har aldrig sett Per Gahrton så trygg och öppen vare sig förr eller senare. Samtalet tog fart i gruppen och efter en stund såg Per märkligt glad ut. sen gick det upp för mig att han var stolt. Det där gänget gröna ungdomar var nog ungefär vad han hoppats på när han startade miljöpartiet. Per Gahrton var en seriös kille, och politik är ett allvarligt jobb, men det var kul att åtminstone en gång få se den humoristiske nörden titta fram. Alla bra analytiker har ett stråk av humor. Hur introverta de än är. Per var inget undantag.

Peter Bodach Söderström, grön debattör.

Han satt oftast bakom datorn och knattrade, då när man som påg började besöka miljöpartikansliet i Lund. Men jag tror det var redan första gången jag var där som han lyfte blicken och frågade mig något. Som om jag hade något att komma med.

Så var han. Intresserad. Av politk förstås, men allra mest av människorna i den. Han frågade, noterade, ville förstå. Titlar struntade han i. När vi en gång reste i Irak vägrade han ta på sig slips när vi skulle träffa den blivande presidenten. ”Möjligen för sittande statschefer”, sa han. Mötet blev bra ändå. Per var ju intresserad på riktigt, och sådant märks också under kristallkronor.

Två saker är viktiga i det politiska minnet av Per. Dels rättvisan. För honom var det gröna alltid och ytterst en kamp för människans värdighet. Att vi tar hand om miljön och varandra, att ekosystemet bär nog för att behålla det goda in i civilisationen, att vi inte tittar bort från de för stunden mest utstötta.

Det andra är det globala. Hans gröna idé stannade aldrig vid nationsgränsen, eller EU-gränserna för den delen. Hans engagemang var verkligt globalt, han kämpade för Palestina och Tibet, kände regering och opposition i Kaukasus länder, var en av de som drog igång en europeisk grön partifamilj.

Första delen av hans memoarer kom förra veckan. Det skulle varit release i fredags, hemma hos honom i Beddinge. Det ställdes in och det är fruktansvärt sorgligt. Mina tankar är med Stina och Drude, och hans andra närmsta. Tack för att ni delat Per med oss.

Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet 2011-2019