”The New Future” sägs det i marknadsföringsfilmen om den saudiarabiska staden Neom som man hävdar inte kommer släppa ut någon koldioxid överhuvudtaget. Förutom vatten- och vätgasproducerad energi som är reglerad med smart teknik kommer staden bygga på ett hållbart cirkulärt ekonomiskt system. Utan gator och bilar kommer persontransporterna kretsa kring eldrivna tvåsitsiga minihelikoptrar, Volocoptrar. År 2030 förväntas Neom bli den första smarta staden som helt är övervakad av artificiell intelligens.

Den saudiska diktaturregimen respekterar varken mänskliga rättigheter eller personlig integritet då dödsstraff och AI övervakning förväntas vara normala inslag i folkets vardag. Dessutom har 20 000 människor från nomadiska beduinstammen Huwaitat tvingats bort för att kunna bygga Neom. Kritiker menar även att saudiplanen för smarta ekostäder egentligen är ”greenwashing”. Lägg till detta att Saudiarabien parallellt planerar att fortsätta pumpa ut olja till sista droppen och Neom framstår mer som dystopi. 

Utopin om gröna städer baserade på förnyelsebara energikällor är dock inom räckhåll i dag. Det finns många framtidsmarknader med stor potential och under 2000-talet ökade intresset för vågkraft bland svenska forskare. Vågkraft är väldigt lovande eftersom den har hög energitäthet, fem gånger högre än vindkraft och tio gånger högre än solkraft. 

I dag finns en av världens mest kända vågkraftparker på svenska västkusten. I Östersjön skulle det kunna motverka havsbottendöd eftersom havslevande djur skapar bon på vågkraftverk. Många länder satsar nu på att göra kuststäder helt självförsörjande med energi från vågkraftverk. Sverige kan satsa mer på gröna energiinnovationer men högerregeringen har satt käppar i framtidshjulen.

Högerregeringen har försökt omge kärnkraften med en renässanskänsla men faktum är att utfasningen inleddes för länge sedan. Kärnkraft utgör en säkerhetsrisk framförallt i krigstider och slutförvar av radioaktivt kärnavfall i kopparkapslar är problematiskt. Nya kärnkraftverk tar lång tid att bygga och är fem gånger dyrare än sol- och vindkraft. Högerregeringen vill även ta bort kommunalt veto mot kärnkraft som kan bli tvingande trots kommuners motstånd. Nya subventionerade kärnkraftverk riskerar dessutom att tränga undan satsningar på gröna energiinnovationer.

Medan kvartalskapitalismen kräver kortsiktig och omedelbar avkastning tillhandahåller staten stabila innovationssystem och bidrar med tålmodigt kapital. Modiga gröna politiker kan fastställa långsiktiga spelregler för en entreprenöriell stat och minimera risken för energiinnovationer. Myten om statens begränsningar, eller att nya gröna tekniker inte är lönsamma nog och inte kan konkurrera med etablerade tekniker behöver även utmanas. 

Mariana Mazzucato är professor i ekonomi för innovation och offentligt värde vid University College London. Hon är världskänd för att vilja rädda kapitalismen från sig själv och belyser entreprenörsstatens uppdrag bortom att korrigera kapitalismens marknadsmisslyckanden. Mazzucato lyfter allt från internet, GPS till innovationer inom bioteknik och läkemedel som staten utvecklat. Det slår hål på myten om den passiva, byråkratiska staten som tvärtom har dynamiska och kreativa egenskaper, vilket format världsunika innovationer.

En grön framtidsvision bortom en stat som övervakar medborgare och tvingar på folket subventionerad kärnkraft, handlar kanske om en renässans för staten. En stat med större entreprenöriellt ansvar för den gröna omställningen kan bli avgörande för utvecklingen av framtidens förnyelsebara energiinnovationer.