Stormen kring SD-toppen Richard Jomshof växer sig allt starkare. Krav på hans avgång som ordförande för justitieutskottet har intensifierats på grund av uttalanden kring muslimer och islam. Syre har tittat på partiets historia och Jomshofs centrala roll för det Sverigedemokraterna vi ser idag, där islamofobin är en hörnpelare.
Regelbundet hamnar SD-toppen Richard Jomshof i den mediala hetluften. Ofta för antimuslimska utspel. Nu krävs hans avgång som ordförande i justitieutskottet. Kritiken grundar sig främst i att hans utspel om muslimer och islam kommit i en utrikespolitiskt känslig tid.
Samtidigt har krav ställts på partiledare Jimmie Åkesson att kommentera Jomshofs senaste utspel. Syre har tittat på Richard Jomshofs position i Sverigedemokraterna. Den tidigare partisekreteraren agerar inte ensam utan har i själva verket varit en som upprätthållit partiets så kallade nolltolerans mot extremism. Jomshof har haft avgörande inflytande över partiets interna regelverk och utvecklat partiets politik.
Utrensningen
För omkring tio år sedan rasade en rad interna konflikter inom Sverigedemokraterna som ofta berodde på maktkamper i olika distrikt.
Partiet stod inte minst mitt i en uppslitande konflikt med sitt ungdomsförbund som också skulle komma att uteslutas. Partimedlemmar och partipolitiker uteslöts i mängder. Ibland på grund av extrema och obscena uttalanden som att ”Nationalsocialism är kärlek” eller att ”afrikaner bör leva i ett samhälle under vit eller asiatisk ledning”, men lika ofta har uteslutningar använts som vapen i regelrätta maktstrider. Partimedlemmar angav varandra, ”personärenden” öppnades och uteslutningar klubbades på löpande band.
2012 rapporterade Expo att 267 av partiets förtroendevalda politiker lämnat partiet sedan riksdagsinträdet 2010. Det rörde sig både om ersättare och ordinarie kommunfullmäktigeledamöter runt om i landet.
Samtidigt bubblade en kritik mot partiledningen över uteslutningar och toppstyre. För att lugna distrikten begav sig partitopparna – Richard Jomshof, partideologen Mattias Karlsson och dåvarande pressekreteraren Linus Bylund – ut på turné till partidistrikt för att förklara var gränsen för ”extrema” uttalanden går.
Beskedet från Jomshof och representanterna ur partitoppen var lugnande. Något som en bandinspelning som Expo har tagit del av från ett möte i Västsverige visade.
Enstaka fall av spridande av ”rasism, nazism eller antidemokratiska idéer” leder inte till uteslutning, bedyrade Mattias Karlsson.
– Jag tror inte att man behöver vara orolig som vanlig medlem, om man bara använder det sunda förnuftet och försöker att inte kontinuerligt lyfta fram rasistiska, nazistiska, antidemokratiska idéer, tankar, artiklar och så vidare, förklarade Karlsson.
Richard Jomshof visade sympati med att kraven om att inte frekvent ge uttryck för extremism kan vara svårt att leva upp till. Hans budskap på mötet var att utåt ska politiken ”paketeras in på ett sätt som är tilltalande”:
– Tänk er för i alla lägen. Tyvärr måste man lägga band på sig själv. Jag kan tycka att det är lite odemokratiskt, men det är så verkligheten ser ut, sa han.
Generellt handlade utrensningarna om att göra sig av med resterna av ”bunkerfalangen”. Striden stod mellan dem och de som beskrivits som ”förnyarna” – de fyras gäng.
Bunkerfalangen präglades sammanfattat av nostalgi över Sverigedemokraternas barndom och slöt upp kring den tidigare partiledaren Mikael Jansson, som idag har lämnat partiet.
Förnyarna var Jimmie Åkessons närmaste krets, där Richard Jomshof ingick och fortfarande ingår. Jimmie Åkesson tillsammans med Jomshof, partiideologen Mattias Karlsson, Björn Söder och en ny generation sverigedemokrater har dag i princip lyckats rensa ut resterna från den gamla bunkerfalangen.
Islamofobin flyttas fram
Maktkampen har inte lett till någon större ideologisk förändring i partiet, men med Jomshofs ordval, partiet har paketerat sitt budskap något annorlunda.
Gemensamt för profilerna i de fyras gäng är en fanatisk islamofobi underbyggd av mer eller mindre uttalade konspirationsteorier om islamisering, korrupta ledare som är verktyg för en arabisk komplott att genom invandring erövra västvärlden, samt en rädsla för muslimska barn.
De så kallade förnyarna har gjort Sverigedemokraterna till ett utpräglat antimuslimskt parti samtidigt som de har understött utomparlamentariska initiativ för en bredare antimuslimsk rörelse både i Sverige och internationellt.
Även om islamofobin alltid har funnits hos Sverigedemokraterna tillsammans med övrig rasism så får partiet ofta kritik från ytterkanterna i sin egen nationella miljö för att stirra sig blinda på muslimer och islam.
De upplevs nedprioritera andra upplevt viktiga frågor inom den nationalistiska ideologin.
Islamofobin centralt för inträdet i riksdagen
Islamofobin har till och med tillskrivits en avgörande roll för att Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen 2010. Inför riksdagsvalet publicerade Aftonbladet Jimmie Åkessons debattartikel där muslimer pekades ut som ”vårt största utländska hot”. Åkessons syftade i artikeln inte främst på säkerhetspolitiska frågor, om påverkan från andra länders diktaturer eller ens terrororganisationer som Al-Qaida.
Åkesson problematiserade framför allt svenska muslimer och deras barnafödande.
”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”
I kampen mot ”islamiseringen” som Jimmie Åkesson utlovade har Richard Jomshof varit central för att producera och sprida antimuslimsk propaganda och skapa en muslimfientlig opinion.
Under sin tid som redaktör för Sverigedemokraternas medlemstidning SD-kuriren hjälpte han till att etablera och legitimera den counterjihadistiska miljön i Sverige, en internationell rörelse som kulminerade i terroristen Anders Behring Breiviks terrordåd.
Lanserade konspirationsteorier
Som chefredaktör för SD-kuriren har han lyft in konspirationsteorin om Eurabia, alltså idén om en hemlig uppgörelse mellan västerländska och muslimska ledare för att ”islamisera” Sverige, något som Expo har rapporterat om.
Efter Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge med bomben vid regeringskvarteret som dödade åtta personer och massmordet på 69 ungdomar på Utöya 2011, synades den antimuslimska rörelsen och konsekvenserna av en ödesretorik byggd på antimuslimska konspirationsteorier blev tydlig för många.
Tonen mot muslimer dämpades något under en period. Richard Jomshof skyllde dock terrordådet i Norge på ”mångkulturen”.
”Om jag ska vara helt ärlig tror jag att en av anledningarna är den splittringspolitik som finns. Ett splittrat mångkulturellt samhälle fungerar inte. Ett samhälle måste bygga på gemenskap. Jag tror att det är en viktig förklaring. Grupper ställs mot grupper. Men sedan är det solklart att det inte står rätt till i den här killens hjärna. En normal människa kan aldrig begå något sådant här fruktansvärt”, hävdade Jomshof i en intervju med Blekinge Läns tidning kort efter terrordådet.
Flera gånger har Richard Jomshof genomfört turnéer med fokus på vad han beskriver som ”hotet mot islamism”. Han återkommer till att jämställa eller till och med beskriva islam som värre än nazism.
I hans tal kopplas islam till både kriminalitet och andra negativa samhällsfenomen, och inte minst demoniseras muslimskt barnafödande. År 2022 var hans huvudbudskap att förbjuda muslimska friskolor. Tidigare har han stått i fronten på liknande turnéer för att förbjuda moskébyggen och böneutrop.
Nu riktas avgångskrav mot Richard Jomshof som ordförande för justitieutskottet. Redan när Richard Jomshof valdes till posten var det dock välkänt att han var en framträdande ideologiskt övertygad antimuslim.
