När naturen är i kris är det inte läge för att jaga fridlysta djur för nöjes skull, skriver Rebecka Le Moine och Erik Lagerlöf. De hoppas att EU kommer att agera mot den svenska björnjakten.
DEBATT. Den svenska björnjakten har precis avslutats och 644 björnar har skjutits. Denna jakt har inte riktats mot björnar som har rivit tamboskap eller uppfört sig hotfullt mot människor, utan 644 björnar har skjutits utan någon egentlig anledning, förutom att det som Jägarförbundet säger ”är en fantastisk upplevelse”. Det är en jakt som drivs av nöje och pirr, där det händer att björnmammor skjuts och förvandlas till väggprydnader i sin makabraste form. Kropparna bränns vanligen upp. De björnungarna som förlorar sin mamma klarar sig inte. Ibland skjuts de av jägarna, ibland svälter de ihjäl.
Denna troféjakt lockar till sig utländska troféjägare, som också kan få möjlighet att ta med sig skinn och kranium hem. De senaste tre åren har 79 björnskinn och 14 kranier skickats utomlands. Utländska jägare kan betala 250 000 kronor för att jaga björn i Sverige. Skinnen, kranierna och pengarna. Det är inte bara siffror. Det handlar om björnindivider. Björnar som har tillhört familjer, med lekande ungar och starka vänskapsrelationer, som också spelar en unik roll i ekosystemet.
Vilken roll har beväpnade människor i ekosystemet? Måste vi stressa, plåga, skjuta, döda, utrota? Självklart inte. Vi kan anta en mer empatisk roll, där vi istället hjälper djurlivet. Vi vill göra det genom att förbjuda troféjakt, stärka skyddet för hotade arter och inkludera de vilda djuren i djurskyddslagen.
Björnen är fridlyst och av experter bedömd som nära hotad på rödlistan. Att jaga hotade arter, i ett läge där naturkrisen och artdöden pågår, är att svika våra ekosystem. I och med vårt medlemskap i EU har vi också åtagit oss att skydda och bevara björnen. Det finns dock en formulering i EU:s direktiv som kan göra licensjakt möjlig även på strikt skyddade djur, nämligen om jakten sker i ”begränsad omfattning”. Men 644 björnar är knappast en ”begränsad omfattning”, det är nära 20 procent av den totala björnstammen. Det är absurt, och vi hoppas att EU agerar.
I en tid där naturen befinner sig i ett krisläge är det helt orimligt att den svenska björnstammen aktivt minskas genom nöjesjakt. Grön ungdom och Miljöpartiet står upp för ett starkt skydd för djur och natur. Nu behöver krafttag tas för att skydda djur och natur för framtiden, inte tvärtom.
