Den 19 april 1995 sprängdes en flyttbil fylld av gödningsmedel framför den federala Alfred P Murrahbyggnaden i Oklahoma City. 168 personer dödades, varav 19 små barn vars förskola fanns i byggnaden. Fler än 500 personer skadades. Dödstalet var större än de militära förluster som USA hade lidit i det första Gulfkriget några år tidigare. Dådet kom att beskrivas som utfört av ett par ensamvargar – den större kontexten i vilka dessa agerade skulle komma att tonas ner av flera olika skäl.

Snabbt riktades fokus mot den tidigare soldaten och krigsveteranen Timothy McVeigh som greps i en trafikkontroll bara en och en halv timme efter bombningen. Två dagar senare greps hans medhjälpare Terry Nichols, även han krigsveteran. Efter att McVeigh dömts till döden gav han inifrån fängelset en intervju där han kallade de dödade barnen för ”collateral damage” – oavsiktliga offer i en militär aktion.

Timothy McVeigh hade hämtat inspiration för sitt terrordåd från The Turner diaries som publicerades första gången 1974 av William Pierce, grundare av nynazistiska National Alliance. Boken har av FBI kallats ”den rasistiska högerns bibel”. Den både ”kanaliserade” och var ett svar på det då begynnande ”vit makt-narrativet”, enligt den amerikanska historikern Kathleen Belew.

I sin bok Bring the war home: The white power movement and paramilitary America utforskar Belew hur vit makt-aktivister inom olika former av högerextrema grupperingar som Ku Klux Klan, nynazister och andra kom att förenas i sitt hat mot den federala regeringen.

Vit makt-rörelsens handbok

The Turner diaries blev inte bara en bibel utan också en praktisk handbok för vitmakt-rörelsen – i boken beskrivs nödvändigheten av att göra ledarlöst motstånd och inleda ett raskrig. Boken bidrog till att knyta samman samman olika rörelser på den högerextrema kanten under många år framåt och gör det än i dag.

Timothy McVeigh hade länge varit en trogen läsare av The Turner diaries. Redan under sin tid i armén hade han hyllat boken, och åren innan terrordådet hade han sålt boken på olika vapenmässor som han åkte runt på. När han senare genomförde Oklahoma City-bombningen agerade han – precis som det ledarlösa motstånd som beskrivs i The Turner diaries – utan order från någon ledare men i ”samförstånd med rörelsens mål”. 

Direkt efter sprängningen av Murrahbyggnaden trodde många att dådet hade utförts av personer med kopplingar till Mellanöstern. Två år tidigare hade pakistaniern Ramzi Yousef, som hade tränats av al-Qaida, legat bakom bombattacken mot World trade center 1993 då sex personer dödades. Men utredare med inblick i den högerextrema världen insåg snabbt symboliken i datumet för bombningen, den 19 april.

Dels var det dagen för avrättningen av högerextremisten Richard Wayne Snell, dömd till döden för att ha dödat en man han trodde var jude och en svart polisman. Snell hade också varit medlem av den högerextrema grupperingen the Covenant, the sword and the arm of the lord (CSA) när han begick morden. På dagen tio år före Oklahoma City-bombningen hade federala myndigheter belägrat CSA:s inhägnade område.

Den belägringen slutade relativt fredligt. Istället var det en annan belägring McVeigh uppgav som skäl till det valda datumet. Den långa belägringen av sekten Branch Davidians utanför Waco i Texas.

Cementerade McVeighs hat mot regeringen

Waco var en av flera viktiga händelser som skulle bli en symbol för vit makt-grupperingar trots att sekten varken bestod av enbart vita medlemmar eller var tydligt högerextrem. Händelsen inleddes när USA:s Bureau of alcohol, tobacco and firearms (ATF) i februari 1993 skulle göra en husrannsakan mot vad som har beskrivits som en religiös kult men som också utgjorde en separatistisk paramilitär gruppering under ledning av David Koresh. I eldstriden som utbröt den 28 februari dödades fyra poliser och fem personer ur kulten. Det resulterade i att FBI belägrade det inhägnade området under 51 dagar.

På morgonen den 19 april använde FBI stridsvagnar för att krossa väggar till byggnaderna där sektmedlemmarna, varav många barn, befann sig. För att få ett slut på dödläget sköt FBI in stora mängder tårgas. Insatsen blev ett stort misslyckande och avslutades med att en brand utbröt. 76 människor dog, varav 25 barn. En gråtande McVeigh, som tidigare hade besökt platsen, bevittnade upplösningen på tv och drog slutsatsen att det var en massaker mot vita som utfördes av en ”hejdlös superstat”.

Efter Waco hade ATF och andra federala organ mottagit ett stort antal hot. Men Murrahbyggnaden ansågs inte vara en måltavla trots att flera federala myndigheter hade kontor där, inklusive ATF som hade blivit särskilt hatat av vit makt-grupper. Varningar hade funnits. Bland annat hade en rapport kommit fram till att förskolan America’s kids borde flyttas till en annan plats. Säkerheten var undermålig – omkring fem timmar per dygn var byggnaden helt obevakad. Det fanns heller inga barriärer utanför byggnaden vilket möjliggjorde att McVeigh kunde parkera flyttbilen precis utanför.

Högerextremt våld i ny skepnad

Det faktum att hotet mot Murrahbyggnaden inte hade uppmärksammats av federala myndigheter var ett enormt nederlag, inte minst sett i ljuset av att byggnaden hade varit en måltavla för högerextremister i över ett årtionde när McVeigh och Nichols utförde sin sprängning. Redan 1983 hade andra vit makt-ledare tänkt ut en plan att använda raketer mot byggnaden. En av de involverade, Kerry Noble, uppgav senare att de visste att det skulle orsaka dödsfall: ”Men kriget mot regeringen betydde inget om inte folk dog”. Planen övergavs när en raket skadade en av attentatspersonerna lätt, något som tolkades som ett tecken från gud.

Det var i början av 1980-talet som den amerikanska regeringen började bli måltavla för de högerextrema grupperingarna, som ofta bestod av tidigare militärer som bara några år tidigare hade stridit i det krig den amerikanska regeringen hade fört i Vietnam. 1983 förklarade vit makt-rörelsen krig mot staten vilket förändrade karaktären av det våld som högerextrema hade utövat till att inbegripa ett revolutionärt och omstörtande våld mot staten, samtidigt som det rent rasistiska våldet fortsatte parallellt.

Kathleen Belew skriver att vit makt-grupper började arbeta för att försöka ”destabilisera den federala regeringen, och utkämpade ett revolutionärt raskrig”. Nu blev offentliga byggnader och tjänstemän måltavlor. Högerextreme Louis Beam, som av Southern poverty law center beskrivs som en viktig teoretiker och strateg för den rasistiska rörelsen, formulerade följande uppmaning i skriften Essays of a Klansman: ”De gamla metoderna har misslyckats kapitalt… Ut med de konservativa och in med radikalerna! Ut med kompromissplanerna och in med planerna för svärdet!”.

Vietnamkriget fogade samman högerextrema

Att den federala regeringen började bli så hatad i början av 1980-talet handlade till stor del om besvikelsen bland många Vietnamveteraner över det förlorade kriget i Sydostasien. Många menade att USA hade misslyckats i kampen mot deras största fiende, kommunismen, på grund av bristande lojalitet. Under efterkrigsåren började olika högerextrema grupperingar närma sig varandra. De äldre som ofta rörde sig i Ku Klux Klan-kretsar, varav många hade kämpat mot nazismen under andra världskriget, började nu acceptera en närmare relation med nynazister. Ett gemensamt narrativ om Vietnamkriget fogade dem samman.

När USA under Gulfkriget 1990–1991 säkrade en seger på bara några månader stärkte detta övertygelsen inom högerextrema kretsar att Vietnamkriget hade förlorats på grund av den egna regeringens förräderi och bilden bland högerextrema att den federala regeringen utgjorde ett allvarligt hot intensifierades.

En som särskilt artikulerade detta var Louis Beam, som hade krigat i arton månader i Vietnam och som när han återvände till USA uppmanade likasinnade att fortsätta utkämpa kriget på amerikansk mark. Genom att ”ta hem kriget” skulle kriget mot kommunismen avslutas på hemmaplan och samtidigt leda till en vit makt-revolution. När kommunismen i slutet av 1980-talet började falla intensifierades skiftet av måltavla från kommunismen till den egna regeringen. 1992 skrev Louis Beam i sin egna publikation Seditionist att ”kommunism utgör nu inte ett hot mot någon i USA, medan det federala tyranniet representerar ett hot mot alla”.

Han utvecklade också sin syn på det ledarlösa motståndet – celler eller enskilda individer måste veta exakt vilka färdigheter de behöver och hålla sig uppdaterade på nyhetshändelser. De skulle inte agera på uttryckliga order av en specifik ledare utan skulle gå till handling när de själva kände att tiden var mogen. ”Det behöver knappast uttryckas att ledarlöst motstånd leder väldigt små eller till och med enmansceller av motstånd.”

McVeigh inspirerades av Beams ord

Timothy McVeigh var under en kort period medlem av KKK men det är oklart vilken relation, om någon, han hade till Beam. Men hans försvarsadvokat Stephen Jones sade efter rättegången att McVeigh hade berättat att han läst Beams skrift Ledarlöst motstånd och att det var tydligt att ”Louis Beam var någon som var väldigt viktig för honom”, skriver The New York times.

McVeigh hade med andra ord hämtat inspiration för det ledarlösa motståndet från såväl Louis Beam som från The Turner diaries. Det skulle därför kunna vara en förklaring till varför han tillsammans med Terry Nichols, och med viss hjälp från ytterligare en kamrat från armén, Michael Fortier och dennes fru Lori Fortier, utförde bombningen mot Murrahbyggnaden och släckte 168 personers liv. Men det har alltid funnits frågetecken kring om utredningen begränsades allt för tidigt till McVeigh och Nichols.

Paret Fortier kom att endast åtalas för mindre allvarliga brott, trots att Michael Fortier hade känt till bombplanerna i nio månader och också ska ha spanat på byggnaden tillsammans med McVeigh. Båda hade också sett McVeigh förklara hur bomben skulle byggas, och Lori Fortier laminerade det förfalskade körkort som McVeigh använde för att hyra flyttbilen som bomben senare placerades i. Lori Fortier åtalades aldrig för sin medverkan i bombningen och Michael Fortier avtjänade mindre än elva år i fängelse för att ha underlåtit att meddela myndigheterna om bombplanerna bland annat.

Flera andra aktörer i den högerextrema världen skulle kunna ha känt till bombplanerna i olika grad. Det finns också frågetecken kring om Timothy McVeigh utförde så pass mycket på egen hand som han i rättegången uppgav att han gjorde. Bland annat har det ifrågasatts om han hade de kunskaper som krävdes för att tillverka en bomb av den storleken. En teori som har förts fram i många år är att han medvetet tog på sig rollen som ”martyr”, men att andra hade haft större inflytande på planerna än han lät påskina.

Högerextrema grupperingar utreddes inte

Richard Wayne Snell, som avrättades samma dag som bomben sprängdes, hade i förväg låtit sina fångvaktare veta att helvetet var på väg att braka lös. Även Louis Beam ska, enligt viss information, ha haft förkunskap om att ”något stort” var i görningen. Det skriver författarna Andrew Gumbel and Roger G Charles i boken Oklahoma City: What the Investigation Missed-and Why it Still Matters i vilken de har granskat dokument från utredningen samt intervjuat Terry Nichols som dömdes till livstids fängelse för sin roll i bombningen.

I boken visar de att federala myndigheters tillkortakommanden hindrade dem från upptäcka och förhindra planerna, och att många spår aldrig följdes upp av polis efter att dådet var ett faktum. Ett skäl som lyfts fram till varför polis och åklagare valde att begränsa utredningen handlar om den tidigare katastrofala hanteringen i Waco. Hade utredningen velat undersöka olika högerextrema grupperingar och miliser hade det kunnat leda till nya belägringar som man helst ville undvika.

Under rättegången försökte McVeighs försvarsadvokater lägga fram en teori om att bombningen var en del av en större konspiration där bland andra Louis Beam ingick. Försvaret misslyckades dock med att övertyga juryn om detta. McVeigh fortsatte hävda att han hade agerat ensam, med undantag för påtvingad hjälp från Michael Fortier och Terry Nichols.

Men de idéer som var McVeighs drivkraft under många år innan bombningen och hans kopplingar till högerextrema miljöer pekar ändå på att han agerade som en soldat för vit makt-rörelsen, menar historikern Kathleen Belew. Hon argumenterar att det inte spelar någon roll att han inte stod under någon ledares befäl – bombningen var kulmen på tiotals år av högerextrem organisering.

Det framgångsrika konceptet med ledarlöst motstånd innebar enligt Belew att den högerextrema kontexten blev mer eller mindre osynlig så att ”dess koordinerade våld missförstods som åtskilda handlingar som utfördes av ensamma terrorister”.

Nya dåd i vit-makt-rörelsens fotspår

Att den högerextrema kontexten på olika sätt slarvades bort i beskrivningen av bombningen av Oklahoma City innebar att McVeigh och vit makt-rörelsen kunde fortsätta inspirera till nya terrordåd efter 1995. När nynazisten Dylann Roof 2015 gick in i en svart kyrka och sköt ihjäl nio personer använde han en symbolik som var typisk för den amerikanska vit makt-rörelsen under åren 1975–1995. Precis som andra ensamagerande terrorister kunde han radikaliseras genom nätet och agera soldat i vit makt-rörelsens kamp för att försöka initiera ett raskrig. Kathleen Belew menar att kunskap om vit makt-aktivismens historia är nödvändig för att förhindra nya våldsdåd och för att ”ge vital kontext för nuvarande politiska utvecklingar”.

Även stormningen av Kapitolium i januari för två år sedan måste sättas i sin högerextrema kontext för att förstås. Flera olika grupperingar som deltog i stormningen hade i likhet med Timothy McVeigh, inspirerats av ”den rasistiska högerns bibel”, The Turner diaries.

Boken som skrevs för mer än 40 år sedan innehåller en beskrivning av en attack mot Kapitolium där syftet är att att visa att en grupp hängivna aktivister kan påverka landets högsta ledning. I samband med stormningen den 6 januari 2021 skanderade grupper att vice-presidenten Mike Pence skulle hängas. Aktivister ur mobben upprättade en symbolisk galge utanför Kapitolium – en referens till en händelse i The Turner diaries som går under beteckningen The day of the rope – då politiker och andra som ansågs vara fiender systematiskt skulle hängas.

I en intervju i Los Angeles Times två dagar efter stormningen förklarade Kathleen Belew att tv-bilderna från Kapitolium var som att se boken The Turner diaries iscensättas och hon betonade också vikten av att känna till historien för att förhindra att den upprepas:

– Det finns en historia av det närliggande förflutna som förklarar vilka dessa aktivister är och vad de försöker att göra, och den historien kan verkligen hjälpa oss att förstå vad det är vi ser i nuläget.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Global.